|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 83
Men hon s�g b�de felen och svagheterna, ty Alma, som hade en rent
instinktslik f�rnimmelse af s�kerhet gentemot denna kvinna, som ville
henne v�l, gjorde aldrig minsta f�rs�k att d�lja de sm� skuggsidorna i
sin karakter. Hon visste ju �nd�, att inf�r denna djupa tillgifvenhet
skulle de intet betyda.
Fru Zimmermann m�rkte hennes brist p� vilja, hennes ostadighet, den
sm�stads�fverl�gsenhet med hvilken hon h�r s�kte framst�lla sin
omgifning och sitt dagliga lif i Malm� och Lund. Men allt f�ll till
intet inf�r det enda, stora medvetandet: att hon var den kvinna hennes
son �lskade--och som �lskade hennes son.
D� och d� kunde v�l en misstanke vakna inom henne om halten af hennes
k�nslor; hon var icke blind f�r att den unga flickan i sitt tal n�r det
g�llde William inlade en �ngslig reservation, som om hon alltid ville
h�lla sig en bakport �ppen; men modern kv�fde sjelf denna misstanke, som
ofin och ov�rdig. Hon s�g ju hvarje dag hur lyckliga de voro; och i
Almas smekningar fans det ingen reservation.
F�r �frigt fans den icke heller i allt som g�llde de tv� kvinnornas
inb�rdes f�rh�llande. Den unga tycktes vara s� uppriktig, s� tacksam, s�
full af tillgifvenhet. Det s�g n�stan ut som om hennes tillgifvenhet f�r
modern var mera djup �n hennes k�rlek till sonen och en g�ng gick hon s�
l�ngt, att hon anf�rtrodde modern sina tvifvel p� Williams framtid,
talade misstr�stande ord om att han intet kunde utr�tta som konstn�r och
f�rfattare.
D� k�nde modern f�r f�rsta g�ng hur n�got fr�mmande och kallt sm�g sig
in mellan dem. Men det varade icke l�nge. N�r William kom, slog sina
armar kring dem b�da och kysste moderns panna, d� var det alldeles som
struket bort.--
Och tiden svann; det kom en afton i b�rjan af april som var den sista;
dagen derp� skulle familjen uppl�sas. Alma skulle resa tillbaka till
Sk�ne.
Den kv�llen var skymningen l�ng.
Modern l�g p� ch�slongen, Alma satt i en stol vid hennes sida och
William hade str�ckt sig ut p� en bj�rnhud, med hufvudet hvilande p� sin
flickas f�tter.--Timme efter timme skred l�ngsamt fram, gl�dskenet fr�n
kaminen mattades af och dog bort, men de t�nde icke ljus. Och minnena
fr�n de flydda m�naderna drogo f�rbi i ett sammanh�ngande,
o�fversk�dligt t�g.
Till sist reste modern sig upp, tog p� sig kappa och hatt och gick ut.
Hon ville att de unge skulle ha en stund f�r sig sjelfve.
L�nge sedan hon g�tt l�g William kvar i samma st�llning som f�rr.
Tusentals tankar korsade sig i hans hjerna och k�nslorna stormade genom
hans blod. Hans beg�r att taga henne i sin famn, �fverh�lja henne med
br�nnande kyssar blef h�ftigare och h�ftigare f�r hvarje sekund; men han
betvang det med uppbjudande af hela sin viljekraft. Lugn, lugn m�ste han
vara; och han m�ste t�nka klart.
Han �lskade denna unga kvinna och han trodde sig �lskad tillbaka; f�r
dem b�da var den yttre ceremonien intet, k�nslans innerlighet allt. Hvad
hindrade honom d� att ge sin lidelse fria tyglar, hvad hindrade honom
att g�ra henne till sin maka �nnu i denna stund.
Det gick en rysning genom hela hans kropp fr�n hjessan och ner �fver
ryggen d� han t�nkt denna tanke till slut.
S� k�nde han hennes hand p� sitt hufvud, hon hade b�jt sig ner och str�k
�fver hans h�r.
�Du darrar?� sade hon; och den mjuka, vackra r�sten hade en ovanlig
klang af �mhet.
I samma �gonblick var det som om de pinsamt sp�nda nerverna med ens
slappades genom hela hans varelse och som om allt hvad det fans i hans
v�sen af innerlighet och v�rme tr�ngt sig samman i en enda punkt till
venster i br�stet.
F�r f�rsta g�ng kom k�nslan af ansvar �fver honom; det stod med ens s�
klart f�r hans medvetande att lidelsens �gonblickliga tillfredsst�llande
icke var allt, att den endast skulle lemna efter sig en s� mycket
djupare tomhet om det icke fr�n den stunden d� hon blef hans rann upp en
ny period i deras lif, om de icke fr�n den stunden finge lefva tillhopa,
dela gl�dje och sorg, �nskningar och f�rhoppningar--om han icke
alltifr�n den stunden st�ndigt finge ha henne i sin n�rhet, s� att han
kunde svepa sin tillgifvenhet skyddande omkring henne och med sin
intelligens, sin arbetskraft och sin duglighet v�rna om denna lilla
br�ckliga lifsmekanism, som han �lskade.
Previous Page
| Next Page
|
|