|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 17
Det �r sant, att flera bland de mest intelligenta och fram�tstr�fvande
l�nder i Europa ega en ganska h�g nativitet; men det �r ocks� sant, att
motsatta f�rh�llandet eger rum hos en ej mindre intelligent nation,
hvilken s�v�l i afseende p� helsa (se mortalitetstabellerna) som �nnu
mer genom sitt solida v�lst�nd och i sammanhang dermed genom en
f�rsvinnande liten emigration f�rdelaktigt utm�rker sig framf�r sina
grannar, �tminstone p� kontinenten. Detta medgifver �fven f�rfattaren,
men han afl�rdar detta sv�ra inkast mot hans �sigt om den starka
nativitetens f�rtr�fflighet helt enkelt s�lunda: "Ett undantag m�ste
g�ras, om den andra jemf�relseleden �r Frankrike, hvars folk, s�som nu
blifvit allm�nt bekant, i detta h�nseende �fvergifvit naturens v�g. Hvad
detta sistn�mnda f�rh�llande betr�ffar, har det inf�r ett sundt och
of�rvilladt omd�me redan f�tt sin dom."--De "onaturliga f�rs�ken att g�"
den framtida f�r�delsens "resultat i f�rv�g", hvilka strax f�rut af
f�rfattaren betecknats s�som f�f�nga och onyttiga, �ro s�ledes nu icke
med n�dv�ndighet detta, men i st�llet moraliskt f�rkastliga.
Det �r r�tt v�l, att den n�mda uppsatsen ej, s�som eljest stundom pl�gar
vara fallet med v�ra statistiska publikationer, �r f�rsedd med "index"
eller "compte rendu" p� franska spr�ket; i motsatt fall skulle m�jligen
franska statistiker med blandade k�nslor taga del af den h�rda dom, som
h�r af deras svenske kollega afkunnas �fver en folksed, hvilken af n�gra
bland de mest framst�ende ekonomer och statskunnige i Frankrike, en
Legoyt, en Bertillon,[52] en Charles Dunoyer, f�r att ej n�mna Joseph
Garnier,[53] ansetts utg�ra hufvudgrunden till detta lands ekonomiska
kraft och storhet. Att Frankrike h�ruti afvikit fr�n "naturens v�g"
synes ej s�rdeles bekymra dessa; f�rmodligen hafva de liksom deras
landsm�n �fverhufvud lagt p� hjertat det minnesv�rda yttrande, hvarmed
Voltaire p� sin tid afvisade sin stora samtida Rousseau's naturdyrkan,
och som skulle kunna omskrifvas s�lunda: "Naturens v�g i all �ra, men
f�r att g� den fullkomligt m�ste man g� p� alla fyra; vi som g� p� tv�
hafva nu en g�ng slagit in p� en annan v�g, n�mligen f�rnuftets, som vi
ej vidare b�ra �fvergifva".
I en helt annan riktning �n denne svenske statistiker yttrar sig en af
Tysklands storm�n p� statistikens omr�de �fver h�r ber�rda f�rh�llanden.
Den ansedde skriftst�llaren och vetenskapsmannen _Gustav R�melin_,
kansler och professor i social-statistik vid universitet i T�bingen,
fordom kultusminister i konungariket W�rtemberg, har vid flera
tillf�llen varnande tagit till orda mot den hejdl�sa folk�kning, som
under senare �ren egt rum i Tyskland. Hans senaste uttalande i denna
fr�ga[54] �r v�l v�rdt att �fven af den svenska allm�nheten
uppm�rksammas, ej blott p� grund af de m�nga sl�ende ber�ringspunkterna
med v�rt eget lands f�rh�llanden, utan kanh�nda lika mycket som ett
l�rorikt exempel p�, huru en uppriktig fosterlandsv�n, fast�n intagande
en samh�llsst�llning, som m�ste g�ra ett brytande med g�ngse traditioner
och f�rdomar dubbelt p�kostande, hellre s�ger sitt folk sanningen, �fven
en obehaglig s�dan,[55] �n han nedl�ter sig att smickra dess passioner,
eller under tystnad �se, huru det framrusar p� en v�g, som m�ste blifva
olycksbringande. I den n�mda uppsatsen p�pekas, hurusom Tysklands
folkm�ngd p� de sista 9 �ren erh�llit den oerh�rda till�kningen af ej
mindre �n 4 millioner inv�nare, hvilket �r mer �n befolkningen i Baden,
Elsass-Lothringen och Hessen tillsamman. "Det �r", anm�rker f�rfattaren
tr�ffande, "som om en stor provins, motsvarande tiondedelen af hela
riket, hade blifvit annekterad--dock utan sjelfva jordbesittningen."
Betraktade fr�n denna synpunkt framtr�da de ih�rdiga finansiela
sv�righeter, som sedan l�nge uppv�cka tyske statsm�ns f�rtviflan, i en
helt ny och klarare belysning; men man inser ocks�, att de utg�ra endast
f�rspelet till de �nnu fruktansv�rdare f�rvecklingar, som ofelbart m�ste
intr�da, om ej Tysklands inv�nare, medan det �nnu �r tid, besluta sig
att f�lja exemplet af sina grannar p� andra sidan Rhen, och inskr�nka
sina familjer till ett medeltal af 2 eller 3 barn. Detta blir derf�r det
r�d, f�rfattaren gifver sina landsm�n. Och gent emot ordandet om denna
franska folksed s�som varande "ein dunkler Punkt" i den franska
nationalkarakteren, framh�ller f�rfattaren med v�rma, huru f�ga det
anst�r Tyskland att med fariseisk egenr�ttf�rdighet s�ka utpeka en dylik
hos sina grannar, medan dess eget sociala lif innesluter s� m�nga m�rka
punkter af en helt annan och sv�rare beskaffenhet.
I detta yttrande v�gar jag f�r min del, hvad mitt eget fosterlands
f�rh�llanden ang�r, inst�mma. Ja, jag ville g� �nnu l�ngre. "Den m�rka
punkten" f�rvandlar sig, n�r jag blott uppm�rksamt betraktar den, f�r
mina �gon till en ljuspunkt, vittnande om, att �tminstone p� ett st�lle
i verlden den gamla muren, bakom hvilken menniskoanden s� l�nge
f�rsm�ktat--vidskepelsens, f�rdomarnes, okunnighetens tredubbla
f�ngelsemur--gifvit efter, f�r att l�ta en strimma af ljus, den gryende
dagens budb�rare genomtr�nga.--Men n�r det kommit s� l�ngt med en mur,
att den genomsl�pper dagsljuset, kan den ej gerna l�ngre s�gas vara i
godt st�nd. Det kan d� endast bli fr�ga om, huruvida vi p� v�r kant
skola l�ta den st�, till dess den ramlar af sig sjelf, begrafvande, hvem
vet hur m�nga, af v�ra efterkommande under sina ruiner; eller om vi ej
hellre, f�ljande ett upplyst f�red�me, strax b�ra gripa oss an med att
jemna den med marken f�r att p� den tomma platsen uppresa en ny bygnad,
inredd, som det heter, efter nutidens fordringar, f�r nutidens menniskor
beboelig--och framf�r allt nog rymlig att innesluta oss alla, s� att
ingen, som ej sjelf �nskar det, m� tvingas att annorst�des s�ka sig tak
�fver hufvudet.--Och icke sant, denna sista utsigt b�r locka oss? Ty
ehuru m�ngen p�st�r, att han med gl�dje, ja med stolthet �ser
utvandringen, tror jag dock, att hans hjerta i hemlighet dervid svider,
att han i djupet af sitt inre k�nner sig s�rad och kr�nkt vid tanken p�,
att hundratusenden af hans lands s�ner och d�ttrar skola n�dgas i
fr�mmande land s�ka ett ofta missunnadt, alltid os�kert uppeh�lle.
Previous Page
| Next Page
|
|