|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 12
H�r hafva vi d�, s�som jag tror, funnit l�sningen af g�tan: antalet
inv�nare i den giftasvuxna �ldern, den �lder, d� hvar och en beg�r en
plats, der han kan neds�tta sig s�som fast medborgare, har tillvuxit
starkare, �n att landets hjelpk�llor dermed f�rm�tt h�lla jemna steg; ty
hvilken f�rest�llning man �n m� g�ra sig om utvecklingen af v�rt
jordbruk och v�r industri, l�r dock ingen p� allvar tro, att de p� ett
�rtionde hafva f�r�kat sig s�, att �fverallt der f�r tio �r sedan
tillf�lle till bos�ttning fans f�r fyra nya familjer, der skulle nu
dylikt tillf�lle finnas f�r fem.
Det var med f�rutseende af denna sv�righet, som f�ljande ord f�r sex �r
sedan yttrades af en af v�rt lands f�rn�msta statskunnige: "N�r man
betraktar den m�ngd af unga menniskor, som tr�nges p� alla lefnadsbanor,
dessa st�ndigt v�xande barnskaror, som g�ra alla skolhus f�r tr�nga, har
man sv�rt att undvika en orolig fruktan, ty man vet intet svar p� den
fr�gan: hvarest skola alla dessa finna sitt br�d?"[32]
H�r �r sannerligen ej fr�ga om att f�rneka, det ju v�rt land i alla
riktningar utvecklar sina af naturen f�rl�nade hjelpmedel och att en
ytterligare utveckling, �r b�de t�nkbar och sannolik; l�ngt derifr�n:
v�rt jordbruk har g�tt fram�t med snabba steg, v�r industri har skjutit
�n b�ttre fart, och de skola nog �nnu l�nge s� fortfara. Men om
folk�kningen samtidigt framrusar med ett ilt�gs hastighet, kunna de
detta oaktadt ej f�lja med: att beg�ra n�got s�dant �r att fordra ett
upph�fvande af naturlagarne.
N�r ett land om knapt 4 millioner inv�nare, p� 20 �r har �kat sin
folkm�ngd med mer �n 600,000 personer, hvem inser ej, att flit och
omtanke i det landet utr�ttat stora ting, hvem vill ej hoppas godt om
dess framtid? Men p�st�r man utan vidare, att detta land d� ocks� med
litet mera anstr�ngning bort kunna anskaffa f�da f�r de 300,000, som
under samma tid utvandrat, och deras afkomma, p�minner i sanning detta
resonnemang i alltf�r h�g grad om den bekanta fabeln om bonden och hans
�sna. Mannen p�lassade sitt �k den ena b�rdan efter den andra, allt
under den enkla, men oh�llbara reflexionen: "r�r du med _den _, s� r�r
du med _den_". S�som vi erinra oss, r�dde �snan lyckligt med alla
b�rdorna--utom den sista, f�r hvilken hon stupade.
Det �r ett v�lbekant faktum, att landsbygdens inv�nareantal tillv�xer
vida l�ngsammare �n st�dernas,[33] och detta, ehuru den f�rras naturliga
folk�kning (nativitets�fverskottet) �r l�ngt st�rre �n de senares.
Landsbygden frambringar n�mligen alltjemt flera armar, �n den sjelf
beh�fver eller kan bruka, och s�nder �fverskottet till st�derna. Orsaken
h�rtill �r tydlig. Den vigtigaste landtmannan�ringen �r jordbruket, men
jordbruket �r m�ktigt endast en helt l�ngsam och gradvis skeende
utveckling, p�skyndad blott n�gon g�ng af en eller annan epokg�rande
uppt�ckt, s�som d� en ny kulturv�xt (under f�rra seklet potatisen)
inf�res, eller d� ett nytt och f�rb�ttradt brukningss�tt af vetenskapen
utt�nkes. Landtmannen m� anstr�nga sig hur mycket som helst; det arbete
han sjelf eller hans dragare nedl�gga p� jorden �r och f�rblir dock en
verklig sm�sak mot det, som gratis utr�ttas �t honom af hans stora
allierade--solen och skyarne. Men med all sin konst, skall han likv�l ej
kunna aflocka skyarna mera regn eller solen mera v�rme, �n de enligt sin
natur kunna gifva; och att detta hos oss �r en temligen begr�nsad
qvantitet, beror derp�, att v�rt land �r bel�get i polcirkelns
omedelbara n�rhet. De som h�r�fver k�nna sig missn�jda, b�ra till sin
tr�st erinra sig, att det af geograferna n�stan betraktas som ett
naturunder, ett blott delvis f�rklaradt undantagsf�rh�llande, att i s�
nordliga trakter, som de skandinaviska l�nderna, s�d �fver hufvud taget
kan trifvas.--Att den bofasta befolkningen endast helt l�ngsamt �kas, �r
f�r �frigt n�rmast en f�ljd af, att en obegr�nsad jordafs�ndring hvarken
kan eller f�r ega rum; �fverskottet utg�res derf�r af den l�sa--heml�sa,
egendomsl�sa, tyv�rr ocks� i viss m�n r�ttsl�sa--arbetarebefolkningen;
och d� denna f�f�ngt utbjudit sina armar �t jordbruket, har den ej n�gon
annan utv�g �n att v�nda sig till industrien och handeln.[34] D� likv�l
jordbruket syssels�tter m�ngfaldigt flera armar �n industri och handel
tillsammantagna, �r det klart, att ett tillskott, som p� det f�rra
vidstr�cktare omr�det endast visade sig som en obetydlig stigning, skall
antaga karakteren af en verklig �fversv�mning, n�r det m�ste
sammanpressas mellan de tr�ngre br�ddarne af industri och handel.
Gynnade af ovanligt gl�nsande konjunkturer (s�som de hos oss i b�rjan af
1870-talet r�dande) upptager likv�l industrien (och till n�gon del �fven
handeln) detta �fverfl�d; men mera normala f�rh�llanden intr�da, och den
f�rm�r ej l�ngre qvarh�lla de krafter, den redan dragit till sig, �n
mindre finna bruk f�r nya. Hvart skola dessa d� taga v�gen? Till sina
forna syssels�ttningar kunna de ej �terg�, ty n�gra s�dana ha f�r dem
antingen ej existerat eller �ro de redan besatta med nya s�kande. Hvad
kan h�raf uppst� om ej brist och arbetsl�shet? Man l�r ej kunna f�rneka,
att det f�rlopp, som h�r skildrats, temligen troget motsvarar v�rt eget
lands ekonomiska f�reteelser under det senast f�rflutna tiotalet �r. N�r
d�liga tider intr�ffa, f�r man gerna h�ra talas om, att "osunda
spekulationer", frukterna af ett or�ttm�tigt f�rv�rfsbeg�r, skola hafva
f�rorsakat olyckorna, ty medelst ett ganska vanligt, ehuru f�ga logiskt
s�tt att sluta, �r man allm�nt �fverens om att tillskrifva
vinningslystnaden alla s�dana f�retag, som ej lemna n�gon vinst. Att det
egna intresset inom aff�rsverlden liksom p� de flesta andra omr�den
spelar en hufvudrol, l�r v�l vara obestridligt. Dock tror jag ej, att
man om v�r industris storm�n skall kunna f�lla det omd�met, att beg�ret
efter f�rv�rf hos dem utg�r n�gon allt beherskande passion. Det �r
till�tet att tro, det de lika ofta eller oftare ledas af en om ej
alldeles oegennyttig dock i det hela ber�mv�rd, patriotisk �relystnad,
att hafva varit de, som genom sin verksamhet bragt f�retag till st�nd,
hvilka lemna arbete och br�d �t tusenden. Om deras f�rv�ntningar ej g�tt
i fullbordan, har detta kanske berott p�, att de t�nkt f�r h�gt om sitt
land och dess f�rm�ga af utveckling--eller, som en tysk f�rfattare
uttrycker sig om ett liknande f�rh�llande i sitt fosterland: "allt var
v�l utr�knadt, endast en sak hade man gl�mt, att �fven Thomas Robert
Malthus m�ste tagas med i r�kningen".[35]
Previous Page
| Next Page
|
|