|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 86
Det var kort.
�William har varit h�r. Jag blef inte glad �fver att han kom.
Jag s�g p� honom med helt andra �gon nu och han var mig fr�mmande.
Jag visste, det skulle g� s�, men jag trodde inte det skulle komma s�
fort.�
Hon kastade brefvet ifr�n sig p� golfvet. _Visste att det skulle g� s�!_
Det var _det_ som var s� afskyv�rdt.
Fru Zimmermann tog ett par telegramblanketter och skref: �kommer till
Lund morgon. Skaffa rum.�--De sista tv� orden stodo icke i telegrammet
till William; eljes var inneh�llet detsamma.
Hon tillbragte natten p� t�get, men kunde icke sofva. Tankarne brottades
innanf�r den heta pannan och tinningarnes pulsar slogo takten, klippte
den l�nga natten i sm�bitar, som sekundvisaren p� ett ur. H�nemot
morgonstunden reste hon sig upp; det var l�nl�st att s�ka s�mn--hon satt
och stirrade ut genom f�nstret �fver det f�rbiilande landskapet, der
dimmorna b�rjade skingras som sp�ken f�r den gryende solen.
D� hon v�nde blicken in�t igen s�g hon fr�n den motsatta soffan ett par
�gon som betraktade henne. Dessa �gon tittade fram ur ett hvitt och fett
ansigte utan uttryck; men �gonen sjelfva hade ett uttryck af godhet.
�Det g�r inte att sofva?�
�Nej.�
De tv� reskamraterna komma i samspr�k. Den blekfeta kvinnan var en fru
fr�n Malm� och samtals�mnet var gifvet d� det visade sig att hon k�nde
Alma Hagberg. Hon talade om henne som sm�st�dernas firade dansdocka,
dr�jde med ogillande vid hennes emanciperade id�er och hennes fallenhet
f�r kurtis, ber�ttade till sist med diskret f�rtrolighet att hon �nd�,
med alla sina fel och brister, skulle komma, att g�ra ett alldeles
ovanligt godt parti. Hon var nemligen hemligt f�rlofvad med en
grosshandlare i Malm�--en smula fet, men annars en ovanligt hygglig
karl...
Fru Zimmermann h�rde p� med en k�nsla af inv�rtes raseri. Hon trodde
icke p� allt det l�sa skvallret, men fr�n dess bakgrund lyfte det sig
med ens upp emot henne ett ansigte som hon tyckte sig k�nna. Hvarifr�n?
Jo, nu mindes hon det: det f�rsta of�rdelaktiga intrycket af den unga
flickan fick hon h�r igen, lifslefvande. N�got bortsk�mdt och
tilltagset--kyla--en sjelfk�r djerfhet.
Och den feta, goda frun hade sagt ett par ord som med ens gaf denna bild
sitt ljus: _en tom dansdocka_.--
Alma m�tte henne vid stationen i Lund. Hennes gl�dje �fver �terseendet
var uppriktig och okonstlad. Hon hade t�rar i �gonen. Och vid sidan af
fru Zimmermann vandrade hon genom stadens gator, f�rbi sina bekanta, i
hvilkas uppsp�rrade �gon hon kunde l�sa ett fr�gande: hvem �r den h�ga,
allvarliga damen, som fr�ken Hagberg g�r med.
Hon talade och sk�mtade, var i det mest str�lande hum�r. Men fru
Zimmermann var kall.
�ndtligen n�dde de stadshuset, der Alma best�llt rum. Och f�rmiddagen
sl�pade sig fram, tr�gt och tungt. I detta stela, otrefliga hotellrum
bodde ingen f�rtrolighet.
Vid middagstiden v�ntades William; modern hade ber�ttat att hon
telegraferat till honom.
�G�r du till t�get?� fr�gade hon den unga.
�Ja, naturligtvis. G�r du inte med?�
�Nej. Jag �r tr�tt. Jag vill helst slippa.�
Hon trodde �nnu att om de blott finge tr�ffas och tala med hvarandra
skulle allt bli som f�rr.
Men n�r hon s�g dem tr�da in genom d�rren visste hon att det var f�rbi.
Det l�g i hela deras h�llning, deras s�tt att tala till hvarandra och se
p� hvarandra: f�rtroligheten var borta. Det var som om sm�stadsluften
omkring dem lagt sig tryckande �fver deras v�sen; h�r satt skvallret p�
lur i hvarje vr�, och medvetandet derom f�dde �ngslan och bekl�mning.
Previous Page
| Next Page
|
|