|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 70
William Zimmermann gick vid hennes sida och h�rde p�. Han talade icke
mer �n som var alldeles oundg�ngligt; han bara s�g ner p� detta bleka
barnaansigte med de stora f�rskr�mda �gonen. Aldrig hade han varit s�
gripen af medk�nsla och �mhet som nu inf�r detta lilla br�ckliga lif,
som gick vid hans sida och talade om att d�. Han k�nde sig sjelf s�
modig och stark och i k�nslan af styrka bodde l�ngtan att skydda. Han
hade den innerligaste lust att taga det der lilla sjuka barnet p� sina
armar, kn�ppa sin �fverrock upp och svepa det in i dess veck. Han gick
sakta fram�t, �ngsligt iakttagande hennes drag; hans r�st var d�mpad som
om han varit r�dd att g�ra henne ondt med dess sk�rpa och den hade sitt
vackraste, mjukaste tonfall, som ville han linda dess uttryck lugnande
kring hennes oro.
Hon stannade utanf�r ett af husen vid Sturegatan.
�H�r bor jag.�
�Redan? Inte vill ni g� hem �nnu? L�t oss g� vidare.�
De gingo vidare, gingo l�ngsmed Esplanaden, der de elektriska
gl�dlamporna h�ngde som ett radband af stora, skimrande krysoliter,
kastande sitt skarpa bl�hvita ljus �t begge sidor �fver husrader och
villatak, gjutande sv�rmiskt m�nsken �fver Floras kulle, kantande med
silfver de yttersta, fina kvistarne p� Humleg�rdens tr�d.
Det var som om hans �gon med ens slagits upp. Det var som om hans v�sen
f�r f�rsta g�ng �ppnat sina kronblad, som om lifvets, naturens sk�nhet
f�r f�rsta g�ng str�lat ditin. Hur vackert, hur obeskrifligt vackert
detta var; och han hade aldrig sett det f�rr. Han hade vandrat f�rbi och
betraktat det med en d�d mans �ga; och ingen str�le af dess sk�nhet hade
tr�ngt in i hans sj�l. Nu var det som fyllde det honom med ens helt och
h�llet, han drog djupa andedrag och luften k�ndes svalkande och frisk
som en dryck af en k�lla i skogen.
Timme efter timme vandrade de omkring utan m�l. De hade blifvit helt
f�rtroliga, den gemensamma st�mningen hade drifvit dem inemot hvarandra,
oemotst�ndligt. Och William Zimmermann talade, �ppenhjertligt och
otvunget utan sp�r af sin sarkastiska jargong, talade som en naiv och
�rlig och god menniska, utan �ngslan och utan f�rbeh�ll--om sitt eget
lif. Det var som om bommarne med ens tagits bort fr�n en sluss; nu
str�mmade alla med konstlade medel tillbakah�llna tankar och k�nslor
fram, formande sig till en orolig, o�fverlagd, hvirflande str�m af
ord.--
�Nu ha' de druckit t� hemma hos er majorska�, sade han slutligen.
Hon sm�log.
�Hur mycket �r klockan?�
�Half tio.�
�Nu f�r jag g� hem.�
Men det ville han icke till�ta. Han kunde om�jligt taga p� sitt samvete
att hon fick g� till s�ngs hungrig, blek och blodfattig som hon var. Och
han drog henne med sig in p� ett litet kaf� i stadens utkant.
Der fans inga andra g�ster �n de tv� och rummet hade en pregel af
hemtrefnad som verkade lugnande. De sutto vid ett bord l�ngst inne i
h�rnet, drucko t� och �to sm�rg�sar; och n�r de slutat att �ta flyttade
han sin stol till hennes sida medan hon l�ste ett af hans bref, ett
�ppenhjertigt, missmodigt bref, fr�n en ber�md man.--
N�gra dagar derefter ringde en liten bleksjuk fr�ken p� fru Zimmermanns
tamburklocka och on r�st med sk�nsk dialekt fr�gade Molly om frun tog
emot.
Fru Zimmermann reste sig fr�n sitt skrifbord och gick den intr�dande
till m�tes.
�Det �r fr�ken Hagberg--icke sant? V�lkommen.�
Den lilla blondinen tr�dde fram till henne och r�ckte henne sin hand.
�Jag har s� l�nge �nskat att f� g�ra Kate Zimmermanns bekantskap�, sade
hon.
�Det gl�der mig. Var s� god och tag plats.�
Previous Page
| Next Page
|
|