|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 39
�N�r reser du?�
�Jag vet inte. Jag hade god lust att ge mig af i dag--hvarth�n som
helst, bara f�r att komma h�rifr�n. Men jag hinner nog inte.�
�S� i morgon d�. Hvart styr du kosan h�n?�
�Det vet jag inte. Jag s�tter mig p� en �ngb�t, s� f�r det b�ra hvart
det b�ra vill.�
�Till Trosa, kanske?�
��hnej. Jag ska v�l laga att jag kommer p� en af kanalb�tarne.�
�Tittar du upp innan du far?�
�Absolut nej! Det f�r jag inte tid till.�
�N�. Och man f�r v�l aldrig h�ra af dig heller?�
�Det �r inte troligt. Det skulle k�nnas som ett band ifall jag lofvade
det.�
�S� lofvar du ingenting.�
�Farv�l�, sade han och r�ckte henne sin hand.
�Farv�l. Och lycklig resa!�
Han gick mot d�rren; han hade p� l�pparne en liten sarkasm �fver det
konventionella i hennes sista ord, men han kom sig icke f�r att uttala
den. Tanken p�, att modern skulle sitta ensam kvar i staden f�ll med ens
�fver honom. Han v�nde sig om i d�rren och gick �ter fram emot henne.
�Och du sjelf?� sade han. �Blir du i sta'n hela sommaren?�
�Det tror jag nog. Jag har rest tillr�ckligt i mina dagar.�
�Du skulle �tminstone l�gga dig p� landet n�nstans ute i sk�rg�rden.�
�Nej. Jag har det b�ttre h�r.�
Han stod ett �gonblick tveksam. Han hade en k�nsla som om han gl�mt
n�got, han borde s�ga och han anstr�ngde sig f�f�ngt med att utgrunda
hvad det var. S� v�nde han sig hastigt om, med en nick till farv�l.--
P� aftonen vid niotiden medan hon l�g p� sin ch�slong och hvilade ut
efter dagens arbete, blef hon behagligt �fverraskad af att h�ra hans
steg i entr�en. Men n�r han kom in s�g hon strax p� hans uppsyn att hans
bes�k m�ste ha n�gon annan grund �n blott sonlig l�ngtan att tillbringa
sista aftonen f�re skilsmessan i sin mors s�llskap.
Han ryckte ocks� utan preludier fram med hvad han hade p� hjertat. Det
var naturligtvis om pengarne. Han ville s�ga det rentut: han skulle
troligen komma att k�nna detta som ett band och den k�nslan skulle
h�danefter g�ra honom �nnu mer reserverad. Detta hade han ansett sig ha
en viss skyldighet att p� f�rhand underr�tta henne om.
Hon svarade att det i s� fall icke kunde hjelpas. Hon hade handlat s�
som hon f�r sin egen skull ansett sig b�ra handla; och hon fick f�rs�ka
att b�ra f�ljderna.
�N� ja�, sade han till sist--�men du kan i alla fall inte betaga mig den
h�r k�nslan af att du gjort mig en tjenst; och denna skuldf�rnimmelse,
med dess alldeles ovilkorliga bismak af f�rpligtelse--du anar inte hur
�ngsligt misst�nksam den skall g�ra mig. I hvarje minsta n�rmande fr�n
din sida skall jag se anspr�k p� tacksamhet och detta hjernsp�ke skall
drifva mig till den ena h�nsynsl�sheten efter den andra.�
Hon blef m�rkbart blek, der hon l�g och vecket mellan de svarta
�gonbrynen blef djupare �n vanligt. I denna pannans sammandragning l�g
der en dyster energi; men tonen i hvilken hon svarade, var utan klang.
�S� s�tter jag min h�nsynsl�shet upp emot din. Det �r allt.�
Det blef tyst i rummet en stund. Hon hade slutit �gonen som om hon sof
och han satt och betraktade hennes ansigte. Dess sorgfulla uttryck
gjorde honom ondt.
�Du tycker v�l det �r dumt af mig att tala om det h�r; men jag skulle ha
k�nt det som en slags brist p� �rlighet att inte ha sagt det. Det �r
f�nigt--f�rst�s--men s�dan �r jag nu en g�ng.�
Previous Page
| Next Page
|
|