Modern by Ernst Ahlgren and Axel Lundegård


Main
- books.jibble.org



My Books
- IRC Hacks

Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare

External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd

books.jibble.org

Previous Page | Next Page

Page 38

Han gjorde sin nerv�sa axelryckning, men svarade icke. Han hade
egentligen aldrig t�nkt n�rmare �fver saken och som den nu framst�ldes
f�r honom fann han den i grund och botten b�de rimlig och antaglig.
Utsigten till att s� h�r med ens komma i besittning af en samlad summa,
att kunna skudda Stockholmsdammet af f�tterna och resa sin v�g, innebar
ocks�, s�rskildt i hans nuvarande sinnesst�mning, n�got obeskrifligt
lockande. Men just detta, i f�rening med moderns entr�gna, n�stan
bedjande s�tt att framst�lla saken, v�ckte hans vanliga omotiverade lust
att g�ra sv�righeter, en rent animalisk instinkt, som hade sin grund i
en omedveten fruktan f�r en �fverrumpling af ett eller annat slag--en
sj�lens reflexr�relse som kom honom att v�nda sitt lynnes afvigsida
ut�t.

�Jag fick tusen kronor f�r boken�, fortsatte modern--hon talade med en
v�rme som om hon p� f�rhand ins�g n�dv�ndigheten att f�rsvara den
handling hon nu �mnade beg�--�och af dessa penningar �ro minst h�lften
dina. Hvarf�r kan jag nu icke f� betala dig dem, n�r du vet att det
pl�gar mig att icke f� g�ra det.�

��h--det �r s� sm�aktigt att r�kna�, sade han med ett irriteradt uttryck
i ansigtet.

�I detta fall �r det ju _du_ som r�knar d� du icke vill ta emot
pengarne. Det �r ju att tillskrifva saken en betydelse, som den i
sjelfva verket icke har.�

�G�r som du vill�, sade han och s�g �ter ut genom f�nstret.

Hon gick bort till skrifbordet och satte sig att skrifva ut
bankanvisningen med en k�nsla af l�ttnad, blandad med en orolig
f�rnimmelse af att �nnu var spelet icke vunnet. Han kunde �nnu v�gra
--och hon satt och grundade p� ett s�tt att sticka anvisningen �t honom
s� om�rkligt som m�jligt. Men hon fann ingen annan utv�g �n att g�ra det
helt r�ttframt och ogeneradt.

�Var s� god�, sade hon och h�ll papperet ut emot honom.

Han tog emot det l�ngsamt och hans blick gled med l�tsad likgiltighet
�fver det skrifna talet: Femhundra kronor--och i samma �gonblick stack
det till inom honom af gl�dje, s� att hjertat ett �gonblick tycktes st�
stilla. Den der lilla papperslappen rymde tv� m�naders frihet fr�n
tv�ng--nya menniskor, nya omgifningar--allt det obekanta, detta
_utanf�r_ som �r oroliga sj�lars himmelrike. Men just styrkan af den
sinnesr�relse som tog honom, framkallade �ter den vanliga
reflexr�relsen.

�L�t oss vara �rliga emot hvarandra�, sade han i en l�tt sarkastisk ton.
�Hvad ligger der under det h�r?�

�Kan du icke f�rst� det, du som �r s� skarpsinnig?� Hon gick med
h�nderna p� ryggen af och an p� golfvet. Hon var i ett hum�r som all
hans vresighet nu icke skulle kunna rubba. Det l�g smil �fver hennes
l�ppar och munterhet i hennes �gon; och i sjelfva hennes h�llning och
r�relse var der en sl�ngande sorgl�shet, som frapperade honom s�som
n�got ovanligt och fr�mmande. Hon liknade en menniska, som nyss kastat
af sig en tung b�rda och nu med l�tta steg vandrar v�gen fram�t.

Detta goda lynne smittade honom oemotst�ndligt och gaf hans st�mning en
annan riktning.

�Nej�, sade han blott; men tonfallet hade f�tt en anstrykning af
godlynthet, som det icke fans i hans f�rra replik.

�_Det_ ligger under, att jag icke vill vara din g�lden�r. Du som sjelf i
det fallet �r s� �mt�lig, borde verkligen ocks� l�ra dig fatta, att
ocks� andra d�dliga kunna ha sin lilla stolthet.--Jaha, min gosse�--h�r
gaf hon honom ett l�tt slag p� axeln--�och nu tala vi icke mer om det.�

Han vek sakta och sm�leende ihop papperet, som han lade i sin pl�nbok.
S� reste han sig upp, gick h�n emot henne och lade sina h�nder p� hennes
axlar, som han skakade.

�Hvem har sagt dig det?� sade han med en blick som skulle f�rest�lla
forskande, men bakom hvilken godmodigheten allt f�r tydligt lyste fram.
�Hvilket?� �Ah, g�r dig inte till! Jag har nog m�rkt hur du spionerar
p� mig. Det �r naturligtvis Hedstr�m som vanligt--Ja, jag vet mycket v�l
att du pumpar honom.�

Hon stod tyst och stilla. Hon hade ingenting att svara, hon s�g blott p�
honom. Denna lilla f�rtrolighet fr�n hans sida gjorde henne s� godt. Hon
var n�stan �fverv�ldigad som om hon f�tt en stor och rik g�fva, hvilken
hon icke f�rtjent. Hon skulle velat stryka med sin hand �fver hans h�r,
bara en enda g�ng; men det v�gade hon icke. Hon var r�dd f�r att g�ra
det p� ett s�tt som skulle misshaga honom.

Previous Page | Next Page


Books | Photos | Paul Mutton | Sat 20th Dec 2025, 5:01