|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 51
Han str�fvade l�nge omkring dernere vid stranden, gick p� badhusbron der
hans ensamma steg g�fvo eko och k�nde sig helt f�rv�nad �fver att ingen
liten bleksjuk fr�ken syntes till. Den enda lefvande varelse han m�tte
var alle-Hare, som kom traskande �fver gruset p� sina breda tofflor och
med synbar f�rv�ning helsade den fordne festdiktaren, som man icke var
van vid att se p� denna tid af dagen.
William besl�t sig tillsist f�r att g� och rifva Pelle upp ur b�dden.
Men Pelle--sjusofvaren--var redan utg�ngen.
En halftimma derefter s�g William en skymt af honom; men han var icke
ensam, han hade i sitt s�llskap en liten fr�ken i m�rkbl� resdr�gt och
de vandrade tillsammans ut�t v�gen. Han kunde se p� deras steg, att de
voro bel�tna med tillvaron.
* * * * *
�ngb�ten lade ut fr�n land.
Hamnbryggan var som en enda sky af viftande n�sdukar; och fr�n �ngarens
reling besvarades afskedshelsningarne med hattar och parasoller. Damerna
stodo med h�nderna fulla af blommor, sm�leende mildt alltunder det de
m�nstrade och jemf�rde hvarandras afskedsrecetter.
Fr�ken Alma Hagberg var en af dem, som f�tt den vackraste sk�rden;
hennes ansigte var ocks� ett enda huldsaligt leende. Hon stod uppe p�
�fversta d�cket och hennes lilla knubbiga figur i den bruna resdr�gten
tecknade sig skarpt emot den hvita r�khytten. Vid hennes sida stod den
lilla fr�ken Johnsson, sm�rt och rank i sin bl�a paletot, l�ngt �dlare i
figurens linjer och h�llning, l�ngt vackrare med sin djerfva, allvarliga
profil. William t�nkte med en anstrykning af bitterhet p�, att han
kanske borde ha valt henne till hjeltinnan i sin sommaridyll; den hade
i s� fall kanske f�tt en mera tillfredsst�llande afslutning--ett
verkligt farv�l. Han k�nde en vansinnig hunger efter detta farv�l, som
han g�tt miste om; och denna otillfredsst�llda hunger tog sig uttryck i
bitterhet mot henne som drog bort utan annat afsked �n en handtryckning
midt i folkvimlet p� �ngb�tsbryggan. Pelle hade vandrat ut�t v�gen i
s�llskap med sin sommarsaga. Han hade s�kert f�tt ett ordentligt afsked,
han!
Pelle stod vid hans sida och viftade som en ursinnig. Ja, han hade sk�l
att vifta. William stoppade sin n�sduk i fickan; det skulle fan st� och
f�na l�ngre.
�G�r du med?� sade han till Pelle.
�Inte �nnu!�
William gjorde en axelryckning och f�rs�kte sig med att se sarkastisk
ut. Han b�rjade betrakta de kringst�ende med spefulla blickar.
Fr�n varmbadhusets veranda viftade badmadamerna med stora badlakan, fr�n
restaurationsbyggnadens balkon viftade alla serveringsfr�knarne med
hvita servietter--tre gardesl�jtnanter reste med b�ten i dag--och
utanf�r biljarden stod dess fete egare och viftade med markeringstaflans
handduk; det var en sista afskedshelsning till den trognaste stamg�sten,
� la guerre-spelaren par excellence, en student fr�n Upsala, som legat
vid badorten i sex veckor i och f�r sin helsas v�rdande.
�G�r du med nu?� fr�gade William �nnu en g�ng.
�Strax.�
�ngb�ten hade kommit l�ngt bort; men �nnu viftade en trofast n�sduk fr�n
�fversta d�cket och s� l�nge den h�ll i var Pelle om�jlig att rubba.
�ndtligen lyckades William f� honom med och de vandrade vid hvarandras
sida h�nemot badanstalten, utan att s�ga ett ord.
�H�r blir trist nu�, utl�t sig William slutligen.
�Ja�, sade Pelle i nedst�md ton. �Jag tror jag reser snart.�
�Du ocks�? Hvarth�n?�
Han sm�log hemlighetsfullt.
�Till Sk�ne kanske.�
�Hvad ska' du der att g�ra?�
Previous Page
| Next Page
|
|