|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 50
�Gud hvad h�r �r vackert!� sade Pelle--de tv� hade stannat p� klinten
alldeles ofvanf�r de andras hufvud. �Herre Je' om jag kunde m�la s�der!
Hva'? V�r Herre �r en styf karl. Vi andre �' bara stympare.�
Hvad fr�ken Johnsson svarade eller om hon �fverhufvud taget svarade,
kunde man icke urskilja; hon talade alltid s� sakta och besl�jadt. Men
Pelle trafvade vidare i den tankeg�ng, han kommit in p�. �Herre Je'!
hvarf�r ska' man vara en s�dan kl�pare! Hva'? �h, gud, om jag kunde m�la
s�der--hva?--s� skulle vi gifta oss i morgon.�
* * * * *
�Hva? Ville ni inte ha mig, s�g?�--Det hade med ens kommit ett helt
f�r�ndradt tonfall i Pelles r�st. Den blef s� mjuk och s� b�jlig.
�fverg�ngen hade skett alldeles hufvudstupa; det var klart att han utan
att t�nka sig f�r kommit in p� �mnet, att orden undsluppit honom n�stan
mot hans vilja.
�S�g ville ni inte det?�
Det blef s� tyst deruppe och de f� minuter som f�rfl�to f�ref�llo
pinsamt l�nga f�r de tv� dernedanf�r. Hon hade rest sig upp, han st�dde
�nnu sitt ena b�jda kn� mot marken och de s�go p� hvarandra gripna af en
egendomlig h�gtidsst�mning blandad med en k�nsla af skamsenhet, som om
de pl�tsligt antr�ffat hvarandra, lyssnande vid en d�rr, innanf�r
hvilken tv� menniskor trodde sig i ost�rd ro afhandla sitt lifs
heligaste och mest privata angel�genheter.
Men det var ocks� n�got annat som grep dem b�da, en f�rnimmelse som
liknade afund, en k�nsla af fattigdom. De tv� deruppe egde ungdomens
omedelbarhet, som hejdar sin lycka i flygten utan �ngslig tvekan, utan
att p� f�rhand s�nderplocka sin egen st�mning; de tv� deruppe egde
ungdomens tro och lefnadsmod och stolta, vackra besinningsl�shet--de
kunde �lska de tv�.
Och f�r f�rsta g�ngen kom det �fver de andre, som lekt en sommarlek
under den tysta f�ruts�ttningen att b�da vara garderade, en leda vid den
tomma och ytliga leken och en l�ngtan att ge sig h�n p� godt och ondt,
utan baktanke och utan tvifvel.
Det raspade �ter af st�fvelklackar mot h�llen derofvanf�r och stegen
afl�gsnade sig.
William hade rest sig upp. Han tyckte att n�got borde s�gas, men fann
icke ord. Alla de vanliga sarkasmerna skulle ha fastnat honom i halsen;
och f�r sina egne, menskliga k�nslor hade han intet uttryck.
De gingo tysta ned�t, mot badanstalten.
Efter kv�llsvarden tr�ffades de �ter i menniskostr�mmen som b�ljade af
och an p� badhusbryggan. Den gamla mostern satt p� sin b�nk och de fyra
unge h�llo i b�rjan samman. Det var n�got underligt �fver Pelle
Wahlberg: han kunde tiga l�nga stunder � rad och n�r han talade var hans
ton d�mpad och mjuk. Den lilla sexton�riga studentkandidaten gick vid
hans sida. Hon var om m�jligt �nnu mera tyst �n eljes; och hon f�ref�ll
s� blek i m�nskenet, men de tv� vackra troskyldiga �gonen hade f�tt ett
djupare uttryck, som om hon f�r f�rsta g�ngen sett sitt eget lifs�de i
ansigtet.
Det b�rjade glesna p� bron, mostern svepte sig huttrande in i sin sjal
och l�ngtade efter sin varma s�ng, men hade icke hjerta att st�ra de
unge. De hade nu delat sig som vanligt i tv� par.
M�nen stod �fver den stora klippan utanf�r kallbadhuset och i vikens
svarta vattenspegel dallrade en flod af l�digt silfver. Utefr�n
Pellesk�ret h�rdes en gladlynt baryton som sj�ng dryckesvisan ur �Konung
f�r en dag�.
* * * * *
F�ljande morgon f�rv�nade William Zimmermann sig sjelf: Han befann sig
vaken, alldeles ljusvaken s� pass tidigt som klockan 5. Han brukade
eljes utan anstr�ngning kunna sofva till klockan 9.
Han pr�fvade f�rg�fves den gamla metoden att v�nda sig om f�r att f� sig
�nnu en liten morgonlur. Han k�nde, strax p� sig att det skulle vara
f�rg�fves. Pl�tsligt kom det �fver honom en alldeles omotiverad
f�rhoppning att m�jligen kunna tr�ffa fr�ken Hagberg redan p� denna
tidiga timma. Han intalade sig att hon naturligtvis m�ste stiga tidigt
upp f�r att packa och att hon dervid s�kerligen skulle k�nna l�ngtan att
taga afsked med den f�rtjusande ramen till deras vackra lilla
sommaridyll; han lyckades lefva sig s� fullkomligt in i denna
f�rest�llning att han slutligen var alldeles �fvertygad om att han
skulle m�ta henne.
Previous Page
| Next Page
|
|