|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 54
Och sedan hon vunnit honom... Hennes �regirighet skulle drifva honom
fram�t som med �nga, hennes energi skulle verka eggande p� hans och
sp�nna hans intellektuella krafter till det yttersta.
Kanske skulle han d� skapa det diktarverk, efter hvilket samtiden
l�ngtade--lyssnande stilla, med �terh�llen andedr�gt.
S� l�g hon l�nge, invaggad i en moders storhetsdr�mmar, medan
sommarnattens skymning andades ned �fver rummet och svepte allt in i
sitt genomskinliga dis. Timme skred efter timme och hon m�rkte det icke.
Febern bultade f�r hennes �ron och hjertat klappade med tunga h�rbara
slag; hon tog en af ch�slongens kuddar, tryckte den h�rdt mot br�stet
och b�jde hufvudet tillbaka.
Det skulle vara l�nl�st att g� till s�ngs; hon skulle �nd� icke kunna
sofva. Hon reste sig upp, t�nde sin arbetslampa och satte sig till
skrifbordet, med pennan i hand.
Gardinen var icke rullad ner. Hon s�g ut �fver den slumrande staden, der
dagens j�gtande lif stannat af. I denna heliga djupa tystnad bodde
hennes gud--arbetet; en s�dan natt skulle hans son komma till
verlden--den v�ntade �terl�saren.
En k�nsla af andakt grep henne och med darrande h�nder b�rjade hon dyrka
sin gud.
Natten led. Utanf�r f�nstren b�rjade de tidigaste f�glarnes kvitter att
l�ta h�ra sig; och lifvet vaknade efterhand. D� lade hon pennan ifr�n
sig, tog p� sig kappa och hatt och gick ut.
Morgonluften lade sig kyligt kring hennes br�nnheta panna. �fver
Skeppsholmen h�jde sig i m�ktigt majest�t solens gl�nsande r�da skifva.
Dagen grydde--grydde l�ngsamt �fver stad och land och haf.
�Helsingborg den 3 Sept.
Du anser mig troligen f�r ett vanartigt barn; som kan vara hela sommaren
borta fr�n sin mamma utan att l�ta h�ra af sig. Sedan jag medgifvit att
du i grund och botten har r�tt, kan jag till�gga att jag r�tt l�nge
umg�tts med planen att l�ta dig veta hvar jag fans, fast det f�rst nu
blir af.
F�r resten har jag ingenting s�rskildt att f�rt�lja. Det bara kommer p�
mig en lust--en st�mning; och jag har mot vanan energi nog att s�tta mig
till skrifbordet. Eljes �r det alltid s�, att s� l�nge st�mningen vara,
gitter jag inte. Dels af maklighet, dels af en slags motvilja att slita
den i stycken. Det �r f�r resten synd; det �r sl�seri med andens medel.
Som t.ex. n�r man ligger om natten och inte kan sofva. Hufvudet br�nner
och ur hjernan myllrar tanke p� tanke fram. Man borde t�nda ljus, f� tag
i pennan och skrifva det ner allt. S� rik jag vore, om jag gjort det!
N�--kanske det i alla fall dock inte g�r helt och h�llet f�rloradt--men
_formen_, den vackra, luftiga formen �terkommer aldrig precist s�dan,
som den var. Det kostar �tminstone mycken andlig f�dslov�nda n�r den
skall till verlden n�sta g�ng.--Jag har varit h�r i fjorton dar. Jag
reste egentligen hit f�r att tr�ffa en menniska, jag tyckte om. Det var
f�r resten en kvinna. Vi hade lekt sommarsaga i Lysekil och jag hade
f�tt reda p� att hon skulle hit. N�, hon var ocks� i sta'n, men vi
r�kades inte--naturligtvis. Jag tr�star mig med Pelle Wahlbergs
f�rs�kran att Sk�ne �r �en snobbig provins�. Jag �r inte alldeles
�fverens med honom i det, men man ska' ju �nd� se sitt f�dernesland; och
jag har gjort en vallfart ut till farfars villa.
F�r resten har jag i n�gon tid varit f�r�lskad i en r�st. Dess egarinna
bodde i rummet n�st intill mitt h�r p� hotellet--bodde ensam och var
lungsiktig; det �r allt hvad jag visste och vet om henne. Nu �r hon
rest--jag anar inte hvarth�n.
Men jag k�nde det s� tomt och trist den kv�llen d� jag kom hem och
m�rkte att hon var borta. F�rst s�g jag att hennes namn var utstruket
fr�n svarta taflan--det h�gg till i br�stet p� mig--sen m�rkte jag
tystnaden derinne och k�nde ensamheten s� o�ndligt tung.
Jag anar inte hur hon s�g ut, jag �r n�stan s�ker p� att hon var ful och
gick snedt p� skorna. Men hennes r�st hade en fin, mjuk ton och hennes
skratt var nerv�st men melodiskt. Jag �r s�ker p� att hon var
hysterisk--var en af de tusen, som f�rbr�nna. Man anade det d� man
h�rde de febrila skiftningarne af hennes n�got tunna men smidiga st�mma,
de snabba, omotiverade �fverg�ngarne fr�n sentimentalitet till munterhet
och tv�rtom. Hon hade ingen att tala med annat �n st�derskan--det gjorde
ett s� fattigt och �fvergifvet intryck att h�ra henne tala med denna
g�s, tala allvar, f�rst�r du, med hjertat p� l�pparne; jag satt och
�nskade att hon ville skicka bud in efter mig.--Hon var naiv, flickan,
och det var n�got af friskhet i hennes naivet�. Men f�rst och sist var
det hennes r�st: som glas, f�rst�r du, men smidigt och b�jligt; och
hennes dialekt--den klingade som ett helt annat spr�k �n den vidriga
sk�nska, som jag annars h�r talas omkring mig. Hon var best�mdt fr�n
S�rmland.--
Previous Page
| Next Page
|
|