|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 22
�fven tullars s�nkande eller h�jande kan ej gerna r�knas till
produktionsmedel i egentlig mening. Jag afh�ller mig alldeles fr�n att
uttala n�got omd�me �fver den f�rmodade "lyftning", som tullskyddets
borttagande skulle tillskynda de "industrigrenar, hvilka lida under
afst�ngningen fr�n den utl�ndska konkurrensen". I den h�gt l�gande
striden mellan frihandel och protektionism �r det f�r den, som vill vara
neutral, ej r�dligt att st�lla sig i skottlinien. Att �tskilliga af de
n�mda industrigrenarna, eller �tminstone deras ut�fvare lida ganska
mycket af den _inhemska_ konkurrensen �r v�l p�tagligt--hjelpen skulle
d� ligga i att liksom l�ta den ena spiken drifva ut den andra ... V�ra
ojemf�rligt vigtigaste n�ringsk�llor, jordbruket, skogs- och
jernhandteringen skola v�l f�r �frigt aldrig komma att r�na synnerligt
inflytande af n�gon f�r�ndring i tull-lagstiftningen, v�r egen nemligen;
att p� en dylik f�r�ndring st�lla obegr�nsande f�rhoppningar om en
f�rb�ttrad ekonomisk st�llning f�r befolkningens flertal synes mig
derf�r vara att bygga p� en alltf�r l�s grund.
Men af en utveckling och en kraftig s�dan �ro icke dess mindre, enligt
f�rfattaren, �fven dessa och samtliga v�ra n�ringsgrenar i st�nd. Och
deri m�ste man gifva honom r�tt. �nnu �terst� m�nga tunnland att
uppl�ja, innan hela den naturliga �ngsmarken �r f�rvandlad till
s�desb�rande �ker. �nnu finnas k�rrmarker att torrl�gga, �nnu sj�ar att
aftappa (dock �r jag ej r�tt s�ker om specielt sj�-aftappningen i den
�rade artikelf�rfattaren eger n�gon v�n). Och v�r industri, v�r handel,
v�r sj�fart, �fven dessa �ro helt visst i st�nd af v�sentliga
f�rb�ttringar.--Sant! Men g�res d� f�r n�rvarande p� alla dessa omr�den
alls intet? Kan man v�l med fog anm�rka n�got vid den uppblomstring, som
industrien, handeln och sj�farten (f�r att ej n�mna v�ra �friga
samf�rdsmedel) under de senaste decennierna underg�tt, om ej, att den
varit alltf�r br�dst�rtad f�r att i l�ngden kunna fortskrida efter samma
m�ttstock? Och betr�ffande jordbruket vittnar ju hvarje �rg�ng af
hush�llningss�llskapens f�rhandlingar om, att landets s�desb�rande areal
�r fr�n �r vinner en ej oansenlig f�r�kning. N�gon fara fr�n detta h�ll
synes s�ledes icke heller vara f�r handen om ej m�jligen, att en allt
f�r ensidig �kerbrukets utveckling kunde tvinga oss alla att blifva
vegetarianer liksom kineserna.[60] Men med allt detta �r fruktan f�r
�fverbefolkning p� intet s�tt vederlagd, ty denna grundar sig ingalunda
derp�, att utvecklingen af landets hjelpk�llor st�r stilla, utan p�, att
sagda utveckling icke �r eller kan t�nkas blifva s� snabb, som voro
erforderligt f�r att kunna tillfredsst�lla de anspr�k, som af
folk�kningen eller r�ttare den nuvarande nativiteten st�llas p�
framtiden. Mera h�rom strax nedanf�r. Fr�gan �r alldeles icke denna: "g�
v�ra n�ringar fram�t eller ej?" utan: "kan farten p�skyndas eller ej?"
Och hvad landets modern�ring betr�ffar, k�nner jag f�r min del ingen
omst�ndighet, som skulle ber�ttiga oss att besvara denna senare fr�ga
med ja. Bland granskarne af en min f�reg�ende skrift, uppgifver en,[61]
hvilken p� detta omr�de eger auktoritet, att den jemf�relsevis l�ngsamma
utvecklingen af v�rt jordbruk egentligen beror p� sv�righeten att
�fverallt erh�lla tillr�ckligt med folk. H�r b�r naturligtvis
underf�rst�s, om ej meningen skall blifva obegriplig, att man har sv�rt
att erh�lla tillr�ckligt med folk _till det pris_, som skulle kunna g�ra
nyodlingar eller andra f�rb�ttringar _l�nande_. En s�nkning af
arbetsl�nerna blir d� till sist den egentliga grundvalen till
f�rhoppningarna om en b�ttre framtid for v�rt jordbruk, �fvensom i
allm�nhet f�r "det nationela arbetet". Men f�r den nationela arbetaren
blefve samma framtid tydligen ej lika l�ftesrik. Det l�ter kanh�nda en
smula trivialt att erinra om, det arbetet �r till f�r arbetarens skull
och icke tv�rt om. Men det triviala i denna och dylika sanningar ligger
egentligen deri, att de utg�ra en obehaglig p�minnelse om n�got,--som
_borde_ vara, men icke �r.
Den sista bland de framst�lda inv�ndningarne hvarken kan eller vill jag
s�ka aff�rda lika l�ttvindigt som de f�reg�ende. D� f�rfattaren fr�gar:
"�r tillr�ckligt gjordt i uppfostran, i undervisning o. s. v." m�ste man
h�rtill svara ett obetingadt nej, och tillika med tacksamhet ih�gkomma
den ih�rdiga och, vi b�ra hoppas det, ej alldeles fruktl�sa kamp f�r ett
b�ttre sakernas tillst�nd h�rutinnan, som sedan l�nge f�rts i just den
tidning, der den h�r �tergifna artikeln f�rekommer, och af dess
utgifvare. En f�rb�ttrad folkuppfostran i detta ords vidstr�cktaste
bem�rkelse utg�r i sjelfva verket den enda grund, hvarp� r�ttm�tiga
f�rhoppningar om ett verkligt och varaktigt fram�tskridande kunna
byggas. Och vare sig man ser p� detaljerna eller p� riktningen af det
hela �terst�r p� detta omr�de �nnu n�stan allt att g�ra. Det myckna, som
i den h�gre undervisningen endast g�r ut p� att bibringa en ytlig
prydnad f�r umg�ngeslifvet, borde lemna rum f�r grundligare vetande i
mera n�dv�ndiga �mnen. I den egentliga folkskolan skulle plats kunna
beredas �t m�nga nyttiga kunskaper, om man blott till�te n�gon
inskr�nkning i den myckna teologiska visdom, som der under t�rar och
suckar inplantas, i de allra flesta fall endast f�r att som en onyttig
barlast kastas �fver bord, n�r den unge �ndtligen st�r f�rdig att f�r
lifvets seglats utrusta den farkost, hvars egentliga ankare och
lifr�ddningsboj all denna dogmatik skulle hetas vara--eller f�r att, om
den beh�lles, f�r lifvet grundl�gga en m�rk och otillg�nglig fanatism.
Men det vigtigaste af allt �r dock--och h�r upprepar jag ett maningsord,
som ofta st�tt att l�sa i den aktade tidningens egna spalter--att hos
det uppv�xande sl�gtet, s�rdeles bland de bildade klasserna inpregla
_aktning f�r kroppsarbetet, och dess ut�fvare_. Vi m�ste l�ra hvarje
uppv�xande yngling--ty om den l�rdomen icke inhemtas i barna�ren, �r det
sedan vanligen f�r sent--att den sotiga, nedsv�rtade, illa kl�dda och
illa n�rda arbetaren �r hans like, hans jemlike i allt utom i
tillf�lliga f�retr�den och lyckans gunst, och att hans lif �r f�rspildt,
om han vid dess slut ej har utr�ttat n�got f�r att lyfta denna sin
vanlottade broder upp till sig. Frukten af s�dana l�rdomar skall
s�kerligen ej uteblifva �fven med afseende p� de rent materiela
f�rh�llanden, som h�r n�rmast syssels�tta oss. Ty funnes blott hos de
bildade i samh�llet ett verkligt beg�r att f�rb�ttra arbetsklassens
st�llning, skulle man helt visst snart blifva ense om de r�tta medlen
h�rf�r. Hos n�gra finnes visserligen redan nu en dylik �nskan, men
endast s�som en tillf�lligtvis uppflammande entusiasm, medan den i
hvardagslag merendels �r ganska sl� och d�sig; hos de allra flesta �ter
kan man hvarken s�n- eller hvardagar uppt�cka n�got annat �n en mer och
mindre utpreglad motvilja eller likgiltighet."[62]
Previous Page
| Next Page
|
|