|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 80
�Tror du jag idealiserar mycket?� sade han. Det var ett sista utslag af
hans skepticism, men tonfallet hade ingenting af den bittra sk�rpan, det
var mjukt och vekt och f�rtroendefullt som ett barns.
Hon str�k blott sakta med sin hand �fver hans nacke. Hon kunde intet
svara, det var som skulle hon kv�fvas, som skulle hon d� af lycka.
�Min son!�--kom det sakta efter en stund.--�Min son! �h, hur jag har
l�ngtat efter detta!�
Det slog honom med ens hur hans tillbakadragenhet, hans brist p�
f�rtrolighet under den g�ngna tiden m�ste ha s�rat och pinat denna
gr�nsl�sa tillgifvenhet.
�Jag kunde inte tala; jag har aldrig haft n�gon att tala med.�
�Det �r svenskens olycka att han icke kan tala. Tankar och k�nslor fr�ta
och br�nna inv�rtes, n�r de icke f� luft.--Du �r s� olik mig.�
�Jag tillh�r en annan generation �n du. Det �r kanske ocks� det.�--
N�r William kom hem p� natten satte han sig till skrifbordet och skref:
�Min dikt.
Jag kommer fr�n min mor, der jag tillbragt aftonen; och nu �r
juldagsmorgon och jag borde kanske l�gga mig, men jag k�nner ett behof
att f�rst f� tala med dig en stund. Det �r s� underligt att du �r borta;
vid hvarje sm�sak, jag upplefver, tycker jag att du borde vara med och
hvarje tanke jag t�nker och allt hvad jag k�nner, som jag icke kan
meddela dig--derf�r att det skulle ta ett helt lif att skrifva det allt
ned--har jag en f�rnimmelse som om jag falskeligen undanh�lle dig n�got
som var din tillh�righet.
Som nu denna julmorgons st�mning.
Lampan susar. H�r �r s� ensamt och tyst och jag njuter ensamheten och
tystnaden i fulla drag. Det �r n�got befruktande i denna
ensamhetsk�nsla. Det �r som vore alla ledningar mellan mig och v�rlden
afkopplade, som om jag sj�lf sutte h�gt uppe i luften och endast f�rnam
ljudet dernerifr�n som en afl�gsen, sorgsen s�ng, d�mpad och
bruten--medan tillvarons �dslighet, lifvets dr�mfyllda melankoli s�nker
sig ner �fver mitt hufvud som en ofantlig l�derlapp.
Och d�--'Und dann werde ich sentimental wie ein Mops, wenn er zum ersten
Male liebt.'
Jag k�nner mig s� fattig!
Inte materielt--ty der ligger 50 kronor i min pl�nbok �nnu; inte h�ller
andligt, ty jag har diktarfeber och fantasien br�nner hett i mitt
hufvud.
Men jag k�nner en v�ldsam l�ngtan, en riktigt intensiv, sugande tr�nad
_att ge_. Det �r en br�nnande f�rnimmelse liksom af skuld--en skuld som
skulle afplanas derigenom att jag--om ocks� blott f�r ett �gonblick
eller par--g�te glans �fver ditt lif, komme ditt bleka, sjuka blod att
rinna friskt i �drorna, l�rde dig att k�nna riktigt lefvande och varmt
vingslagen af tillvarons stora, m�ktiga, bl�ndande h�rlighet--som jag
sj�lf intet vet af.
Min vanmakt trycker mig till jorden. Jag k�nner mig s� fattig--s�
fattig.
_W. Z._
Mellan jul och ny�r flyttade William in i dubletten och en af de f�rsta
dagarne i Januari kom Alma tillbaka fr�n Sk�ne.
Hon hade med tre rader besvarat Williams bref och underr�ttat honom om
dagen f�r sin ankomst. Han lemnade brefvet till modern och hon l�ste
det.
�G�r du med till t�get?� sade han.
�Nej.�
Det f�rsta �terseendet skulle de unge ha f�r sig sjelfve.
Previous Page
| Next Page
|
|