|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 9
�Nu idealiserar du ocks� _mig_�, sade han sk�mtsamt. �Ni kvinnor
idealisera oss alltid.�
�Kanske �r det v�r natur--och den skall man ju f�lja! Eller kanske
beh�fs det.� Hon sade det i sk�lmaktig ton i det hon b�jde sig ned �fver
sitt arbete. Men n�got af leendet stannade kvar �fver ansigtet, som ett
dr�jande solsken.
Sonen satt och s�g p� henne. Denna fr�mmande kvinna, som var hans mor,
hade gjort ett underligt intryck, som han icke kunde v�rja sig f�r. Han
greps af ett h�ftigt beg�r att l�ra k�nna henne till botten: hennes
tankar, hennes v�sen, de hemliga skrymslena i hennes f�rflutna--hennes
karakt�r.
Det f�rekom honom, som egde denna kvinna just det, som han alltid
saknat: jemvigten mellan att vilja och att kunna.
�Du verkar som ett medeltidsportr�tt af en verklig m�stare�, sade han
sakta, med ett helt annat uttryck i r�sten �n det vanliga. �Du kan bli
gammal och trasig, men aldrig banal.�
ANDRA KAPITLET.
Det duggade sm�tt och i gasljuset gl�nste de v�ta bladen p� buskar och
tr�d, gulnande blad, vissnande, d�dsd�mda.
Snedt �fver Kungstr�dg�rden f�rbi Molins font�n kom William Zimmermann
g�ende med h�nderna i �fverrocksfickorna och k�ppen under armen.
�Hvart ska' du styra i v�g, om du f�r r� dig sjelf?� sade en r�st bakom
honom och en hand stacks under hans arm.
��t katrinah�llet.�
Han beh�fde icke v�nda sig om f�r att veta hvem det var, dertill k�nde
han f�r v�l Karl Hedstr�ms r�st. Men han kastade i alla fall en
igenk�nnande nick �t sidan.
��mnar du g� hela den l�nga v�gen?�
�Ja, det �r sk�nt att f� r�ra benen. Det g�r s� l�tt att t�nka, n�r man
marscherar.�
�Det �r l�ngesedan man s�g dig.�
�Ja, jag skulle ju f�rs�ka g�ra n�gon nytta; och s� har jag kommit i
vana att g� till min mor hvar kv�ll, n�r jag inte �r p� teatern. Hon har
s�dana pr�ktiga stolar--det �r en s�dan hvila att sitta i dem. Jag
�nskar jag hade ett par af dem hemma hos mig.�
��r det bara f�r stolarnes skull du g�r dit?� sade Hedstr�m leende.
�Jag vet inte. N�gonstans ska' man ju g�, n�r man blir tr�tt af sina
egna fyra v�ggar och nu �r detta det nyaste. F�r resten f�r man l�tt
vanor ifall man inte aktar sig. Jag skall se till att bryta af det h�r.�
�Hvarf�r det?�
�Jo, det �r inte nyttigt med vanor. F�r resten m�rker jag att hon l�gger
an p� mig--fint g�r hon det, f�rst�s, men det undg�r mig inte. Hon yrkar
alltid p� att jag skall k�nna mig fullkomligt fri och inte komma utan
n�r jag har lust, men jag k�nner det �nd� som ett slags anspr�k och den
k�nslan m�ste jag afskudda mig.�
�S��? Hvad tycker du f�r resten om henne?�
�Bra. Hon �r en originell f�reteelse och hon intresserar mig. Har du
aldrig sett henne?�
�Jag s�g en skymt af henne vid bang�rden--du mins...�
�Hon �r lustig. Det �r n�gonting af urmenniska hos henne, n�gonting
kraftigt och bastant. N�r hon r�r sina armar �r man alltid r�dd att
kl�derna ska' spricka. Om jag vore bildhuggare skulle hon f� st� som
modell f�r mig--till en barbardrottning... Och s� �r der n�got s� helt
och samladt i hennes sj�lslif, n�got som tycks h�ra hemma i en annan tid
�n v�r. Hon grubblar aldrig, plockar aldrig s�nder n�got, �r aldrig
os�ker och villr�dig. _Detta_ �r _detta_ f�r henne. F�rr var hennes man
medelpunkten i universum, nu fruktar jag att det blir jag. Hon kan inte
dela sina k�nslor, hon sk�nker det alltsammans �t en. F�r �frigt �r hon
en menniska med ett ytterst modernt och frigjordt tankelif; och det
drager mig till henne. Hon har sett mycket och erfarit mycket--man kan
tala med henne om allt. Och trots sin barbarkvinne-natur har hon n�got
af detta k�nsligt fina, som g�r att minsta skiftning i ens st�mning
genast uppfattas. Ja. Och s� �r hon n�got af ett stort oreflekteradt
barn; jag har h�rt henne skratta ett par g�nger och det var n�got s�
frig�rande och f�rfriskande. Hon skrattar s� hjertegodt och grundligt
som hade hon en stor, djup fond af lifsgl�dje inombords. Men n�r hon
blir allvarsam �r det som om hela verlden vore svart och d�d f�r hennes
�gon. Hon �r s� olik dig och mig och alla de andre: hon har en s�dan
afundsv�rd omedelbarhet.�
Previous Page
| Next Page
|
|