|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 97
Om och om lj�do brefvets uttryck som veka mollackord hvilka m�lade f�r
henne bilden af ett litet blondt hufvud och v�ckte hos henne ett
oemotst�ndligt beg�r att �ppna sina armar och sluta detta d�raktiga
lilla hufvud mot sitt br�st som f�rr. Utan att ens ha haft n�gon
�fverl�ggning med sig sjelf v�nde hon tv�rt i en af g�ngarne. St�ta bort
eller draga till sig, det l�g henne lika n�ra, ty b�da delarne var att
handla. Resignation, med h�nderna i sk�tet, var det enda som var henne
fr�mmande.
Hon ringde p� den lilla tamburen och det var Alma sjelf som �ppnade.
�Vill du komma till mig ett �gonblick?�
Det var n�stan m�rkt derinne men det �ja�, som f�ljde p� fr�gan hade
tonfallet af en glad h�pnad.
�Kom strax d�. Jag g�r i f�rv�g upp.�
Fru Zimmermann skyndade bort utan att v�nta. Hon skulle icke kunnat
uth�rda att ha ett samtal med Alma dernere i hennes eget rum; det var
som om hvarje sm�sak der skulle kasta tillbaka de ord af hat och
f�rebr�else, som de indruckit; eller det var som om hatet m�ste vakna p�
nytt i denna omgifning.
Det dr�jde icke m�nga minuter innan Alma kom.
Men n�r de stodo der midt emot hvarandra, r�ckte hvarandra handen och
letade efter n�got att s�ga hvarandra, d� k�nde de hur o�terkalleligt
allt brustit.
�Sitt ned�, sade den �ldre, konventionelt och d�dt.
Alma satte sig. Hon v�ntade p� en afb�n, men den kom icke; fru
Zimmermann v�ntade p� ett enda tecken af den fordna vekheten, men det
kom icke heller.
�Nu �ngrar du att du bad mig komma�, sade den unga.
�Nej. Jag �ngrar mig icke. Det var b�st att vi tr�ffades �nnu en g�ng.�
�Det tycker jag ocks�.�
Samtalet stannade af. Denna sommarskymning �fver ett hotellrum verkade
s� underligt d�d och tung; den gaf intet af frihet och de b�da kvinnorna
trycktes af hvarandras n�rhet som af en olidlig b�rda.
Fru Zimmermann gick af och an p� golfvet med mjuka, ljudl�sa steg; och
hvarje g�ng hon n�rmade sig betraktade hon detta hufvud, som icke gjorde
en r�relse. Hon kunde blott urskilja de os�kra konturerna af dess
h�rresning.
Hon t�rstade efter ett enda tecken till lif, n�got som kunde angifva att
denna varelse _k�nde_ n�got, hvad som helst; men der kom intet. Den unga
flickan satt der rak och stel och tyst som om hon varit skuren i tr�.
Hon teg s� h�rdnackadt som skulle hon tiga hela natten.
Den ensamma, svartkl�dda kvinnan ryste. Det var som stod hon nu �n en
g�ng framf�r likb�ren, den der f�rf�rliga dagen, d� hon miste allt--den
dagen som en tid n�stan varit utstruken ur hennes minne.
�Jag anade icke hur djupt jag var f�st vid dig�--sade hon; orden hade
kommit fram liksom framtvungna genom inre tortyr, men h�r stannade de
pl�tsligt af.
Den unga satt och v�ntade p� forts�ttningen, hon v�ntade p� afb�nen. Hon
f�rstod ingenting annat �n att man hade gjort henne or�tt och med ett
barns hersklystnad ville hon b�ja detta gamla hufvud, hvars h�llning
lifvet gjort s� stel och styf.--Den unga k�nde instinktlikt, att hon i
denna strid hade �fvermakten.
�Du sade, att det var flirtation och samlarvurm�, sade hon mulet. �Det
kan jag inte gl�mma och det var inte sant.�
�Jag har aldrig trott att det var _medvetet_. Jag sade dig ocks� att jag
f�r upprifven f�r att kunna vara r�ttvis.�
Den unga satt och v�ntade �nnu; detta erk�nnande var henne icke nog.
Djupt i hennes sinne r�rde der sig en l�ngtan att l�gga sitt hufvud mot
den andras axel, f�rtroendefullt som i fordna dagar; men denna l�ngtan
kv�fdes af medvetandet att ha varit f�rem�l f�r en or�ttvis beskyllning.
Barnet var s�radt; och hemmets afgud var van att man bad om f�rl�telse.
Previous Page
| Next Page
|
|