Modern by Ernst Ahlgren and Axel Lundegård


Main
- books.jibble.org



My Books
- IRC Hacks

Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare

External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd

books.jibble.org

Previous Page | Next Page

Page 37

�En plaid.�

�Du har ju tre f�rut.�

Hon stred mot en pl�tsligt uppdykande lust att med munter f�rtrolighet
svara: �Men du har ingen!� Emellertid betvang hon den och fortsatte sitt
arbete under tystnad; men der l�g ett skimmer af in�tv�nd gl�dje �fver
hennes drag.

William satt och stirrade ut genom f�nstret. Der nere l�g staden,
�fvergjuten af solljus: Skeppsholmen inb�ddad i gr�nska, med de r�da
tinnarne af den gotiska kasernen och kyrkan p� backen h�gst uppe.
Nationalmuseum, norska ministerhotellet, Bolinderska palatset, Grand
hotell och Fersenska terrassen drogo sig i en sned linie l�ngsmed
Norrstr�m. N�rmast, till venster l�g Skeppsbron med lossande skutor och
r�rligt lif; och l�ngst i fonden Ladug�rdslandskyrkans kupol, h�jande
sig �fver de mellanliggande taken.

�fverallt f�ll solljuset skarpt, med glansdagrar och reflexer. Str�mmens
b�ljor gnistrade och glittrade som hvita l�gor, genom hvilka de sm�
kolibrib�tarne skuro fram i linier som korsade hvarandra.

Utanf�r Grand hotell kastade just en sk�rg�rds�ngare loss. L�ngsamt gled
den utf�r str�mmen med flagga p� akterst�ngen och f�rsvann utom taflans
ram, efterlemnande en f�ra i vattnet och i luften en r�ksky, som snart
drog bort.

William hade f�ljt den med �gonen; och l�nge efter det den f�rsvunnit
satt han tigande och stirrade ut�t.

Modern betraktade honom i smyg: der l�g en sv�rmodig l�ngtan �fver hans
drag. Han hade synbarligen gl�mt att det fans en annan menniska i
rummet, ty den medvetenhet och sjelfironi i uttrycket, som annars alltid
preglade hans drag, var nu helt och h�llet f�rsvunnen. S�dan hade han
sett ut som barn--hon mindes det nu med ens; och detta �ppna och
oskyldiga, men p� samma g�ng in�tv�nda och dr�mmande barnaansigte som
hon mindes, blef till en anklagelse f�r ouppfylda moderspligter. Hon
kunde icke beherska sig; t�rarne stodo henne i �gonen, hon m�ste l�gga
arbetet ifr�n sig och v�nda sig bort f�r att d�lja dem.

Han m�rkte att hon r�rde sig och hans medvetenhet vaknade. Han s�g �nnu
dit ut, men det ironiska uttrycket hade kommit igen i hans ansigte; och
hans ton var forceradt sarkastisk, n�r han gaf sin st�mning luft i ord:

�Jag kan aldrig se en �ngb�t l�gga fr�n land eller ett t�g fl�sa i v�g
fr�n stationen utan att bli sentimental. Har du n�nsin k�nt det der? Man
kan godt veta att t�get bara g�r till Trosa--n�r man ser det f�rsvinna
�r det alltid som styrde det rakt ut i den vida verlden--medan jag ensam
stannar kvar.--V�rst �r det med en �ngb�t, helst om utsigten �r �ppen
och fri och intet land skymtas vid horisonten.--Mindre och mindre blir
skutan; och till sist �r den bara en prick, som mina �gon h�nga fast vid
liksom en hypnotiserad menniskas �gon suga sig fast vid magnetis�rens
hand, medan hela den hypnotiserades kropp f�ljer denna hands minsta
r�relse, som om tusen osynliga och oslitliga tr�dar vore spunna mellan
de �gonen och den starka handen som drager... Men allt eftersom �ngb�ten
blir mindre och mindre �r det som om hafvet blef st�rre och st�rre--och
min l�ngtan i samma proportion alltmera intensiv--Det �r s� menskligt,
gu'bevars; och kristligt ocks� f�r resten. Allt hvad jag har omkring mig
�r ingenting--_utanf�r_ �r all rikedom och fullhet--_det ok�nda_ �r
paradiset och saligheten och himmelriket...�

Hon hade rest sig upp och gick nu omkring i rummet f�r att d�lja huru
uppr�rd hon var. Hon k�nde en lust att f� kasta sig till hans f�tter och
kyssa hans hand--och be om f�rl�telse... F�r hvad? Det visste hon icke.
Allt var s� oklart och m�rkt inom henne.

Men pl�tsligt gick hon bort till f�nstret igen, st�llde sig rakl�ng och
stel framf�r honom och sade i en ton som hon f�rs�kte g�ra s� torr och
aff�rsmessig som m�jligt:

�H�r--det �r en sak jag vill s�ga dig. Du skall icke bli ond; det �r
icke f�r din skull utan f�r min egen. Det pl�gar mig s�...�

Han v�nde ansigtet upp emot henne med ett litet sm�leende:

�Hvad �r det?�

�Det �r de der pengarne, som jag f�tt f�r ditt arbete. Det �r oresonligt
och sm�aktigt af dig, att icke vilja mottaga din andel af honoraret.�

Previous Page | Next Page


Books | Photos | Paul Mutton | Sat 20th Dec 2025, 3:07