|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 88
Fru Zimmermann satt och undrade �fver detta barn, som talade med ett
s�dant f�rakt och en s�dan erfarenhet om m�nnens brist p� stolthet �vid
s�dana tillf�llen�. Och inom sig h�rde hon den feta, goda fruns ord: en
tom dansdocka.
Men hon kunde icke tro p� denna k�nslol�shet; den var s� fr�mmande f�r
hennes egen natur, att hon icke kunde f�rst� den; hon misst�nkte att den
var spelad eller �tminstone inbillad,
�Om han stannat kvar�, sade hon sakta, �hade nog allt blifvit godt igen.
�Nej. Aldrig som f�rr. Jag tycker om att h�ra honom tala, jag tycker om
att han kallar mig sparfunge, men...�
�S�g--har du icke en enda g�ng l�ngtat efter en smekning?�--Hon s�g den
unga flickan forskande rakt in i �gonen, som ville hon hemta fram
sanningen ur dem om ocks� orden lj�go.
�Nej�, sade hon, och blicken och tonfallet var �kta. �Jag skulle bara ha
k�nt v�mjelse och motvilja.�
�Det _�r_ icke m�jligt.�
�Jo. Det har visst aldrig varit n�got; eller om det varit, �r det
�tminstone nu f�rbi.�
�P� en enda m�nad?�
�Ja. Jag trodde alltid att det skulle ta slut, men jag trodde inte att
det skulle g� s� fort.�
Fru Zimmermann satt och s�g p� denna bleksigtiga lilla kvinnomenniska,
som stirrade henne s� rakt i ansigtet och sade: �det har visst aldrig
varit n�got�. Hon satt och slets af det h�ftiga och lifsvarma i sin egen
natur, af harmen och sm�rtan och afskyn och medlidandet; och hon vred
sig under sin of�rm�ga att �fverf�ra n�got af sitt eget, r�da,
sydl�ndska blod i denna m�nskensvarelse s� att hon kunde f� k�nna hvad
det var att �lska.
�Kan icke din st�mning vexla?�--Hon valde med afsigt just det uttryck
som hon afskydde mest af alla, det var som om hon dervid ville s�nka sig
ner till dens niv�, som hon talade med.
�Nej. Det vet jag att den aldrig g�r. Om han vill att det skall vara som
f�rr skall jag bara k�nna afsmak f�r honom liksom f�r de andre.�
Den unga flickan reste sig upp och r�ckte fram handen till afsked. De
stodo en stund och s�go hvarandra in i �gonen; vemodet hade tr�ngt
bitterheten tillbaka.
�Det �r s� underligt att jag nu skall skilja p� er tv�, sade modern.
�Och det sm�rtar mig s� mycket mer som du just nu beh�fde mig allra
b�st.�
De stora, sj�gr�na �gongloberna blefvo fulla af t�rar; den unga stirrade
upp i det str�nga ansigtet som hade hon icke f�rr �n nu f�rst�tt, hvad
det betydde att de skulle skiljas.
�Ja�, hviskade hon. �_Nu_ beh�fde jag dig just.�
Den gamla kvinnan str�k �fver hennes h�r med sin hand. Sitt medlidande
kunde hon icke neka henne; dertill hade detta ljusa hufvud alltf�r ofta
legat vid hennes hjerta.
Men n�got mera kunde hon icke ge. De skulle drifvas ifr�n hvarandra s�
l�ngt att hon icke skulle kunna n� att st�dja henne. Och hon skulle
glida handl�st ur f�rh�llande i f�rh�llande.
�Jag kan icke hjelpa dig--det m�ste komma inifr�n genom arbete och
viljeanstr�ngning.�
�Jag vet det�, sade den unga sakta. �Och det g�r mig �ngslig--f�r det �r
just viljekraft jag saknar!--Tycker du jag skulle gifta mig?�
�Med hvem...?�
��h...der �r en grosshandlare, som...�
Det stack till inom moderns br�st och hon k�nde en isande kyla str�mma
igenom sig.
Previous Page
| Next Page
|
|