|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 36
Han kl�mde p� med arbetet och i b�rjan af juni hade han �fvers�ttningen
f�rdig. Men som boken icke kunde komma ut f�rr �n p� h�sten gjorde
f�rl�ggaren sv�righeter med att utbetala hela honoraret strax. William
fick endast en mindre summa, hvaraf st�rsta delen str�k med till
amortering � ett sparbanksl�n. Hela juni m�nad gick och �nnu h�rde
modern icke talas om n�gon resa.
Fr�ga ville hon icke. Det f�rtroende som han icke frivilligt gaf, visste
hon att hon icke p� n�got annat s�tt skulle lyckas afvinna honom. Derf�r
hade hon gjort sig till regel att aldrig p� ringaste s�tt blanda sig i
hans g�randen och l�tanden. Hon k�nde honom tillr�ckligt f�r att veta,
att ett allt f�r tydligt visadt intresse f�r hans angel�genheter endast
skulle irritera honom, att han skulle uppfatta det som f�rs�k till att
p� konstlad v�g �stadkomma ett slags f�rtrolighet, att hans
oppositionslusta skulle reagera deremot och komma honom att st�ta henne
tillbaka.--Men genom herr Hedstr�m fick hon reda p� transaktionen med
f�rl�ggaren och att det var brist p� penningar som h�ll honom kvar i
Stockholm.
Sedan dess fans det blott en tanke i hennes hufvud: hur hon skulle f�
honom att mottaga den andel af honoraret f�r Resebilderna, som med r�tta
tillkom honom. Hon grubblade �fver detta dag och natt; och rakt i strid
med sin nyktra natur grep hon sig den ena g�ngen efter den andra i att
ha uppgjort de mest fantastiska f�rslag till att bringa penningarne i
hans h�nder. Denna enkla sak blef i hennes fantasi till ett stort berg,
som tryckte henne s� att hon ibland k�nde det som en fysisk pl�ga. Allt
i hennes hjerna kretsade kring en enda punkt, der denna tanke bitit sig
fast som fix ide. Att se honom hade nu n�stan blifvit till ett lidande
f�r henne; men ett lidande som hon icke kunde undvara. I hennes
inbillning stod det snart som fastspikadt att p� denna badresa h�ngde
lif och d�d f�r sonen. Hon k�nde hvarje minsta linie i hans ansigte och
den ringaste f�r�ndring, som ofta kunde ha en helt naturlig grund,
skr�mde hennes onda samvete upp; det var som hade hon beg�tt en skamlig
f�rbrytelse, som om hon stulit dessa penningar fr�n sitt eget barn; och
nu skulle hennes barn g� under, andligen och lekamligen,--det enda
medlet till r�ddning hade hon r�nat ifr�n honom.
Hur skulle hon kunna �terst�lla honom dem; hur skulle hon kunna godtg�ra
sitt brott? Hennes hjerna arbetade i feber; men det var ett
sisyphusarbete utan resultat. Hon vred sig under verkningarne af den
inre striden, som upprepades hvarje dag--striden mellan hvad hon ville
och hvad hon v�gade. Fruktan att mista det lilla grand af hans
tillgifvenhet som hon tillk�mpat sig, h�ll henne tillbaka; men tanken p�
denna resas uppfriskande inflytande, b�de fysiskt och psykiskt, dref
henne fram. Och som dessa b�da faktorer gjorde sig g�llande med lika
styrka, blef striden i hennes inre st�ndigt ny, sp�nningen st�ndigt lika
pl�gsam.--
Det var en dag i b�rjan af juli.
William hade icke kunnat sofva om natten; han hade stigit tidigt upp och
gjort en tur ut till Nacka der han �tit frukost. P� �terv�gen gjorde han
en titt upp till modern.
Blott den omst�ndigheten att han kom p� en n�got ovanlig tid skr�mde
hennes onda samvete. Han var blek efter den s�mnl�sa natten och hade bl�
ringar under �gonen; han s�g s� d�lig ut att det stack till inom henne
d� hon betraktade honom. Men hon sm�log v�nligt och r�ckte honom sin
hand till v�lkomst.
�Det var sn�llt af dig att titta upp�, sade hon.
�Sn�llt?� upprepade han med en axelryckning och i f�raktlig ton. �Jag
kom att g� h�r f�rbi och jag var tr�tt.� Han slog sig ner midt emot
henne vid f�nstret och betraktade med ett slags sl�tt intresse det
arbete, hon hade f�r h�nder.
�Det �r underligt att se dig med de der pinnarne i hand�, sade han.
�S�-�. Tycker du det?�
�Ja. Det passar s� d�ligt b�de till ditt utseende och till stilen i det
h�r rummet. Om man s�g det p� en tafla skulle man s�ga att figuren var
'ditsatt'; den st�mmer inte med omgifningarne.�
�Det �r visst bara f�r det du s� s�llan ser mig syssla med
fruntimmersarbeten.�
�Nej. Det �r n�got i sjelfva ditt v�sen som skriker emot. Det �r som
att se en k�kspiga spela fiol.--Hvad skall det f�r resten bli till?�
Previous Page
| Next Page
|
|