|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 49
�N�, sade han, �h�r �r ju sk�nt, inte sant? Och vi �ro ensamma och
ingen skall st�ra oss. Hvad ska' vi s� finna p�?�
�Ja, hvad tycker ni?�
�Jag �r helt och h�llet till er disposition.�
�Tack. Men f�r tillf�llet har jag intet bruk f�r er.�
De s�go p� hvarandra, ytterst likgiltigt, men med hemlig nyfikenhet,
medan de vexlade dessa repliker.
�Ska' vi leka--hva? Leka med ord menar jag.--Vill ni det? Ta
s�llskapsjargonen fram? Vara kvicka, laga paradoxer?�--Han h�ll sig �nnu
i den lindrigt sarkastiska tonen, men der var en understr�m af n�got
annat, som hon hade mycket fint �ra f�r och genast uppfattade. �Nu
kommer det�, t�nkte hon. Hon svarade icke.
��hnej, det �r ju sista eftermiddagen. Sista eftermiddagen af en vacker
sommar. S� blir man gerna en smula sentimental--inte?�
Han flyttade sig n�gra tum n�rmare--. dock icke mer �n att afst�ndet
emellan dem �nnu var ganska respektabelt.--�Ska vi vara en smula
sentimentala?� sade han h�lft p� sk�mt h�lft p� allvar i det han s�g p�
henne.
�Ni skall vara alldeles som ni har lust till att vara.�
�Aj aj! Det var ett farligt l�fte. T�nk om jag tog er p� orden.�
�Ja, hvad d�?�
�Jag kunde t.ex. f� lust till att--kyssa er.�
Han betraktade henne fortfarande med stor uppm�rksamhet f�r att se hvad
intryck hans ord skulle g�ra p� henne. Men det syntes icke ringaste
f�r�ndring i hennes ansigtsuttryck, icke s� mycket som den flyktigaste
rodnad.
�S�dant _g�r_ man, ifall man t�rs--att man _talar om det_ bevisar att
man inte v�gar�, sade hon i det hon m�tte hans blick med det st�rsta
lugn. Han k�nde sig slagen af anm�rkningen och af det ogeneradt �ppna
s�tt, hvarp� hon framst�llt den.
�Ni �r en skarpsinnig liten fr�ken�, sade han. �Och jag b�rjar n�stan
ocks� misst�nka att ni �r en--en ovanligt �rlig liten fr�ken.--Jag kunde
ha lust att bli bekant med er.�
�D� f�r ni skynda p�, f�r i morgon reser jag.�
�Vill ni inte ber�tta mig n�got om er sjelf?�
�Nej.�
�Hvarf�r inte.�
�Hvad skulle det tjena till?�
�Det skulle roa mig.�--
�Ja, men inte mig.�
�N�, som ni vill.�
Han v�nde sina �gon ifr�n henne, ut�t �fver sk�ren som simmade dernere,
l�ngt under dem, likt uppstickande toppar af ett drunknadt h�gland.
Snedt �fver fjorden drog sig en bred, gyllene str�m af reflexer fr�n den
sjunkande solen. Allt gl�nste och glittrade i detta sista
afskedsskimmer. Fr�n en lustb�t tr�ngde tonerna af ett sm�ktande solo p�
b-kornett och som ett afl�gset brusande h�rdes badg�sternas trampande af
och an p� badhusbron. L�ngst ut mot Kattegat s�gs en fiskarb�t, stor som
en m�s, med en fl�ck af sol p� sitt hvita toppsegel.
Der gick en l�ng stund och det talades icke ett ord. S� h�rdes med ens
skrapande ljud p� h�llen och William reste sig h�lft, st�dd emot
armb�gen, och lyssnade. Det fl�g ett leende �fver hans ansigte; han hade
k�nt igen Pelle Wahlbergs och fr�ken Johnssons r�ster.
�Det tycks vara flere �n vi, som �ro ute f�r att taga afsked med
utsigten�, sade han. De s�go hvarandra sm�leende in i �gonen och
lyssnade; stegen n�rmade sig och r�sterna h�rdes tydligare och
tydligare.
Previous Page
| Next Page
|
|