|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 52
Pelle fortfor att sm�le, p� ett ovanligt stillsamt s�tt.
�Ah, ingenting just. Kunde ha lust att se provinsen. Har aldrig varit
der. Den ska' vara mycket karakteristisk.�
�Ja, den �r visst mycket karakteristisk�, sade William diskret. �Du ska'
resa dit och �ta gr�t, Pelle. Du kommer att m� tjockt.�
Pelle sneglade p� honom och t�nkte: �hvad fan menar han?� Hans ton klang
m�rkv�rdigt irriterad.
�TTONDE KAPITLET.
F�r modern hade sommaren varit l�ng; ett enformigt trampkvarnsarbete,
dag ut och dag in, f�r att f� tiden att g�.
Hon var en af dessa menniskor, som knyta sig s� fast till ett enda
f�rh�llande att detta absorberar hvarje tanke och hvarje k�nsla. Detta
enda lifsintresse hade f�rut varit mannen och s� l�nge han lefde hade
intet varit �fver �t deras barn. Nu var fadern och maken d�d och den
plats som dervid blifvit ledig hade sonen naturligt nog kommit att
intaga. Med den intensitet i alla k�nslor, som var det centrala i hennes
natur, hade hon omfattat detta f�rsummade och f�rfrusna barn; hon gick
s� helt upp i sin k�rlek till honom, att allt annat i verlden var henne
likgiltigt f�r s� vidt som det icke p� ett eller annat s�tt stod i
relation till honom. All den sunda naturliga egoism, som under hennes
egen blomning f�rbrukats till n�ring �t hennes eget kraf att lefva och
vara lycklig, hade nu samlat sig till en djup fond af �mhet, hvarmed hon
s�kte v�rna om sonens lif och lycka. Ty i detta lif bodde hennes eget
v�sen och i detta unga blood hennes sj�ls od�dlighet.
Att hon stannat kvar i Stockholm kom sig af en fullst�ndig likgiltighet
f�r hvar hon befann sig, n�r hon �nd� icke kunde f� vistas der han var.
Med sin skarpa instinkt k�nde hon, att _det_ var n�got som hon m�ste
f�rsaka. Det skulle eljes h�mna sig p� deras f�rh�llande och g�ra dess
lifsluft kvaf och inst�ngd. Han skulle k�nna det som ett tryckande band
och slita sig l�s.
Men hon hade ocks� ett annat sk�l att icke lemna hufvudstaden. Hon
visste alltf�r v�l att det var farligt att vara borta. Der kunde h�nda
s� mycket och den fr�nvarande har ingen del i h�ndelsernas g�ng. Det var
som att sl�ppa tr�darne ur sin hand; att icke kunna bruka sin
intelligens och sitt inflytande till sjelff�rsvar i striden f�r
tillvaron. Det var att f�rsumma fatalietiden, att l�ta chancerna g�
f�rlorade.
William hade sin st�llning i tidningen, en st�llning som passade honom
och gaf honom i hans utkomst. Medan han var borta kunde en annan tr�nga
sig fram och taga hans plats. Sjelf hade han aldrig t�nkt sig en s�dan
m�jlighet; men f�rr moderns altruistiska sjelfbevarelseinstinkt hade
faran f�refunnits och derf�r hade hon legat kvar p� sin post som en
trogen hund, vaktande sin herres egendom.
Trista dagar hade det varit, dessa sommardagar, utan annan gl�dje �n
arbetets. Men sjelfva detta arbete hade hon l�rt sig �lska derf�r att
hon k�nde hur det kn�t henne fastare och fastare till sonens verld, gaf
henne tusen sm� hemliga v�gar att n�rma sig honom, gripa fast i hans
intressen, tillk�mpa sig hans aktning--och hans tillgifvenhet.
Regelbundet enahanda gled tiden fram. Arbetstimmar, m�ltidstimmar och
timmar till fysisk f�rfriskning--det var hennes dag. Det sista
f�rsummade hon icke. Hon badade och gjorde l�nga promenader. Hon satte
sin stolthet i att William skulle ha en frisk och vacker gammal mor, som
han aldrig skulle beh�fva sk�mmas f�r att ha under armen och hvars
h�llning och kraft han helst borde beundra, en liten, liten smula.
Bekanta tr�ffade hon icke ofta; de fleste af f�glarne hade flugit ut f�r
sommaren. Den ende som kom till henne en och annan g�ng var herr
Hedstr�m. Men denne hedersman, som icke haft r�d att l�gga sig p�
landet, led af en kronisk pessimism, som icke gjorde honom till det
allra mest muntrande s�llskap. Till r�ga p� alla olyckor var han ocks�
gr�senkling; den lilla frun hade p� tredje klass skickats till g�stfria
sl�gtingar i Sm�land, f�r att styrka sig med getmj�lk och barrluft.
Ett enda bref hade modern mottagit fr�n William under sommarens lopp.
Deri underr�ttades hon--p� fyra rader--att han var i Lysekil och �mnade
stanna der n�gon tid. P� n�ra tv� m�nader hade han sedan icke l�tit h�ra
af sig; hon visste icke ens hvar han fans, och hans tystnad b�rjade oroa
henne.
Previous Page
| Next Page
|
|