|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 87
Hennes hjerta drog sig ihop som lefvande k�tt i stark frost. Det hade
allts� ingenting varit mellan dem! Ingenting annat �n hvad de sjelfve
kallade en st�mning, som str�k f�rbi och f�rsvann; en lek med det
heligaste i lifvet. Det var en drifhusplanta som hon v�rdat och �lskat
och knutit sina f�rhoppningar vid; den hade vissnat s� snart den
flyttades ut i kallare jord; en s�pbubbla som glimmat i eldskenet fr�n
kaminen, men som icke t�lt dagens nyktra ljus.--F�r minnet h�grade �nnu
dess granna f�rger, medan hon satt och stirrade ut i tomheten.
Blytung och svart skulle denna tomhet breda sig ut �fver hennes lif.
Det var icke blott det, att f�rh�llandet mellan de unge slagit s� djupa
r�tter i hennes eget inre; men instinkten sade henne att brytningen
skulle s�tta ett m�rke i sonens sj�l, som all hennes moders�mhet icke
skulle kunna utpl�na. Hon tyckte sig redan f�rnimma kylan str�mma sig
till m�tes fr�n hans v�sen och hon m�rkte hur hon sjelf krympte samman
dervid; det var som om alla de fina tr�dar, genom hvilka hon f�r s� kort
tid sedan kunde f�rnimma hans tankar och k�nslor bulta mot sitt eget
hjerta, nu med ens blifvit afklippta.--
P� eftermiddagen m�ste han resa igen. Det hade icke vexlats ett
f�rtroligt ord mellan de tre under detta misslyckade m�te; men modern,
som k�nde hvarje linie i hans ansigte hade sett sm�rtan bakom de bleka,
beherskade dragen.
De b�da kvinnorna hade f�ljt honom till t�get. Och medan de l�ngsamt
gingo fr�n stationen satt bilden af detta bleka ansigte med de
sammanpressade l�pparne som inbr�nd i moderns hjerna.
Den unga flickan talade och skrattade hela v�gen med nerv�s liflighet;
hon ber�ttade lustiga anekdoter om Lund, orden jagade hvarandra i
feberaktig hast, som var hon �ngslig att tiga stilla en sekund; och
moderns l�ppar drogo sig alltsomoftast till ett sj�ll�st, mekaniskt
leende, men inom henne reste det sig en br�nnande bitterhet emot denna
unga kvinna, som kunde skratta och sk�mta som om ingenting
passerat--utan att egna en tanke �t honom, som skakades fram�t i en
jernv�gskup�, fram emot sitt ensamma, toma, �dsliga lif. Hon hade icke
�ra f�r, att i detta �fverretade skratt g�mde sig en saknad lika djup
som hennes egen. Starkare och starkare v�xte bitterheten inom henne och
till sist tyckte hon n�stan att hon hatade denna lilla varelse, som f�r
en m�nad sedan varit henne k�r som det k�raste hon egde i verlden.
Men vid sidan om denna k�nsla bodde ocks� en annan: hon var nyfiken. Hon
ville veta hvad som tilldragit sig mellan de unge. Hon ville lura ut
Almas hemlighet f�r att m�jligen kunna anv�nda den till f�rdel f�r sin
son.
�Vill du g� med upp till mig?� sade hon derf�r d� de stannat utanf�r
hotellet.
�Ja, gerna.�
Det var ingen konst att f� Alma att ber�tta. Nu, sedan William rest, var
det som om n�got af den gamla f�rtroligheten kommit igen. Hon framlade
allt f�r modern med en omisst�nksam �ppenhjertighet; hon anade icke, att
denna kvinna, som varit hennes b�ste v�n och till hvilken hon n�rde ett
barns oinskr�nkta tillit, nu satt der som en fiende och utspionerade
henne.
Strax efter middagen, som mor och son intagit i hvarandras s�llskap,
hade William afl�gsnat sig. Modern fick nu bekr�ftelse p�, hvad hon
anat, att han d� hade s�kt upp Alma i hennes bostad.
Den unga flickan beskref deras m�te; och ur hennes ord slog kylan vid
detta m�te omissk�nneligt fram. Sjelfbeherskningen hade icke ett enda
�gonblick lemnat honom i sticket och de hade talat lugnt om sitt
f�rh�llande till hvarandra. Men han var sig icke lik s�dan han varit
under den sista tiden i Stockholm; han hade �ter blifvit den William
Zimmermann hon mindes fr�n deras f�rsta sammantr�ffande i Lysekil. Hans
ansigte hade �tertagit sitt ironiska verldsf�raktar-uttryck; men under
r�stens sarkastiska klang hade hon d� och d� f�rnummit en dallring som
vittnade om att dess k�ld var tillk�mpad.
Hon hade sagt honom allt; hon hade blottat sitt inre f�r honom och han
hade f�rst�tt att hon var uppriktig d� hon sade att hon icke �lskade
honom, ty han hade icke gjort n�got f�rs�k att v�rma henne med en
smekning.
...�Och det h�gaktar jag honom f�r�, sade hon till sist. �De fleste m�n
skulle inte ha gjort som han; vid s�dana tillf�llen har en man ingen
stolthet.�
Previous Page
| Next Page
|
|