|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 16
--F�rfattarens n�sta argument afser mera specielt svenska f�rh�llanden
och best�r i p�pekande af, att trots den starka folk�kningen hafva
likv�l under de senaste femtio �ren landets vigtigaste n�ringsk�llor
vunnit en proportionsvis �nnu starkare f�rkofran. Detta obestridliga
sakf�rh�llande (hvilket bland annat haft till f�ljd den gl�djande
f�rminskning i d�dligheten, framf�rallt barnad�dligheten, som under
innevarande �rhundrade egt rum i v�rt land) bevisar nu visserligen
ingenting vare sig f�r eller emot nyttan af en stark nativitet, d� det
ju har sin tillr�ckliga grund i den m�ktiga uppblomstring inom
naturvetenskaperna och deras till�mpning p� tekniken, som utg�r v�rt
tidehvarfs stolthet och �ra. Deremot skulle man med ett dylikt faktum
f�r �gonen m�h�nda kanna betvifla riktigheten af Malthus' sats, att
folk�kningen st�ndigt "h�ller sig ute vid m�jligaste maximum" och endast
begr�nsas af brist och n�d. H�rvid m�ste dock besinnas, att brist och
n�d �ro begrepp, som _i viss m�n_ best�mmas af befolkningens sociala
vanor. Om gynsamma n�ringsf�rh�llanden under s� l�ng tid fortfara, att
de medf�ra en betydligare f�rb�ttring i folkets lefnadsvanor, bildar sig
h�rigenom i folkmedvetandet sm�ningom ett nytt minimum f�r
lefnadsbehofven, under hvilket man ej gerna l�ngre l�ter nedtvinga sig,
utan hellre inskr�nker sin fruktsamhet.[50] Den i jemf�relse med forna
tiders och n�gra andra l�nders (t. ex. Rysslands) f�rh�llanden relativt
goda st�llning, vi nu intaga, hafva vi i sjelfva verket ej kunnat
uppn� och bibeh�lla utan genom en oerh�rd f�rminskning af
�ktenskapsfreqvensen, hvilken haft till f�ljd en om �n beklagligtvis
icke p� l�ngt n�r motsvarande f�rminskning i nativiteten. Det af
f�rfattaren omn�mda sakf�rh�llandet talar s�lunda i verkligheten alls
icke emot Malthus l�ra, s� vida man ej uppfattar denna p� det ytliga
s�tt, att hvarje folk�kning skulle antagas medf�ra en f�rs�mring af
lefnadsvilkoren, i hvilket fall den visserligen icke beh�fver n�gon
vederl�ggning.
Utstr�ckes betraktelsen af folk�kningens verkningar �fver n�gon l�ngre
tidrymd, blifva konseqvenserna s� p�tagliga, att v�r f�rfattare hvarken
kunnat eller velat tillsluta sina �gon h�rf�r. Men l�tom oss nu h�ra,
huru han reder sig ur denna sv�righet. Malthusianerna "besinna ej",
s�ger han, "att deras ber�kningar endast st�da sig p� fakta fr�n v�ra
dagar, och att en s�dan folk�kning som i v�rt �rhundrade troligen aldrig
f�rr varit sk�dad. Hvem borgar f�r, att detta undantagsf�rh�llande skall
fortfara?" (Ingenting borgar i sjelfva verket h�rf�r, utan allt borgar
f�r motsatsen--men l�tom f�rfattaren ha ordet.) "L�kekonstens framsteg
�ro ett l�fte i den riktningen, men f�r ingen del ensamt tillr�ckligt.
Ingen kan svara f�r, hvilka omst�rtningar och lidanden �nnu skola
�fverg� jorden, eller kan v�ga s�ga, att icke olyckor och n�d skola
decimera menniskosl�gtet i framtiden s� v�l som fordomdags. Men dessa
olyckor, _som tjena att begr�nsa sl�gtets talrikhet och dermed f�rl�nga
dess timliga tillvaro_,[51] �ro dock _framkallade_ af n�got helt annat
�n att menniskorna �ro f�r m�nga p� jorden, och de kunna d� icke heller
f�rekommas genom n�gra onaturliga f�rs�k att g� en del af deras resultat
i f�rv�g."
Jag har f�rg�fves anstr�ngt mig att s�ka efterspana den logiska tr�den i
detta resonnemang och till�ter mig uttala ett l�tt tvifvel om, att n�gon
s�dan �fverhufvud �r f�r handen. Den stackars l�kekonsten--derom kan man
vara fullt ense med f�rfattaren--skall s�kerligen ej f�rm� att h�lla vid
lif alla varelser, som kunna framf�das, s� framt icke lifsmedel och
kl�der gratis utdelas fr�n apoteken; trots dess beundransv�rda framsteg
skall dock menskligheten, om den nuvarande nativiteten �fven i framtiden
uppr�tth�lles, ofelbart varda ett rof f�r namnl�sa lidanden. Men hvad
menar v�l f�rfattaren med sin af ingenting motiverade f�rs�kran, att
dessa lidanden, hvilkas upptr�dande han f�rutser, _icke_ f� t�nkas
f�rorsakade af folk�kningen? Det synes dock vara nog starkt att i samma
andedrag tala om framtida olyckor s�som "tjenande att begr�nsa sl�gtets
talrikhet och dermed f�rl�nga dess timliga tillvaro" och �ndock best�mdt
f�rneka, att just sl�gtets alltf�r stora talrikhet kan framkalla dessa
olyckor. _Hvad_ skulle d� framkalla dem? H�rom yttrar f�rfattaren ej ett
ord. Det vill n�stan se ut, som om han t�nkt p� ett ingripande i
verldsutvecklingen fr�n �fvernaturliga makters sida--men hur g�r det d�
med det p�st�ende, han strax f�rut med s� mycken tillf�rsigt uttalar,
"att naturen reglerar sig sjelf." Eller skulle �fven detta yttrande
blott vara en moderniserad form f�r fatalismens gamla �sigt: "Gud s�rjer
nog f�r v�ra och v�ra efterkommandes �den; vi sjelfva beh�fva ej bekymra
oss derom"? I s�dant fall �r det b�st att kasta b�de l�kekonsten samt
all annan konst och vetenskap i en skr�pvr�...
Till sist s�ger f�rfattaren sig "h�lla fast vid den gamla �sigten, att
det tyder p� v�lst�nd och helsa, n�r ett land f�rkofrar sig i
folkm�ngd". �fven h�ri gifva vi honom, om �n med vissa f�rbeh�ll, r�tt,
men icke heller detta uttalande drabbar p� minsta s�tt malthusianernas
�sigt, ty dessa hafva aldrig p�st�tt, att icke en stark folk�kning
_tyder_ p� v�lst�nd hos ett land, men v�l, att genom en alltf�r snabb
tillv�xt i folkm�ngden den nationela v�lm�gan l�per fara att g�.
f�rlorad. Har nu en oeftert�nksam l�sare f�rbisett denna vigtiga
skilnad, hvilket v�l vore f�rl�tligt, d� ju f�rfattarens angrepp hela
tiden skall g�lla malthusianismen, s� har han h�rigenom blifvit f�rledd
till en bedr�flig "qvaternio terminorum". Det _tyder_ onekligen ofta p�
v�lst�nd (ehuru det �fven kan tyda p� skulds�ttning), om n�gon f�rer ett
yppigt och kostsamt lefnadss�tt; och det tyder obestridligen p� god
helsa, om n�gon under en l�ngre tid kan h�nge sig �t vilda �fverdrifter
vare sig i arbete eller n�jen; men intetdera utg�r n�got medel att
f�rkofra helsan och v�lst�ndet: de hafva tv�rtom af �lder ansetts som
genaste v�gen att f�rsl�sa b�da.
Previous Page
| Next Page
|
|