|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 55
En s�dan bild jag roat mig med att fantisera ihop! Tror du jag inbillar
mig att den �r sann? �hnej. Men �det �r ljuft att dr�mma� sa' de gamle
idealisterna!
N�, hvad var det jag skulle s�ga mer? Jo. Jag har skrifvit en liten bit
lyrik, som jag skickar dig. �fverantvarda den �t bladet och lemna min
adress p� kontoret, att mynt �gonblickligen m� tillst�llas mig. Jag vet
nemligen inte om jag har s� pass mycket kvar att det r�cker att komma
h�rifr�n med.
Id�en fick jag p� nedresan; och den lilla missen var jag naturligtvis
f�r�lskad i. Det �r m�rkv�rdigt hur l�tt jag har f�r att bli f�r�lskad,
nu. Det �r som om jag traskade rundt med hjertat i n�fven, beredd att
r�cka det ut till hvem som vill ha det. Det k�ns som _m�ste_ jag ge det
bort; rent om�jligt att slippa!
Jag reste hit f�r det jag trodde mig vara f�r�lskad (sm�tt!) i en; p�
b�ten blir jag k�r i en annan; n�r jag kommer hit f�r�lskar jag mig i en
r�st--hvilket dock icke hindrar mig att som en f�ne g� rundt och titta
efter den f�rsta, som jag egentligen reste hit f�r att tr�ffa--och nynna
f�r mig sjelf, med r�rande k�nsla:
Wo bist Du! Wo bist du!!
Me--ein geliebtes--Kind!!!
N�r jag v�l kommer till ro i Stockholm igen �mnar jag hugga i och gno.
Farv�l och au revoir!
_William_.�
Modern l�ste brefvet om och omigen. Det hade en s�dan klang af friskhet.
Det var s� olikt honom s�dan hon k�nde honom personligen. H�r var ungdom
i detta--det var icke den vanliga steriliteten, reservationen,
hoppl�sheten. Skulle han verkligen--? Hon m�ste stryka sig lugnande med
handen upp och ner p� venstra sidan af br�stet; det var som om
�fverraskningens gl�dje skulle kv�fva henne annars.
En stund derefter satt hon vid sitt skrifbord och skref i sin �stora
bok�; hon hade blifvit sin vana trogen:
�F�rl�t mig alla nykterhetens gudar; f�rl�t mig gamla bok, som bevittnar
alla mina d�rskaper och f�rl�t mig du--f�rfattare--att jag spiller min
tid p� att skrifva af, hvad jag kunde f� l�sa i tryck. Men jag kan icke
v�nta. Jag k�nner ett ursinnigt beg�r att f� r� om denna bit, att f�
l�sa om den s� ofta jag vill, sluta mina �gon och lyssna till dess
smekande klang. Ha gudar! s� skrifver man icke utan att ha m�jligheter
att bli konstn�r. Jag �r icke blind f�r felen. Inledningen �r f�r l�ng
och f�r tung; den verkar anstr�ngd och man _ser_ anstr�ngningen. Och det
om Irland �r f�r skrikande i f�rgen.--Det �r sjelfva st�mningen som �r
�tergifven med m�sterskap.�
LYRIK
af
WILLIAM ZIMMERMANN.
Under tunga, st�nande suckar f�rr�ttar maskinen sitt h�rda arbete.
�n l�ter det som ett �fver f�rm�gan lastadt djurs pustande, tr�tt och
anstr�ngdt; �n f�rtvifladt och dock imponerande i sin kraft, som om ett
j�ttelikt vidunder k�mpat sin sm�rtsamma d�dskamp dernere.
Genom maskinrummets �ppna f�nster ser man den blankpolerade st�laxeln
svinga upp och ner i taktfasta slag. Under hjulhusen skymtas dunkelt de
r�da skoflarne--stora, blodade t�nder i ett rofdjurs gap. Vattnet
skummar hvitt der de s�nkas; och l�ngt sedan �ngb�ten g�tt f�rbi, kokar
det och sjuder i en l�ng, strimma, hvit som mj�lk, lik vintergatan en
frostklar natt, men med en dr�mfin nyans i gr�nt.
Himlen �r gr� i f�rgen och h�nger l�gt. M�rka skyar jaga hvarandra i
feberaktig strid f�r tillvaron: lefvande v�sen, vexlande former. De
slitas i s�r och byltas ihop och stormen piskar dem fram; de svepa kring
masttopparne, trasas s�nder i flakor och svinna h�n i luften.
�sterut h�jer sig Hallands kust terrassformigt i b�ljande linier; de
n�rmaste klipporna r�da och gr�, med alla granitens schatteringar af
mossor, lavar, remnor och springor, sedan dimmigare och dimmigare �nda
till de h�gstaj afsatserna, som lysa himmelsbl� mot den gr�a himlen.
Previous Page
| Next Page
|
|