|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 53
Men detta var n�got som m�ste genomk�mpas; hon kunde med all sin energi
ingenting g�ra dervid, denna sommar var en d�d punkt i hennes lif som
hon m�ste f�rs�ka komma �fver. Hon hade ingenting annat att g�ra �n att
v�nta och resignera.
Det var dock icke s� l�tt att resignera. Hennes tankar voro hos sonen s�
snart det dagliga arbetets strama tyglar slappades. Och allteftersom dag
gick efter dag v�xte �ngesten fram och bredde sig ut p� bottnen af
hennes sinne, f�rgande allt med sin svarta grundton.
Och st�ndigt skenade hennes fantasi ut�t samma m�rka v�g, der den s�
ofta k�rt sig tr�tt. �ter och �ter lj�d inom henne de tv� orden i hvilka
han en g�ng koncentrerat sin lifsbek�nnelse: �lam inv�rtes!�
S� l�g hon �ter en afton i slutet af Augusti p� sin ch�slong och vred
sig under den gnagande oron �fver sonen och hans framtid; och det var
som s�g hon ut �fver en �dslig hed i m�rker och kyla, der intet friskt
skott kunde sl� rot, ingen gr�n planta spira upp. Ett menniskolif, ett
helt menniskolif, s� �dsligt, s� tomt, s� m�rkt, icke genom yttre
omst�ndigheter utan genom hela sin viljesriktning. Och detta menniskolif
tillh�rde den enda varelse hon hade att �lska p� jorden. Att se honom
l�ngsamt och utan motst�nd glida utf�r och icke ha magt att hejda honom,
h�lla honom tillbaka. Hon ville ruska i hans axlar, hon ville ropa i
hans �ron: res dig! sp�nn alla muskler! arbeta!--men ropet d�r p�
hennes tunga i k�nslan af att hon intet f�rm�r. Hans egen vilja �r det
enda som kan r�dda honom--och han _tror_ icke p� viljan. Det var tro han
beh�fde: tro p� den egna anstr�ngningen, p� lyckan, p� fram�tskridandet.
Hon sjelf hade en tro, att lyfta berg, att �fvervinna d�den med--och hon
kunde icke ge honom ett solgrand deraf.
�Lam inv�rtes.�
O Gud, om han kunde �lska, om han kunde l�ra sig h�lla af n�gon! Henne
sjelf kunde han gerna f� st�ta bort,--om det bara fans n�gon enda
menniska i verlden, som han h�ll af. Tomheten, den tomhet hon funnit i
den norska ungdomsboken, det var den som f�rf�rade henne.
Hon hade just samma eftermiddag slutat l�sningen af en annan modern
roman. Den var skrifven af en f�rfattare med andra- eller
tredje-handsbeg�fning, en af de blinde slafvarne, som lystrat till den
liter�ra parolen, gifven af de store andarne, och som nu traskade
makligt fram p� den v�g, de brutit. Det fans icke en tanke, som
gnistrade, icke ett enda sp�r af en individuell beg�fning, ingenting som
han sjelf ville ha sagdt och som brutit sig under sj�lskamp och
f�dslov�nda fram ur hans eget inre; der fans blott den liter�ra parolen:
den m�rka f�rgen, koketteriet med �den stackars arbetaren�, som blifvit
de moderna diktarnes Werther, den st�ndigt mollst�mda str�ngen p� deras
harpor; och s� till sist det motbjudande galanteriet f�r de stackars
f�rtryckte kvinnorna, som tr�ngt sig fram i literaturen med bortsk�mda
barns h�nsynsl�shet och �fversv�mmade den med sin entoniga patetiska
deklamation.
Hon hade sett sig f�r mycket om i verlden f�r att icke uppfatta det
osanna och grundfalska i denna deklamation, denna konjunkturstr�m, som
en enda m�ktig ande v�ckt till lif och p� hvilken de toma bubblorna nu
fl�to omkring.
Hvilket osundt och f�rskrufvadt och medelm�ttigt intryck hon f�tt af den
boken; hon led af att l�sa s�dant, det var endast el�nde och ingen
ljusning. Och �fver detta el�nde sv�fvade ingen diktares ande, der
flaxade blott en medelm�tta med vingar af tvifvelaktig �kthet. Derf�r
grep han aldrig in i hjerter�tterna, som den store anden f�rm�r, der
klingade icke ett skri af sm�rta igenom, der h�rdes blott ett ot�ligt
barns kvidan i tandsprickningstiden. Det hela gjorde icke intryck af
n�got sjelfst�ndigt k�ndt, endast af en till�rd pessimism, som icke egde
r�tter i f�rfattarens eget hjerta.
Fans det ingen som ville skrifva f�r dem, hvilkas lif �r tungt och d�dt
och som taga i en bok icke f�r att f� tiden att g� blott utan f�r att
k�nna sig muntrade ett �gonblick under sitt dagligdags sl�p.
Om _han_ kunde l�ra sig skrifva f�r dem! Icke spetsfundigt och
f�rskrufvadt utan friskt och varmt, till gl�dje f�r alla som ha vilja
att vara hederliga och goda.
Och han kunde skrifva f�r dem--
�Lam inv�rtes.�
Nej, nej! Denna onaturliga kyla m�ste sm�ltas! Hon skulle, hon m�ste
vinna honom.
Previous Page
| Next Page
|
|