|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 8
Hon gick fram till bordet i rummets midt, der en stor elegant h�nglampa
fr�n taket kastade sitt ljus ned�t. Hon b�rjade samla ihop de tyglappar
och bandstumpar, som hon str�tt omkring sig under arbetet. S� tog hon
en stickstrumpa och slog sig ner vid bordet.
�Att du aldrig skickat mig dina noveller�, sade hon sm�leende.
�Hvad skulle det tjena till. De handla endast om s�dant som �r dig
fr�mmande: svenskt sm�stads-universitetslif. Du har lefvat derute, i den
stora fria verlden, och jag har setat fast i f�rh�llanden, der allt lagt
an p� att f�rkrympa. H�r m�ste man antingen stanna i v�xten eller
f�rklaras f�gelfri. Det kan du inte f�rst�.�
�Jag har l�st novellerna.�
�N�r skulle du ha f�tt tid till det?�
Det l�g i tonen n�stan en beskyllning f�r osanning, men hon l�tsade icke
om det.
�I natt�, svarade hon blott. Och s� tystnade de b�da f�r en stund.
�Egentligen �r det underligt att jag har mera minne af pappa �n af dig�,
sade han till sist.
�Nej, det �r inte underligt. Alla barn afgudade honom. Han hade lika
l�tt att vinna sm� som stora.�
�Jag var f�r outvecklad n�r jag sist s�g honom f�r att kunna bilda mig
n�got omd�me, men jag kan nu f�rst�, att han m�ste ha varit en v�l
skolad s�llskapskarl.�
�Han var mer �n det; han var en djup och fin natur. Den som en g�ng f�st
sig vid honom kunde aldrig slita sig l�s.�
�Du idealiserar. Nu--efter�t.�
Hon ryckte till som om hans ord stuckit henne och de bruna �gonen g�fvo
honom en blixtsnabb f�rebr�else, stolt och tillbakavisande.
Han rodnade l�tt.
�Det g�r man alltid�, sade han urskuldande. �Och f�r �frigt f�rst�
kvinnor aldrig att bed�ma m�n. De kunna inte se dem opartiskt.�
�Jag ger mig icke heller ut f�r att se honom opartiskt�, svarade hon i
det hon s�g upp. �Dertill var han mig f�r k�r.�
Det blef �ter en paus.
�Jag undrar, om du g�r dig n�gra illusioner betr�ffande mig�, sade sonen
pl�tsligt och som det tycktes helt omotiveradt. �F�r det _skall_ du
inte! Jag kan inte h�lla af n�gon. Inte af dig och inte af n�gon annan.
Jag har naturligtvis ocks� en g�ng haft det der sentimentala
beg�ret--som aldrig kan fyllas, derf�r att en menniska �r och f�rblir
ensam, om hon s� lefde i all evighet. Det var en illusion, det som allt
annat--n�got som stannat en i blodet fr�n f�reg�ende naivare
generationer--men det �r f�r mig en �fvervunnen st�ndpunkt. Jag �r
en alltf�r aktgifvande natur och ser f�r tydligt det hemliga maskineriet
i menniskorna. Jag �r, som de fleste af den generation jag tillh�r, en
�fver-reflekterad sj�lsanatom, jag plockar bevekelsegrunderna till alla
handlingar i s�r och unders�ker deras best�ndsdelar; det g�r mig kall.
Jag kan inte se p� dig med andra �gon derf�r att du �r min mor. F�r mig
�r du bara en menniska som andra, ett kompliceradt sj�lsmaskineri, som
jag studerar med samma nyfikna f�rfattar-intresse, hvarmed jag studerar
andra. Jag kan inte ge dig hvarken v�rdnad eller andra sonliga
k�nslor--helt enkelt derf�r att jag ingenting i den v�gen _har_ att
ge. Och till att spela komedi h�ller jag mig f�r god.�
�Du �r icke skyldig mig n�got. Jag vill icke hafva mera �n jag kan
vinna.�
�Vinna? Jag �r inte v�rd att vinna. Jag �r ih�lig. Jag �r tom. Jag �r
helt annorlunda �n du t�nker. Ju n�rmare du l�r k�nna mig, dess mindre
tycker du om mig.�
�D� g� vi hvar �t sitt h�ll. Det �r allt.�
Hon sm�log och r�ckte honom sin hand. Han s�g p� henne med �fverraskning
och s� gaf han henne handslaget som till en �fverenskommelse.
Previous Page
| Next Page
|
|