|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 2
Härom är dock måhända mindre att säga. En publicist måste nödvändigtvis
splittra sin uppmärksamhet på en mängd olika föremål, och till
specialundersökningar har han antagligen föga tid öfrig. Men då en
rådplägande församling med så stora (och delvis berättigade) anspråk på
auktoritet och sakkunskap, som den, hvilken i somras sammanträdde till
det s. k. Nationalekomiska mötet i Malmö, upptager frågan om
emigrationen på sitt program, har man må hända rätt att vänta, att
ändtligen en behandling, gående utöfver den allra ytligaste skall komma
det vigtiga ärendet till del. Hvar och en, som följt detta mötes
förhandlingar vet likväl, huru fullständigt hvarje förhoppning i denna
riktning vardt besviken. Långt ifrån att egna frågan någon verklig
utredning,[4] ville man ej ens gifva sitt understöd åt ett välbetänkt
förslag, utgående på att i den närmaste framtiden få en dylik utredning
verkstäld af sakkunniga personer: hela diskussionen synes knapt hafva
varit menad på allvar, frågan togs blott af den vid mötets början
rådande majoriteten till förevändning för att få framkomma med en
meningsyttring--i protektionistiskt syfte. Det merkantila området är mig
främmande, men, om jag jemför de båda frågornas inbördes vigt och
betydelse--emigrationen å ena sidan, en önskvärd eller icke önskvärd
liten förhöjning i tullsatserna å den andra--så förefaller mig verkligen
den nämda manövern ej blott oberättigad, utan derjemte icke så litet
grotesk, nästan som om någon ville tillgripa en ånghammare för att
knäcka en hasselnöt--hvilken kanske till på köpet är maskstungen.
För öfrigt fick man äfven vid detta möte och från personers sida, hvilka
bort vara höjda öfver dylika trivialiteter, höra utvandringen betecknas
som "en förvillelse", "en folksjukdom, som måste rasa ut" och dylika
talesätt, hvilka ju i grunden icke säga någonting annat, än att talaren
för sin del är ogynsamt stämd mot emigrationen och helst skulle se, att
den upphörde--öfver frågans verkliga natur sprida dylika utgjutelser
tydligen icke den ringaste upplysning.
När saken befinner sig på denna punkt, har jag vågat föreställa mig, att
det för hvar och en, som bildat sig en, om än ofullständig, dock på
rationela grunder fotad uppfattning af denna samhällsfråga, förefunnes
en rättighet och noga taget måhända till och med en pligt att utan
tvekan uttala denna sin öfvertygelse; så mycket hellre har jag för min
del velat göra detta, som frågan om emigrationen, om jag eljest rätt
uppfattat den, står i det allra innerligaste; samband med den allmännare
och mera omfattande befolkningsfråga, hvilken jag sedan ett par år
tillbaka gjort till min uppgift att söka tillvinna den tänkande
allmänhetens i vårt land intresse, för att omsider, i fall lyckan är
god, kunna bringa den fram på den offentliga diskussionens dagordning.
Hvad jag ämnar säga, är visserligen ej mycket--några allmänna
betraktelser helt enkelt, som i det hela hvar och en kan anställa--men
dock, som jag hoppas, tillräckligt att för dem, som sjelfva ej närmare
tänkt öfver ämnet, lemna en antydan om, hvilka utvandringens betydliga
så väl fördelar som olägenheter äro, äfvensom om den i min tanke enda
möjliga utvägen att undvika de senare utan att på samma gång äfventyra
de förra--något som naturligen endast kan lyckas, i den mån vi förmå
bilda oss en klar föreställning om emigrationens allmännaste orsaker.
De åter, hvilka i en helt annan grad än jag äro utrustade för ett
framgångsrikt företagande af en dylik undersökning, borde, synes det
mig, icke så mycket förebrå mig, att jag vågat taga till orda, som ej
snarare sig sjelfva, derför att de i ett så vigtigt ämne fortfara att
iakttaga tystnad.
I.
Liksom utvandringen sjelf söndrar och än mer har tendens att söndra vårt
folk i tvänne hälfter, åtskilda icke genom en tullgräns, såsom fallet
skulle vara vid en främmande eröfring, utan af ett verldshaf och
oändliga landsträckor, hvilka blott af ett fåtal mer än en gång
öfverfaras; så sönderfaller också frågan om utvandringens betydelse i
två väsentligen olika, allt efter som man betraktar dess inflytande på
den hemmavarandes eller på den bortdragande delen af befolkningen. Det
gifves nu visserligen en äfven här i landet mycket beundrad
nationalekonomisk skola, enligt hvars åsigt någon väsentlig skilnad icke
förefinnes eller kan förefinnas mellan det ena och det andra
samhällslagrets, den ena och den andra samhällsmedlemmens intressen;
fastmer bero de ömsesidigt af hvarandra såsom lemmarna i en organism.
Detta är den vackra läran om "intressenas harmoni", Careys och Bastiats
berömda devis, hvilken man ännu tycker sig se stråla i briljanterad eld
i de politiko-ekonomiska lustfyrverkerier, som af den bekante
Leroy-Beaulieu tid efter annan uppsändas, vanligen under starka
bifallsyttringar i tidningspressen, icke minst i vår egen. Åsigten är
onekligen högst upplyftande: den ena individens välfärd drager genom ett
slags naturnödvändighet, eller kanske rent af genom ett slags
öfvernaturlig _harmonia præstabilita_, den andras med sig: den enas bröd
är den andras--bröd, det banala ordspråket må säga hvad det vill. Men på
föreliggande fall åtminstone eger denna höga teori ringa eller ingen
tillämpning: Där utvandraren lemnat fosterjorden och landstigit i
Amerika, kunna vi väl fortfarande följa honom med våra sympatier, men om
det der borta går honom väl eller illa, om han uppsvingar sig till
kapitalist eller försjunker i elände; detta har tydligen på våra egna
ekonomiska förhållanden alls intet inflytande.[5] Och lika litet beröres
_han_ af tillståndet i hans forna fädernesland; han har lemnat skeppet i
sin julle; om detta sedan sjunker eller fortfar att flyta, kommer honom
icke vid: han är amerikanare, vi svenskar.
Previous Page
| Next Page
|
|