|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 77
Det var f�rsta g�ngen hennes moders-�mhet v�gat sig s� l�ngt fram som
till en s�dan smekning. Och han blef icke ond, st�tte henne icke bort.
Han tog henne kring midjan med b�da sina h�nder och s�g henne in i
�gonen med en underlig blandning af v�rme och sk�lmskhet. Detta som br�t
fram inom honom var �nnu s� nytt att skyggheten alltid m�ste h�lla en
bakv�g �ppen. �nnu v�gade han icke vara menniska fullt ut, utan att i
n�dfall kunna reservera sig med ett smil.
Men hon f�rstod honom; hon visste att det andra en g�ng skulle komma och
detta, som _var_, var henne redan mer �n nog. Hon lade sin ena arm kring
hans axel och drog honom, gl�djestr�lande, fram emot f�nstret.
�Se�, sade hon. �Jag har st�tt h�r s� ofta, ensam, och blickat ned till
de der lyktraderna och undrat hur det skulle vara att g� bland de andra
menniskorna dernere, spr�kande med dig, bekymmersl�st och gladt. Vill du
g� med mig en stund? �h, du! Och jag kan f� h�lla dig under armen? Det
g�r ju ingenting om du m�ter n�gon bekant; n�r du s�ger: det �r min mor,
beh�fver det icke vara n�gon skam att jag icke �r ung och vacker.�
Han sm�log ovilkorligt �t hennes ifver. S� b�jde han sig fram och
tryckte en kyss p� hennes panna, l�tt som ett fjun.--
N�r William Zimmermann ber�ttade f�r sin mor att det ingen erotik fans i
f�rh�llandet mellan honom och den unga flickan trodde han det halfv�gs
sjelf. Han stod �nnu alltjemt p� samma st�ndpunkt, som f�rut, han
inbillade sig att det hela var ingenting. Han visste att han trifdes i
hennes s�llskap, han visste ocks� att han ibland hade anfall af n�got,
som han kallade sentimentalitet, men han inbillade sig att detta
uteslutande berodde p� en flyktig k�nslost�mning, som skulle draga f�rbi
och f�rsvinna; n�got att minnas som en gullglans i luften, en reflex af
n�got ljust, men intet mer. Han hade sjelf ingen aning om den
genomgripande f�r�ndring hans inre undergick, han var som ett stycke
medvetsl�s natur, der allt spirar och gror af en inre n�dv�ndighet,
derf�r att det �r v�r och solen skiner.
�nnu l�ngt senare, n�r knopparne slagit ut, visste han icke hvad det var
som skett.
Det kom sig en dag d� han var hos henne p� f�rmiddagen, utan f�reg�ende
reflexion och utan viljesyttring att han lade sin arm kring hennes lif
och s�g henne in i �gonen. Men dessa �gon svarade ingenting; och hon
ryckte till och reste sig. D� reste han sig ocks� upp, b�rjade g� af
och an p� golfvet och �tertog samtalets afbrutna tr�d.
De tr�ffades om aftonen och drefvo rundt p� gatorna i folkvimlet; och
som det n�stan alltid hade pl�gat ske p� den sista tiden, det slutade
med att de tr�tta och bel�tna s�kte hvila f�r en stund uppe i Williams
dublett. Han riglade d�rren och t�nde den stora kinesiska lyktan i
taket; ur kaminen lyste gl�derna efter en brasa och derframf�r slog hon
sig ner i hans bekv�maste stol. Och innan hon visste ordet af l�g �ter
hans arm kring hennes lif; den g�ngen reste hon sig icke upp.
�Vill du inte vara min v�n�, sade han sakta. Han ville icke s�ga �jag
h�ller af dig�, ty han trodde icke att han �lskade henne.
�Vill du inte vara min v�n??
�Jo.�
S� kysste han henne lidelsefullt.
�D� skall du s�ga William och du? Och jag f�r kyssa dig ibland?�
Hon teg. Det var n�got i hans s�tt som hade gjort ett fr�nst�tande
intryck p� henne; och det enda hon k�nde vid hans kyss var f�rv�ning.
Han begagnade sig ofta af sina f�rmenta r�ttigheter som f�rment v�n, men
st�ndigt hade hon samma f�rnimmelse af n�got som var hennes natur emot,
n�got brutalt och ofint--det var kyssen fr�n de k�pta famntagen. Han
f�rundrade sig �fver hennes k�nslol�shet och han trodde, den var spelad.
Han kunde taga hennes hand och stryka med den �fver sitt h�r och sitt
ansigte; men n�r han sl�ppte den f�ll den tillbaka som ett lifl�st
stycke tr�. En g�ng ryckte hon till ofrivilligt:
�Du f�r inte kyssa mig s�, sade hon.
�Hvarf�r inte?�
�Jag tycker inte om det.�
Previous Page
| Next Page
|
|