|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 15
Ett dylikt betraktelses�tt, huru otvunget det �n ansluter sig till den
exakta forskningens �sk�dningar, skall sannolikt f�refalla de flesta
s�som allt f�r litet upph�jdt, och med tron p� en allgod f�rsyn eger
det, om man s� vill, ej m�nga ber�ringspunkter. Men det �r � andra sidan
fritt fr�n de mots�gelser som vidl�da n�stan alla andra etiska system,
och till sina konseqvenser afviker det icke fr�n den moral, som omfattas
af flertalet allvarliga och besinningsfulla personer, de m� nu hysa
hvilka teoretiska �fvertygelser som helst, ej heller fr�n kristendomens
praktiska grundsatser. Ty �fven denna l�ra predikar icke f�rsakelsen f�r
dess egen skull, eller s�som n�got i och f�r sig f�rtjenstfullt:
flagellantens, pelarhelgonets, asketens moral, �r, man kan trygt p�st�
det, fr�mmande f�r kristendomen, s�dan denna framst�ldes af Jesus sjelf
och Paulus.[46]
Alla sociala f�r�ndringar, och den h�r f�reslagna s�kerligen icke minst,
kr�fva tid och l�ng tid f�r sitt genomf�rande. Men �fven under det
osannolika antagande, att n�dv�ndigheten af familjernas begr�nsande
kunde med ens blifva af alla erk�nd och i lifvet till�mpad, skulle
dermed ingalunda n�gon omedelbar f�rb�ttring af den nuvarande
generationens st�llning kunna �stadkommas. Dess �de �r i sjelfva verket
afgjordt, och l�ter sig v�l �fven i allm�nna drag om �n ej i detalj
f�ruts�gas. Fr�n den starka nativiteten under f�rra h�lften af
1860-talet[47] framt�gar bakom oss i �nnu ej synnerligen glesnade led en
o�fversk�dlig skara unga m�n och qvinnor, hvilka snart skola tillh�ra de
fullv�xta �ldersklasserna. Vi m� prisa oss lyckliga, om Amerikas jord
fortfarande f�r dessa h�ller sin famn �ppen, ty att de alla skulle kunna
vinna sin bergning i hemlandet, dertill synes f�r n�rvarande ingen
rimlig utsigt vara f�r handen. Det finnes s�ledes all anledning att tro,
det emigrationen fortfarande under n�gra �r kommer att varda betydlig.
Derefter torde dock en period af relativt lugn vara att motse, ty den
stora fruktsamheten under 1860-talets f�rra h�lft har sedermera
lyckligtvis ej upprepats. F�rst p� allra sista �ren uppg�
nativitetssiffrorna p� nytt till lika h�ga (till och med n�got h�gre)
belopp som under �ren 1859-60 samt 1862-66--i absoluta tal n�mligen, ty
i f�rh�llande till folkm�ngden st�r den n�mda periodens fruktsamhet
fortfarande ouppn�dd, och i v�rt folks v�lf�rst�dda intresse m� man
hoppas, att s� �nnu l�nge skall blifva f�rh�llandet. Finge man sluta af
befolkningsf�rh�llandena ensamt, synes derf�r en n�gorlunda god tid vara
att f�rv�nta mot slutet af innevarande �rtionde, hvaremot det �r
m�jligt, att under �rhundradets sista decennium nya sv�righeter och nytt
behof af emigration �ter skola intr�da.
Karakteren af den tid, som derefter f�ljer, tillh�r _oss_ att best�mma.
Huruvida det tjugonde seklets morgonsol skall belysa ett sl�gte,
fortfarande inbegripet i en f�rtviflad kamp om lifsuppeh�llet, och
nedtryckt af denna, eller ett folk, som under fredligt samarbete med
gladt mod efterstr�fvar materiel och andlig f�rkofran: detta beror p�
oss, p� v�r fosterlandsk�rlek, v�r sjelfbeherskning, klokhet och
bet�nksamhet,--v�l icke uteslutande, men i tillr�cklig grad f�r att g�ra
oss fullt ansvariga f�r f�ljderna. Det �r d� ej nog med, att vi (f�r att
anv�nda ett af nutidens slagord) genom en allt omsorgsfullare uppfostran
s�ka l�ra det uppv�xande sl�gtet att allt b�ttre smida sina vapen f�r
lifvets strid; detta �r en tr�stl�s uppgift, om vi p� samma g�ng genom
en obet�nksam och of�rnuftig folk�kning sjelfva bidraga att g�ra denna
strid allt h�rdare, s� att seger i sjelfva verket endast _kan_ vinnas p�
bekostnad af andra menniskors v�lf�rd.[48]
S�ger n�gon nu, att det tjenar till intet att p� f�rhand bekymra sig om
s� afl�gsna tidsrymder, betecknar man det som en ofruktbar utopi att
vilja s�rja f�r en morgondag, som ligger hela tjugu �r fram i tiden, d�
vill jag blott erinra om, huru mycket en dylik tankeg�ng p�minner om ett
yttrande, som tillskrifves en af Frankrikes minst ber�mda monarker,
hvilken, d� man visade honom den afgrund, hvari landet under hans usla
styrelse stod i begrepp att falla, tr�stade sig med, att det nog skulle
g� i hans tid, och sedan finge det g� hur det ville: "apr�s nous le
d�luge!"--Att likv�l mycket okunniga eller mycket tankl�sa personer hysa
en dylik likgiltighet f�r framtiden �r ej sv�rt att f�rst�, men mera
ov�ntadt och i h�g grad nedsl�ende �r att h�ra liknande uttalanden fr�n
ett h�ll, der man alltid varit van att finna, och �fven, en�r det g�ller
en af statsmedel underst�dd institution, eger r�tt att fordra ett
upplyst och p� fakta grundadt omd�me. Jag syftar h�rmed p� en i senast
utkomna h�fte af Statistisk Tidskrift (1881 h�ft. 3) intagen uppsats "Om
den naturliga folk�kningen i Sverige". I b�rjan af denna uppsats,
hvilken f�r �frigt r�r sig p� ett temligen neutralt omr�de, f�rekommer,
visserligen n�rmast s�som ett uttryck f�r f�rfattarens personliga
�fvertygelse,[49] en kritik af malthusianismen, som p� intet s�tt
skiljer sig fr�n de snart sagdt otaliga vederl�ggningar, denna teori
under sin nu mer �n 80-�riga tillvaro haft att uth�rda.
Hufvudsk�let, hvarf�r f�rfattaren ej kunnat finna malthusianernas
bevisning bindande, s�ger han vara sin "best�mda �fvertygelse, att
naturen h�r liksom annorst�des reglerar sig sjelf". Veterligen finnes
det dock icke n�gon malthusian, som f�rnekat detta; tv�rtom utgjorde det
just Malthus' och alla hans efterf�ljares utg�ngspunkt, att flertalet af
de olyckor, som hems�ka menskligheten, �ro att uppfatta som naturens
s�tt att reglera sig sjelf, d. v. s. reglera folk�kningen.
Previous Page
| Next Page
|
|