|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 90
Jag kan icke f�rl�ta henne.
Jag k�nner mig som en hedning i hvars helgedom en fr�mling smugit sig in
med skor p� f�tterna. Hon m�ste d�, d�, d�!--strykas ut ur mitt lif.
Hon sm�g sig ditin derf�r att jag mot b�ttre vetande anstr�ngde mig att
se henne med dina �gon. Det var or�tt af mig; det var svaghet--men jag
kunde icke uth�rda att mista dig.
Nu �r jag stark igen, stark nog att vara ensam och �nd� lefva.
Jag hatar henne; jag kan icke f�rl�ta. Jag kan vara i s�llskap med
henne, visa mig v�nlig, �god� och jemn mot henne, som i dag--men d� �r
jag falsk som jag �r det mot de flesta menniskor. Om du fordrar att jag
skall vara sann emot henne, f�r du v�lja emellan oss tv�. Det _kan_ jag
icke. D� skulle jag bli falsk emot er b�da. Och mot dig vill jag icke
vara det.
Skrif nu och s�g hvem du v�ljer. Och skrif lugnt om du kan. Men kom ih�g
att jag hatar henne, om det s� var mitt sista ord.�
Hon reste sig fr�n skrifbordet och s�g p� pappersarket som l�g der
fullskrifvet; hennes lugna, s�kra stil var orolig och nerv�s.
Ja, hon hatade, hatade med hela sin naturs intensitet detta blonda,
hufvud, som kunde hvila s� mjukt mot ett hjerta--och vrida sig undan s�
beh�ndigt och l�tt.
Hon hade ingen aning om att det n�gra hus derifr�n satt en af romaner
och balkurtis f�rkollrad liten varelse, som dissekerade upp sig sjelf i
gagnl�st sjelfpl�geri och stirrade p� sig sjelf som p� ett m�rkligt,
enast�ende fenomen.
En vaxblek hand, som knappt egde kraft nog till en smekning och som var
s� obekant med lifvets hvardagsarbete, skref med hysterisk ifver i en
bunden dagbok, skref med barnsliga, karakt�rsl�sa bokst�fver:
�Hvarifr�n har jag detta olycksaliga f�rst�relsebeg�r. Detta, som hvilar
som en f�rbannelse �fver mig och som drar olycka �fver allt hvad jag
vidr�r. Jag har ett beg�r att b�ja all stolthet, att sticka eld i all
kyla, och detta beg�r �r s� starkt att det framkallar ett slags v�rme
hos mig sjelf s� l�nge tills det �stundade �r uppn�dt, men sodan st�r
jag der gr�tf�rdig, med toma h�nder lik ett barn som �tr�tt en s�pbubbla
och som tillintetgjort den genom att gripa derefter. Jag hatar mig sjelf
f�r det, men det f�rblir s�, hvarhelst jag lyckas framkalla v�rme der
v�nder jag mig bort och blir kall som is, den som �lskar mig finner jag
fadd, endast den som kan motst� har n�got tilldragande f�r mig, jag kan
ropa men inte svara, jag kan vinna men icke ge, jag vill bara f�nga dem
i mina garn och kasta dem p� marken som en hop d�da f�glar, men om en
reser sig och vill g�ra sig fri s� gripes jag af �ngest, jag vill f�nga
honom igen, jag vill binda honom, jag vill h�lla honom kvar och om jag
lyckas �r det samma historia igen, jag suger ut honom som en vampyr utan
att ge honom en droppe af mitt eget blod i utbyte. Det kommer af att jag
�r r�dd, han skall finna ers�ttning f�r mig, att han skall kunna se
tillbaka p� mig med likgiltighet, kanske med kritik och jag kan inte
f�rdraga att en annan skall ega hvad som en g�ng varit mitt.
F�rbannelse �fver mig sjelf! Ar jag en menniska eller hvad �r jag? Intet
kan liknas vid det �ckel jag k�nner vid mig sjelf, mitt inre �r som en
afr�ttsplats full af de d�das ben.
Jag ville �lska, jag l�ngtar s� br�nnande derefter; men jag kan icke.�
* * * * *
Morgonen hade kommit. Solen sken in genom b�da f�nstren i Alma Hagbergs
lilla boudoar, genom den l�tta v�fnaden af brokig vitrin, kastande ett
d�mpadt ljus �fver alla f�rem�l. Detta rum var �fverhopadt af sm�
lyxartiklar, terracotta-statyetter, fotografier och makartbuketter--allt
hvad man kan f� k�pa f�r billigt pris i de stora st�derna och som h�r i
detta lilla sm�stadskrypin g�llde f�r gedigen prakt. Under en stor,
kinesisk parasoll stod ett litet skrifbord inkiladt i ett h�rn.
Tamburklockan pinglade och strax derefter sl�pptes en ung herre in.
�Jag ska' s�ga till fr�ken strax�, sade pigan, som �ppnat. �De �ta
frukost derinne.�
�F�r all del bed fr�ken inte g�ra sig br�dtom; jag kan godt v�nta.�
Previous Page
| Next Page
|
|