|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 40
Hon svarade icke och det blef �ter ett par sekunders tystnad.
�Man r�r ju inte f�r hurdan man �r�, sade han till sist, i det han reste
sig upp och gick h�n till ch�slongen. �Jag skulle �nska att jag kunde
h�lla af dig�--han sade det sakta och med en r�st som sk�lfde lindrigt;
medan han str�k sin hand l�tt som en f�gelvinge en g�ng �fver hennes
kind.--�Jag ville s� gerna h�lla af n�gon men jag kan inte.�
�Din tid kommer nog�, sade hon utan att se upp. Hon k�nde ett beg�r att
tr�sta; men hon trodde icke sjelf p� hvad hon sade.
Hon l�g �nnu med slutna �gon och lyssnade till hans steg utf�r trapporna
och �fver g�rden. N�r hon icke kunde h�ra dem mer v�nde hon sig om p�
ch�slongen, tryckte sitt ansigte h�rdt emot en af kuddarne och brast i
gr�t.
SJUNDE KAPITLET.
�ngb�ten _Albert Ehrensv�rd_ gled fram genom den bohusl�nska sk�rg�rden,
p� v�g mot norr en vacker julidag. Som en pelare af svart ull stod r�ken
ur skorstenen; men vinden tog den snart omhand, hvirflade den rundt och
kastade den ner mot solt�ltet �fver akterd�ck, derifr�n den l�ngsamt
fl�t ut i en skystrimma, som l�grade sig midt i luftens klarhet.
Borta i f�ren, lutad �fver relingen, stod William Zimmermann i elegant
ljusgr� sommarkostym och en stickad resm�ssa i samma f�rg som dr�gten.
Han lutade sig �fver relingen och betraktade med en turists sorgl�shet
vattendropparnes spel der de kastades upp i luften allteftersom den
skarpa f�ren skar sig fram, f�ngades af solljuset och blefvo till
diamanter, som gnistrade emot den ogenomskinliga vattenmassans bl�aktiga
sident�cke.
Det var fyra dagar sedan William lemnade Stockholm. Han hade rest
kanalv�gen till G�teborg och var nu p� v�g till Lysekil, der han �mnade
sl� sig till ro �tminstone en m�nads tid f�r att st�rka sin fysik i
Gullmarens salta vatten och den bohusl�nska sk�rg�rdens friska luft. Tv�
somrar hade han f�rut tillbringat vid denna badort, han k�nde s� v�l
dess lokala f�rh�llanden som dess �rligen �terkommande stamg�ster; han
hade den f�rsta sommaren, som ung student, varit badortens officiele,
erk�nde festdiktare och i minnena fr�n den tiden l�g det �nnu alltid en
dragande makt. Det kunde aldrig ha fallit honom in att v�lja en annan,
billigare uppeh�llsort; han var f�r mycket stadsbarn f�r att finna behag
i en enslig afkrok af verlden--till hans landtliga sommarideal h�rde
frisk luft och salt vatten, men ocks� lifvets �friga bekv�mligheter som
t.ex. en 1:sta klassens restaurant, vackra damtoiletter och helst ett
eller �tminstone ett h�lft dussin bekanta Stockholmsfysionomier, fr�n
Kungstr�dg�rden.
Men det var icke _endast_ detta, som drog honom; han hade ocks� l�rt sig
h�lla af den bohusl�nska sk�rg�rdens natur. Han hade alltid k�nt det som
var den i sl�gt med hans egen och han �lskade dess storslagna �dslighet,
dess h�gtidliga lifl�shet och denna djupa tystnad, hvilken icke st�rdes
af bullret fr�n de millioner menniskof�tter, som feberaktigt j�gtade
fram �fver gatornas stenl�ggning.
N�r han stod ensam p� en klint och blickade ut �fver de stora vidderna,
der vattnet bredde sig kring sk�r och klippor glittrande ljust och
speglande bl�tt s� l�ngt �gat n�dde--greps han af en underlig
bekl�mning. Hans eget jag krympte samman till en atom i verldsalltet;
och i denna st�mning var det som om allt det finaste och b�sta hos honom
sjelf slog ut i blom. Allt det falska och konventionella, allt det
l�gnaktiga och f�rskrufvade, som ute i lifvet tillh�rde den trista figur
som vandrade omkring med ett h�nleende p� l�pparne och bar hans namn,
var d� som fl�gtadt bort; det var som om hans sj�l badat slagget af sig
i den saltklara luften; och blodet i hans �dror sj�ng vackra dikter,
dikter som aldrig fingo ord, dikter om lifvets grannaste ideal, sedda
genom ett barns �gon, utan missr�kningarnes bitterhet och utan
erfarenhetens tvifvel.
Men det beh�fdes icke mer �n att en menniskofot raspade mot h�llen f�r
att drifva st�mningen bort. Ansigtets drag fl�go blixtsnabbt en garde,
�dsligheten var f�rbi och s�llskapligheten b�rjade, sj�len anlade sitt
fikonl�f och l�gnen kom �ter till heders.--Mellan bruna bergsknallar och
gr� gled �ngb�ten fram; mellan stora skrofliga kolosser och sm� svarta
sk�r, �fver hvilkas blankspolade ryggar v�gorna lekfullt skvalpade.
L�ngst i bakgrunden l�g bohusl�nska kusten som en v�ldig terrass af
naken granit, hvars konturer b�ljade oroligt mot horisonten. H�r och
hvar s�gs en gr�n fl�ck i bottnen p� en dal eller en klyfta, som
sluttade mot stranden; eljes ingenting, icke en buske, icke ett tr�d,
knappt ett enda sp�r af vegetation. P� de kala h�llarne l�go enstaka
hus kastade omkring; men i dalarne och klyftorna hade de krupit ihop
till fiskl�gen med b�tar och sj�bryggor och murkna gr� sj�bodar,
hvilande p� stolpar �fver vattnet.
Previous Page
| Next Page
|
|