|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 89
�Ja, gift dig med honom--ju f�rr dess hellre...�
N�r hon blef ensam satte hon sig ner vid bordet, st�dde b�da armb�garne
deremot och lutade sitt hufvud emot sina h�nder. �terigen s�g hon
framf�r sig det bleka ansigtet med dess beherskade, sm�rtfyllda drag.
Hennes gosse! Hennes stackars gosse. S� var d� hans vackra dr�m
ohjelpligt f�rbi; och den gamla tomheten skulle stirra emot honom igen,
nu liksom f�rr--nej, nu �nnu ohyggligare �n f�rr, derf�r att
�mhetsbeg�ret nu en g�ng hade vaknat.
Hon grep hastigt efter brefpapper och penna. Hon ville skrifva till
honom s� att han redan i morgon kunde f� det. Han skulle k�nna det som
om han hela tiden hade varit med de enda tv� menniskor, han h�ll af. Hon
ville skildra allt som tilldragit sig med spr�kets mjukaste ord. Hon
ville sk�mta--som han tyckte s� mycket om--ber�tta alla anekdoterna om
Lund med Almas egen st�nk af humor. Hon ville f�rdubbla sig f�r att
ers�tta hans f�rlust, vara icke blott hans mor utan ocks� hans muntra
kamrat. Fr�n hufvud till fot ville hon svepa honom i sin gr�nsl�sa,
�ngerfulla tillgifvenhet f�r att godtg�ra de m�nga �rens
f�rsumlighet--hvad ville hon icke g�ra f�r sitt enda, �lskade barn.
Och pennan fl�g i feberaktig hast �fver papperet--men s� stannade den
pl�tsligt. Hon s�g med ens hur otillr�cklig tr�sten var, hur hennes
tillgifvenhet var intet mot den h�gring hans hjerta h�ngt sig fast vid;
och bitterheten vaknade igen i hennes sinne, bitterheten emot den, som
gjort henne s� hjelpl�s att hon intet m�ktade. Den sk�rpte hennes minne
f�r alla sm�drag af halfhet och omsorg om �tert�get, som hon lagt m�rke
till hos den unga flickan midt i lyckans dagar; och s� br�t hatet fram.
Och brefvet, som skulle tolkat hennes gr�nsl�sa tillgifvenhet, blef i
st�llet ett sjudande utslag af detta ob�ndiga hat:
�Jag har g�tt h�r och tegat, att icke ett ord af mig skulle falla
tyngande i era st�mningars v�gsk�lar--men nu kan jag icke tiga mer. Nu
bryter mitt onda sinne fram, och du skall stirra p� mig som p� en
menniska, du icke k�nner. Men s�dan �r jag. Jag �r icke god. Om du
fordrar att jag skall h�lla af henne �nnu, om det pl�gar dig att jag
talar bittra ord--ja, det kan icke hjelpas! l�t oss d� skiljas �t.
Jag vill aldrig mer ha skyldighet att vara uppriktig och moderlig emot
henne, aldrig mer att hon skall ha r�tt att l�sa mina bref. Om hon varit
din med hvarje tum af sin varelse, om hon varit det _helt_ med b�de
tankar och vilja och k�nslor--bara helt i god tro, ja, d� skulle jag
kunnat h�lla af henne �nnu. Men det var endast nyfikenhet, derf�r kan
jag icke uttrycka hur f�raktlig hon �r mig. Jag vet att jag s�rar dig,
att jag kanske mister det enda jag �lskar i verlden, men jag _kan_ icke
tiga och jag _vill_ icke tiga. Jag �r ond, elak, l�g--hvad du vill. Det
�r sant, herre Gud, jag vet ju att det �r s�. Jag kan icke vara ljum.
Jag g�r mig sjelf olycklig, men jag kan icke f�rst�lla mig.
S� l�nge jag trodde att hon �lskade dig, s� l�nge var hon mig k�r. Jag
skulle velat g�ra allt f�r henne, jag vet icke hvad jag skulle velat ge
henne af tacksamhet. Mina �gon att leka med, tror jag.--Jag gr�ter s�
att brefvet �r en enda dimma, jag kan i mitt lif aldrig bli en fundersam
och afm�tt tr�stock, som alla andra. Jag kan gifva mig utseende deraf,
ty jag �r stolt; men bryter min h�ftighet en g�ng igenom �r den om�jlig
att hejda.
Hon vet det. Hon vet att jag bl�der inv�rtes af den sm�rta hon tillfogat
mig, hon vet att jag m�ktar intet emot henne derf�r att all min
viljekraft icke kan v�nda om hennes snusf�rnuftiga lilla sinne. Hon kan
triumfera �fver oss b�da--
Hon k�nner det finaste och vackraste i mitt lif, hon k�nner mitt
f�rflutna och hon har en l�ng lefnad framf�r sig--hon skall kunna
afhandla det med alla sina kommande f�stm�n. Hon har kommit mig s�
f�rbannadt--jag menar s� af hjertat, eller af Gud eller af mitt eget
inre f�rbannadt n�ra och--ordet m�ste fram!--_Jag hatar henne!_
Jag vet att jag �r l�g och o�del. Ja, ja, ja! Men f�r jag icke vara det
s� l�t mig g�.
Hon sm�g sig in mellan oss under falsk l�sen: hon sade att hon �lskade
dig; hon sade det med sina smekningar om hon ocks� aldrig sade det med
ord; �r en kyss mindre �n en stafvelse?--Men hon har aldrig �lskat dig
ett �gonblick. K�rlek kan d�, jag vet det, men den d�r i kval och v�nda
eller tvinar l�ngsamt bort, eller den dr�pes af ett slag utifr�n. Denna
k�rlek har aldrig lefvat, derf�r k�nnes der icke en ryckning n�r hon
l�tsade att den dog.
Det �r kanske s�rad f�f�nga, egoism. Ja, ja, jag vet det allt, allt. Men
jag �r en menniska och jag m�ste k�nna enligt min egen natur, icke efter
normalplanen.
Previous Page
| Next Page
|
|