|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 82
Han ber�ttade t.ex. om sin sinnesst�mning den f�rsta aftonen d� han
tr�ffat Alma i Stockholm. Han hade, sedan han skilts fr�n henne, af en
ren tillf�llighet st�tt p� den kvinna, som d� var hans �lskarinna och
han hade icke kunnat betvinga den motvilja, hon ingaf honom. Det hade
slutat med en fullst�ndig brytning.
�Br�t du verkligen med henne? Samma kv�ll?� sade Alma ifrigt.
�Ja�.--
�H�ll hon af dig?� fr�gade modern i en ton af medk�nsla.
��hja--ibland--n�r jag hade pengar�. Men i sjelfva tonfallet l�g der
n�got f�rsonande; der fans ingen bitterhet och intet h�n.--
F�r Alma Hagberg var denna tid som en dr�m. De f�rh�llanden hon kommit
in i egde f�r henne hela nyhetens behag, den luft af frihet och
sj�lsadel, som omgaf henne var s� olik den hon hittills inandats i
sm�f�rh�llandena der hon lefvat. Under sina resor i utlandet hade hon
f�rt turistens flyktiga lif, som aldrig till�ter annat �n den ytligaste
bekantskap med de menniskor man tr�ffar; och det �r hon tillbringat i
Schweiz hade icke varit rikare p� stora intryck �n vistelsen i en vanlig
svensk flickpension, der sm�sint bevakning �r hufvudbest�ndsdelen i
l�rarinnornas uppfostringsmetod och sm� skvallerhistorier �r elevernas
st�rsta andliga intresse.
Detta var s� helt annorlunda. H�r hade hon ett hem, med all hemmets
v�rme men utan dess tv�ng. Hon hade full frihet att umg�s med hvem hon
ville och den verld, hon drogs in i var just den efter hvilken hon
alltid l�ngtat. Det var m�n och kvinnor med ber�mda namn, namn som ofta
susat f�rbi hennes �ron och som nu blefvo f�r henne till lefvande
personer, hvilka tryckte hennes hand. Det var blomman af hufvudstadens
bildningsaristokrati, den krets hon tr�dde in i; och hon mottogs som en
jemnb�rding derf�r att hon kom in under skyddet af Kate Zimmermanns
auktoritet.
Det m�rkte hon aldrig, reflekterade aldrig der�fver. Hon var s� van att
m�tas med sympati, hvart hon kom, och hon tog emot det allt med samma
glada och barnsligt frimodiga sm�leende.
Till William var f�rh�llandet hvarken varmare eller kallare �n f�rr. Hon
tryckte sig in i hans axelveck och hon mottog hans smekningar, men det
fans intet l�fte, intet band mellan dem. Han hade sjelf sagt: �Jag vill
att du skall vara fri. L�t oss inte peta och plocka p� det, som nu
spirar fram. L�t det blomma eller vissna utan att vi r�ra det med v�ra
f�rm�tna h�nder.�
Just detta, att han gaf henne s� full frihet, trodde han var
lifsvilkoret f�r hennes k�rlek; d� skulle den s� sm�ningom v�xa sig stor
och stark.
Det s�g ocks� ut som om han skulle f� r�tt; denna �mt�liga fink�nslighet
hvarmed han vakade �fver att det aldrig skulle smyga sig in mellan dem
ett band, som kunde bli tryckande, gjorde att hon kunde h�ngifva sig �t
det behag hon k�nde i hans s�llskap och vid hans smekningar utan
bet�nkligheter och utan skrupler. Det kom aldrig till n�gon f�rklaring
emellan dem: �Jag vet att jag skulle �ngra mig i samma �gonblick ordet
hunnit ut om min mun�, sade hon. Och han beundrade hennes uppriktighet
och _tog_ utan protest det of�dda ordet direkte fr�n hennes l�ppar. Han
tyckte ocks� sjelf att detta var mera fint och innerligt; ordet sjelft
var s� kallt och groft.
Ibland kunde han likv�l icke l�ta bli att fr�ga: �S�g--k�nner du det
inte nu som om du kunde bli min?� Men hon svarade alltid undvikande.
I familjens lif var allt gemensamt; medlemmarne l�ste hvarandras bref
och delade hvarandras hemligheter. Alma var den enda som g�mde sina
bref.
Men detta kom sig icke af brist p� f�rtroende; det sade hon ofta sjelf
och William trodde henne. Han var nyfiken men ville icke vara entr�gen.
Han antog att der i brefven fr�n fadern och mostern fans st�llen som
Alma blygdes �fver, derf�r att hennes anh�riga icke stodo p� samma
bildnings-trappsteg, som de menniskor hon h�ruppe umgicks med.
Till modern hade Alma slutit sig med blind tillit och oinskr�nkt
tillgifvenhet. Det fans s� mycket n�ring f�r hennes f�f�nga i den
v�nskap, med hvilken hon omfattades af den mognade, allvarliga kvinnan,
som hade ett ber�mdt namn och som hon sjelf beundrade. Och till denna
kvinna kunde hon s�ga allt utan fruktan f�r att bli missf�rst�dd, ty
modern �lskade redan detta lilla blonda hufvud med samma h�ftiga
intensitet, med hvilken hon �lskade sin son--�lskade det p� godt och
ondt, med alla dess fel och alla dess svagheter.
Previous Page
| Next Page
|
|