|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 69
Han mindes den morgonen i Lysekil, d� han g�tt ensam omkring p�
badhusbryggan klockan 5; han mindes de dagarne i Helsingborg, d� han
trott sig skola �terfinna henne i hvarannan kvinlig toalett han s�g.
Jo, han _hade_ nog varit f�r�lskad--kanske--en liten smul. Men den tiden
var f�rbi. Det hade kommit s� mycket emellan: Hedvig, Isabella--hela
hans gamla lif.
S� fl�g en tanke genom hans hufvud. Om?... Hon var s� blek, s�g s� tr�tt
ut. Der fans intet friskt uttryck i de bleka dragen och endast ett lojt
intresse i de stora �gonen. Om han skulle l�ra henne �lska; l�ra henne
k�nna lifvet s� fullt och rikt som det borde kunna vara--l�ra henne det
om ocks� blott f�r n�gra korta minuter.
Vid den tanken kunde han h�ra hur hjertslagen b�rjade �ka takten.
P� sin plats bakom satt modern och iakttog de tv�. Sonens minspel i det
�gonblick han fick syn p� den unga flickan hade varit s� p�tagligt; det
uttrycket hade hon aldrig f�rr sett i hans ansigte; och i samma
�gonblick hon s�g det visste hon hvem den unga flickan var. Han hade
aldrig talat om henne, mer �n den ena lilla antydningen i brefvet; hon
hade aldrig h�rt hennes namn och hon anade icke hur hon s�g ut; men �nd�
kom det �fver henne med en ingifvelses omedelbara visshet, hvem hon var.
Underligt--det k�ndes som sm�rta. Hur hon �n �nskade honom allt godt,
hur mycket hon �n l�ngtat efter att detta skulle ske--det var n�got inom
henne som uppreste sig deremot. Hon kunde icke g�ra sig reda f�r hvad
det var; dunkelt och oklart r�rde det sig inom henne en instinktlik
�ngest, hon tyckte sig aldrig ha �lskat honom s� h�gt som just nu, hon
tyckte sig aldrig f�rr ha k�nt en s� ob�ndig l�ngtan att taga honom i
famn och skydda honom emot lifvet--det allvarliga, lifvet, som smeker
den ene och sl�r den andre, smeker och sl�r i blinde, som ett okynnigt
barn.
S� snart f�rel�sningen var slut reste hon sig hastigt upp och gick. N�r
William v�nde sig om och s�g efter henne var hon f�rsvunnen.
�Nu f�ljer jag er hem�, sade han n�r de hunnit ut p� gatan. �S� f�r jag
med detsamma se, hvar ni bor.�
�Nej tack. Jag g�r ensam. Farv�l!�
Hon nickade och trippade af, men han h�ll jemna steg vid hennes sida,
�Sm� fr�knar ska' inte vara nyckfulla�, sade han.
�Ni har ju s�llskap. Skynda er; s�k upp det.�
�Hon �r nog redan g�ngen; det var min mor.�
Fr�ken Hagberg tv�rstannade midt p� trottoaren.
�Er mor?�
�Ja.�
Hon satte sig �ter i r�relse.
_�Det_ hade jag aldrig trott�, sade hon.
�Hvarf�r det?�
�Hon s�g s� ung ut.�
Det var som om den unga damen efter detta meddelande blifvit mera
tillg�nglig och snart var samtalet mellan dem f�rtroligt som mellan
gamla v�nner.
De gingo genom en o�ndlighet af gator, der lyktorna str�lade i l�nga
linjer, gingo f�rbi skimrande butiksf�nster, som kastade stora
ljusfloder uti �fver folkmassorna hvilka b�ljade f�rbi i m�rka v�gor.
Det l�g en st�mning af stilla melankoli �fver dem b�da. Hon ber�ttade om
sin sjukdom i l�tta, lekfulla ord, men med en r�st som darrade.
Kv�llsluften var fuktig och r�; hon hostade mycket. Alltsomoftast m�ste
hon p�minna honom om att han gick f�r fort och stanna med handen p�
br�stet, stridande mot andn�d och hjertklappning. Men s� fortsatte hon,
talande i sk�mtsam ton om att hon snart skulle d�. Hon hade nu s� l�nge
stridt emot den �fverhandtagande blodbristen: nu var hon tr�tt och sl�,
hade upph�rt att hoppas. Det tjenade till ingenting att taga in
medikamenter, man blef bara s�mre och s�mre af det. Att hon rest till
Stockholm var blott ett sista f�rs�k, hon trodde icke p� resultatet.
Previous Page
| Next Page
|
|