|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 78
B�st bel�ten var hon d� hon fick luta sitt hufvud in i hans axelveck,
innanf�r rockslaget, med kinden mot hans mjuka sammetsv�st, medan han
sakta smekte henne med sin hand. �Det k�ns s� lugnt och tryggt�, sade
hon.
Lugn och trygghet, det var hennes lifsideal. Starka k�nslor och
v�ldsamma sj�lsr�relser fruktade hon. Denna lilla br�ckliga jolle var
icke bygd till att trotsa stormar och h�g sj�, utan till att ligga
kedjad vid en hvitm�lad liten b�tbrygga i en solbelyst vik.
Hon var aldrig varm, endast ljum. Hon gaf honom aldrig sjelfmant en
smekning men �fverlemnade sig viljel�st �t det lilla behag hon k�nde d�
han tog dem. Han sk�mtade ofta �fver hennes kyla, kallade henne f�r sitt
lilla isblock, sin sn�mamsell m.m. Hon skrattade och upprepade hvad hon
sagt s� ofta f�rr: �Jag h�ller inte af dig�.
Men det var just detta som drog honom. Han dr�mde om att sm�lta detta
isblock, att v�rma hennes ljumhet, att f� henne att �lska fullt och
helt.
�Det kommer jag aldrig att g�ra�, sade hon. �Inte dig.�
Han talade med henne om allt, �ppet och fritt som en intelligent man
kan tala till en intelligent kvinna utan att det blir st�tande eller
ofint. Han ville g�ra henne till en fullt medveten varelse--�till
sj�lsaristokrat�, sade han. �Se klart och t�nka nobelt det �r
hufvudsaken. Du skall inte vandra i blinde genom verlden, du skall st�
s� h�gt att utsigten �r fri och att det smutsiga och l�ga inte kan n�
dig.�
Hon tycktes vara med p� det programmet; hon var i det hela taget med p�
allt. Hon �fverlemnade sig viljel�st �t hans andliga �fverl�gsenhet
liksom hon fysiskt �fverlemnade sig �t hans smekningar. Det var f�r
�frigt n�got som tilltalade hennes lilla jakobin-natur i det, att spela
sj�lsaristokrat tillsammans med en s� pass modernt anlagd ung man som
William och ibland, n�r han sagt n�got, som ute i verlden skulle ansetts
mycket opassande, skrattade de med ett uttryck af �msesidigt f�rst�ende
n�r William pl�tsligt b�jde sig fram emot henne och fr�gade:
�Hvad tror du moster Beate skulle ha sagt om det?�
�Moster Beate� var f�r dem b�da personifikationen af all
k�lkborgerlighet.
Men William grundade st�ndigt p� hvad orsaken kunde vara till hennes
kyla.
�Har du aldrig k�nt n�got beg�r efter mig--som man?� fr�gade han en
g�ng.
�Nej.�
Han var �fvertygad om att hon lj�g.
Allteftersom de blefvo mer och mer bekanta och deras samlif intimare
och intimare kunde han ibland f� se ett uttryck i hennes �gon, som dref
honom fram�t, en och annan liten glimt, icke af lidelse men af en
stilla, innerlig v�rme och denna lilla glimt var nog att fylla honom med
gl�dje och segerjubel. D� hoppades han alltid, att han skulle vinna
henne en g�ng, smida henne fast vid sig med styrkan af sin k�rlek och
sin intelligens. �Min lilla nors�, sade han smeksamt, n�r det var n�got
han m�ste f�rklara f�r henne, �min lilla nors, som �r s� dum--s� dum--s�
dum.�
Och han citerade f�r henne Heines bekanta vers till _La Mouche:_
�Dich fesselt mein Gedankenbann
Und was ich dachte, was ich sann
Das musst Du denken, musst Du sinnen--
Du kannst nicht meiner Geist entrinnen.�
D� kunde hon sitta tankfull en stund; och s� kom det till sist
eftert�nksamt och allvarligt:
�Jag h�ller inte af dig. Inte riktigt.�
�Det vet jag. Jag h�ller inte heller af dig�, sade han och kysste henne.
Men han visste nu att han �lskade henne. Sakta, halft omedvetet hade
mefistofeleskappan glidit af hans axlar, han hade, i b�rjan liksom p�
lek, lagt sitt hufvud ner mot hennes kn�n; efterhand hade det f�tt hvila
der l�ngre och l�ngre och till sist hade han gett sig h�n helt och utan
f�rbeh�ll. Fr�n det �gonblicket var han icke samma menniska som f�rr.
Previous Page
| Next Page
|
|