|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 13
Slutsatsen af allt detta kan d� icke blifva mer �n en. Om vi vilja
minska folk�kningens ol�genheter, finnes dertill intet b�ttre medel �n
att minska sjelfva folk�kningen; om vi vilja f�r framtiden f�rebygga
emigrationen eller �tminstone inskr�nka den till mindre orov�ckande
proportioner, m�ste vi sluta att uppf�da emigranter.
V�rt land �r icke det enda, ej heller v�r tid den f�rsta, som haft en
dylik, sv�r och grannlaga uppgift sig f�relagd. F�r det f�rra af dessa
p�st�enden skall jag snart anf�ra antagliga bevis; hvad det senare
betr�ffar vill jag endast p�minna om, hvad nationalekonomerna till fullo
uppvisat, att m�nga och m� h�nda de flesta af de lagar och
f�rfattningar, hvarigenom man i forna tider p� s� m�ngfaldigt s�tt
inskr�nkte den borgerliga friheten i handel och vandel, utgjorde lika
m�nga medel (om ocks� ej alltid fullt medvetna s�dana), att undvika en
olycksbringande f�r�kning af folkm�ngden inom vissa klasser och yrken,
och derigenom slutligen af befolkningen i det hela. S�dant var
f�rh�llandet med skr�v�sendet, med f�rbuden mot hemmansklyfning, med
stadgan om laga f�rsvar; och det �r en stor fr�ga, huruvida man ej, n�r
dessa inskr�nkningar under tidernas lopp blefvo alltmer tryckande och
outh�rdliga och derf�r s�rdeles under innevarande �rhundrade delvis
eller helt och h�llet afskaffades, h�rvid gl�mde att p� annat s�tt
bereda sig ers�ttning f�r det, som en g�ng utgjorde det gamla systemets
sj�l och ber�ttigande och nu genom dess �fvergifvande gick f�rloradt.
S�som bevis p�, huru klart och tillika f�rdomsfritt man fordom i v�rt
land t�nkte och yttrade sig i detta �mne, vill jag h�r anf�ra ett kort
utdrag ur ett af Wexi� konsistorium afgifvet utl�tande r�rande
pauperismens orsaker, tryckt �r 1833 och af stilen att d�ma
otvifvelaktigt f�rfattadt af konsistoriets d�varande pr�ses, Esaias
Tegn�r.[36]
"Orsakerna till fattigdomens tilltagande kunna vara m�ngahanda; men den
n�rmaste och verksammaste tror konsistorium sig b�ra s�ka i en �fver
h�fvan l�ttad delning af jorden; i minskade anspr�k p� besutenhet hos
allmogen, och framf�r allt i den omst�ndighet, att man, helst p� de
sista tio �ren, upph�ft eller mildrat de gamla v�lbet�nkta stadgarna om
laga f�rsvar. I sammanhang h�rmed har man �fven p� allt s�tt s�kt
uppmuntra och underl�tta gifterm�len, utan att kontrahenterna beh�ft
eller kunnat lemna f�rsamlingen n�gon annan garanti f�r sin och de sinas
f�rs�rjning i framtiden, �n fattigv�rden. Med bitr�de af freden,
vaccinen och pot�terna, har man ocks� i h�g grad lyckats stegra
folkm�ngden; men d� man icke i samma mon kunde eller ville �ppna nya
n�ringsk�llor f�r en s�lunda f�r�kad och i drifhusv�g tillkommen
generation, s� ha f�ljderna af ett s� ensidigt och illa ber�knadt
system, �fverallt b�rjat visa sig. Landet �fverfylles af backstugor,
bebodda af ett sl�gte, som icke har n�gon annan f�rm�genhet �n sin
arbetskraft; och om denna �fven kan lifn�ra dem i goda �r, d�
arbetsf�rtjenst ej saknas, s� intr�ffar med hvarje missv�xt f�r dem
ovillkorligen n�ringsl�shet och el�nde. Den vinst f�r landets odling,
som man af denna befolkning tyckes ha p�r�knat, har �fven f�r det mesta
uteblifvit; ty den inskr�nker sig naturligtvis till upphackning af n�gra
kappland f�r potatisodling, och skadar i allm�nhet mer skogarne �n den
f�rb�ttrar jorden. P� detta s�tt har folkm�ngden stigit och stiger
�rligen, men i samma f�rh�llande och i ett vida h�gre stiger �fven
armodet, och tabellverket f�rvandlas efter hand till en fattiglista.
Landets _numer�ra_ styrka tilltar, men dess _verkliga_, som ej kan
t�nkas utan v�lst�nd, �tminstone ej utan bel�tenhet, undergr�fves
derigenom att ett sl�gte uppv�xer, hvars hela bergning beror p�
potatisafkastningen f�r �ret; och Sverige �r i fara att f�, hvad
�tminstone p� landsbygden hittills ej funnits, en p�bel; bet�nklig f�r
hvarje samh�lle, men i synnerhet f�r ett s�dant som v�rt, der
lagstiftningen till en v�sentlig del hvilar i allmogens h�nder."[37]
Alla dessa inskr�nkningar, hvilkas �terupplifvande i deras ursprungliga
form naturligtvis ej kan ifr�gakomma,[38] egde emellertid det gemensamma
draget, att folkm�ngdens alltf�r hastiga �kning af dem f�rebygdes genom
ett tvunget f�rsenande af gifterm�len. Och under tider, d� en h�gst
betydligt starkare d�dlighet �n den nu r�dande ej blott var vanlig utan
ans�gs naturlig och oundviklig, var detta medel ocks� m�h�nda i
allm�nhet tillr�ckligt. I n�rvarande tid deremot skulle ett ytterligare
f�rsenande af �ktenskapen redan derf�r ej vara att tillr�da, emedan vi i
detta afseende, genom omst�ndigheternas makt redan drifvits ut till det
rimligas gr�ns, ja ett godt stycke derut�fver. V�rt land st�r l�gst p�
skalan bland alla Europas l�nder med h�nsyn till gifterm�lens talrikhet,
det st�r h�gst, om man s� vill, i fr�ga om medel�ldern f�r �ktenskapens
ing�ende; i b�da fallen �r dess st�llning s�lunda lika d�lig. Hos oss
tillbringas numera (i olikhet mot fordom) hela den f�rsta
tredjedelen--icke s�llan �fven den andra--af den alstringskraftiga
�ldern i ett tvunget celibat. Och man skall f�f�ngt s�ka �fvertyga n�gon
t�nkande person, att ej detta f�ga �nskv�rda tillst�nd utg�r
hufvudorsaken, vid sidan af hvilken ingen annan beh�fver tagas i
betraktande, till den tilltagande l�sheten i sederna, hvar�fver man s�
ofta och med sk�l beklagar sig, men hvilken hvarken kan s�gas vara
grundad i folklynnet, ej heller under forna tider af l�ttare tillg�ng
till regelbundna f�rbindelser, varit bland oss r�dande. S�mst beryktad i
ofvann�mda h�nseende �r s�som bekant sedan gammalt hufvudstaden.[39] Och
ehuru �fven de flesta andra af v�ra samh�llen, till och med p�
landsbygden, sannerligen hafva f�ga sk�l till fariseiska besk�rmelser,
�r det dock visst, att missf�rh�llandena p� det sedliga omr�det breda en
djup skugga �fver de m�nga �lskv�rda och tilltalande sidor, som
hufvudstadslifvet eljest erbjuder f�r betraktelsen. Hvar �r v�l orsaken
h�rtill att s�ka? Icke kan det dock bokstafligen f�rh�lla sig s�, som
man ofta f�r h�ra yttras, att sjelfva luften i Stockholm �r bem�ngd med
ett moraliskt smitt�mne, hvilket icke Saltsj�ns och M�larens brisar
f�rm� bortsopa. Men saken vinner sin f�rklaring, d� man f�r veta, att
afst�ngdheten fr�n det �ktenskapliga lifvet af l�tt insedda sk�l med
dubbel tyngd mot i rikets �friga delar drabbar hufvudstadens
befolkning.[40] Stockholms giftasvuxna ungkarlar utg�ra redan en arm�,
lika stor som den indelta, men till lefnadsvilkoren �ro de eljest
n�rmast att jemf�ra med en v�rfvad och i garnison f�rlagd truppstyrka,
och hvad slags uppf�rande man af en s�dan kan v�nta, visar erfarenheten.
Huru anser man nu, att alla dessa m�n, af hvilka flertalet befinna sig i
ungdomens och den f�rsta manna�lderns fulla kraft, b�ra inr�tta sitt
lif? Huru har man t�nkt sig, att de efter slutadt dagsarbete skola
tillbringa de stunder af dygnet, som af de lyckligare lottade pl�ga
ansl�s �t familjelifvets vederqvickelser? Utan tvifvel vore det f�r
alla, �fven f�r dem sjelfva b�st, om de i god tid ginge till hvila efter
intagande af ett glas �lost eller annan l�tt aftonm�ltid. Men
menniskonaturen �r nu en g�ng icke s�dan, att en lucka i tillvaron l�ter
utfylla sig med det tomma intet. De skulle s�kerligen underkasta sig en
dylik lefnadsordning, ja m�h�nda till och med hjelpa sig utan m�ltid, om
de blott egde hoppet att i en sk�njbar framtid f� utbyta sin ensliga
lott mot en mera lockande. Men n�r alla utsigter i denna riktning
f�rblifva bortskymda, n�r den obevekliga verkligheten svarar ett k�rft
nej p�, �fven den blygsammaste b�n--d� kan man visserligen fortfarande
klandra (det kan man alltid) men sv�rligen l�ngre f�rv�na sig �fver den
unge, om han allt oftare l�ngtar att utbyta aftonlampans sv�rmodiga
skimmer mot gasljuset p� schweizeriet eller utsk�nkningsst�llet, om han
flyr ensamheten f�r att hos Fiken eller Amanda l�ta sig f�regycklas,
vore det blott en bedr�glig skenbild af den s�llhet, han aldrig skall
ega hel och verklig. Men olyckan �r, att �fven dessa stundens
f�rstr�elser icke l�ta sig k�pa utan till priset af andra
menniskovarelsers f�rnedring.--
Previous Page
| Next Page
|
|