|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 98
�Om jag varit or�ttvis, om jag varit or�ttvis�, sade modern och t�rarne
st�rtade utf�r hennes kinder medan r�sten blef konstladt lugn men s�
maktl�st bruten, �om jag varit or�ttvis s� skulle du f�rst t�nka p�
_hvarf�r_.�
Hon m�ste g�ra en paus i det hon torkade sitt ansigte, men t�rarne br�to
fram igen, lidelsefullt fl�dande t�rar, som icke stockade r�sten, endast
g�fvo den ett uttryck ibland som af en str�ng, n�r den brister. Och
orden kommo af sig sjelfva, liksom burna fram p� denna flod af t�rar,
medan h�nderna vredo sig kring den sammanrullade, v�ta n�sduken.
�Du kan icke f�rst� hvad det vill s�ga att i hela verlden icke ha mer �n
en varelse att h�lla af--endast denne ende att knyta alla tankar,
f�rhoppningar och framtidsplaner omkring--s� att man icke kan lefva sitt
eget lif utan g�r upp i hans--�
Hon m�ste g�ra ett uppeh�ll; det var som om ett �ldre element af sorg
kommit till och blandat sig med sm�rtan f�r i dag. Hon st�dde sig ett
�gonblick mot bordet och tryckte handen knuten mot sin panna; men Alma
s�g det icke, hon satt or�rlig p� sin stol och v�nde ryggen till.
Fru Zimmermann �tertog sin vandring och hennes ton var lugnare:
�Du kan ju t�nka dig, att det icke skall vara m�jligt l�ngre att vara
r�ttvis, n�r det tillfogas honom sm�rta. Bitterheten bryter igenom
allting. Att v�ga kr�ka ett h�r p� hans hufvud �r det st�rsta brott i
verlden--�
Det herskade samma d�dstystnad i rummet f�r hvarje g�ng hon samlade sin
r�st till ett nytt utbrott. Det sm�g sig �fver henne en k�nsla af att
hon talade f�r d�fva �ron och till sist kom det s� svagt och hoppl�st:
�Om du bara h�ller af honom med den minsta lilla gnista s� m�ste du ju
f�rst�, att allt hvad jag sagt dig, allt det elaka och or�ttvisa--allt
har sin rot i min gr�nsl�sa k�rlek till honom; och den gemensamma
tillgifvenheten borde--�
Nu kunde hon icke forts�tta l�ngre. Hon k�nde att alla hennes ord skulle
studsa platta tillbaka mot denna s�rade f�f�nga. Hon krympte sig af
f�r�dmjukelse �fver att icke kunna �terh�lla sina t�rar inf�r denna
halfva lilla varelse, som i deras utbrott icke skulle se annat �n en
svaghet, �fver hvilken hon sjelf triumferade.
Fru Zimmermann hade kastat sig p� stolen och g�mt ansigtet i sin n�sduk.
Nu reste hon sig. H�llningen hade �terf�tt sin stelhet och med en
r�relse af beslutsamhet stoppade hon n�sduken i fickan medan hon �tertog
sin vandring.
Alma satt kvar, liksom v�ntade hon �nnu. Men der kom intet mer och
tystnaden som f�ljde var icke en paus, det var ett svalg fullt af kall
ov�nlighet.
�Hvad k�nner du sjelf?� sade modern med en r�st som �terf�tt hela
sjelfbeherskningens �fverl�gsenhet. ��r du ond eller �r du
ledsen?�--Orden hade n�stan en klang af �tl�je.
�Jag �r hvarken det ena eller andra--tror jag.�
�'Hvarken det ena eller det andra--tror jag!' Ja, det �r nyckeln till
hela din karakt�r.�
Den unga flickan reste sig. �Farv�l�, sade hon.
�Farv�l. Och lycka till med den n�ste! Men akta dina �gon ifall han har
en mor!�
Hon st�ngde d�rren efter sin g�st. S� �tertog hon sin vandring och
t�rarne st�rtade �ter fram i frihet.
Hon skulle aldrig kunna mots�ga sin son deri, att detta icke var ett
t�ckt litet ansigte; och hela hennes egen tillgifvenhet skulle icke v�ga
s� mycket i v�gsk�len som ett enda litet fjun af detta silkesfina
blonda, h�r.
�fven hon m�ste resignera.
* * * * *
Efter �terkomsten till Stockholm fick fru Zimmermann bref fr�n sin son.
Det var helt kort och modern tyckte att det bar en pr�gel af tv�ng.
Previous Page
| Next Page
|
|