|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 35
Derf�r var det mycket naturligt att herrar f�rl�ggare alltid antogo sina
allvarligaste miner s� snart de s�go en ung man med manuskript i handen
komma dykande in p� deras kontor. Hade nu denne unge man energi och
f�rm�ga att tala lyckades han dock ibland f� sitt opus deponeradt till
genoml�sning; men denna framg�ng var blott illusorisk, ty d� han om en
m�nads tid, efter �fverenskommelsen, inst�llde sig igen f�r att f�
besked, hade f�rl�ggaren kanske icke haft tid att l�sa manuskriptet och
om han hade l�st det blef resultatet vanligen n�gra f�rbindliga ord och
ett faderligt r�d.--Men den unge f�rfattaren var oftast en materialist,
som skulle ha satt mer v�rde p� n�got reelt, och som icke vederb�rligen
uppskattade nyttan af ett faderligt r�d. Eller han hade en �mt�lig
stolthet och d� blef resultatet en ordvexling. Hur som helst: det
slutade alltid med att f�rfattaren gick bort f�rn�rmad och f�rl�ggaren
blef kvar icke mindre f�rn�rmad. Och b�da parterna voro �fvertygade om
att det icke fans oresonligare menniskor under solen �n dem de p� grund
af sin lifsst�llning voro d�mda till att handskas med.
Fru Zimmermann k�nde allt f�r v�l till st�llningar och f�rh�llanden inom
den liter�ra verlden f�r att mottaga sonens anbud. Hon v�nde sig i
st�llet till en af sina �ldre liter�ra v�nner och tack vare dennes
bemedling kom hon i f�rbindelse med en af hufvudstadens mera ansedda
f�rl�ggarfirmor. Det var icke hennes eget lilla arbete, som lockade
mest, ty firmans hufvudman dolde icke, att han ans�g utgifvandet af ett
svenskt originalarbete som en mycket tvifvelaktig aff�r; men han trodde
att en upplaga af de ryska �fvers�ttningarne skulle betala sig och p�
denna basis ville han gerna tr�da i aff�rsf�rbindelse med v�r utm�rkta
�fvers�ttarinna och taga hennes egen lilla bok p� k�pet.
I medio af maj utkom s�ledes: _Resebilder_ af Kate Zimmermann.--
Med en k�nsla af saknad hade de b�da, mor och son, lagt sista hand vid
det gemensamma arbetet. I synnerhet hade det kommit �fver modern en
f�rnimmelse af tomhet d� hon t�nkte p� att fr�n och med den best�mda
dagen skulle det vara slut. Han skulle icke komma mer s� regelbundet som
f�rr, hon skulle icke ha den gl�djen att se honom dag efter dag, att
k�nna hur hon vann honom steg f�r steg, hur hans kyla sm�lte och hans
skygghet f�rsvann. Hon hade en slags vidskeplig f�rest�llning om att
fr�n och med den stunden, d� deras samarbete upph�rde, skulle han s�
sm�ningom glida ifr�n henne; hon skulle icke kunna h�lla honom kvar; hon
skulle icke l�ngre ha n�gon del i hans lif.
Detta sm�rtade henne s� mycket mer som hon under den sista tiden tyckte
sig ha m�rkt, hur hon vann p� honom; han blef menskligare och mera
tillg�nglig f�r hvarje dag han kom och der var all utsigt till att han
till sist skulle kapitulera.
Sedan de slutat sitt arbete hade hon tyckt sig finna att det b�rjade g�
utf�r igen. Han kom numera s�llan om f�rmiddagarne; men dock �nnu hvarje
dag i skymningen, strax efter middagen. Der kunde han d� sitta i en af
de bekv�ma stolarne och r�ka sin cigarett, tigande, medan m�rkret f�ll
p�. Hon s�g spetsen gl�nsa till och f�rsvinna f�r hvarje drag och fast
han icke talade hade hon dock en behaglig f�rnimmelse af menskligt
s�llskap; af en hjerna som arbetade, af ett hjerta som slog--liksom af
en magnetisk str�m, hvilken str�lade emot henne fr�n denna lilla
eldfl�ck, som andades.
De hade mindre att s�ga hvarandra nu �n f�rr; deras gemensamma stora
intresse var ju borta. Men de kunde njuta af samvaron �nd�, utan utbyte
af ord; de hade en k�nsla af trygghet och frihet i hvarandras s�llskap,
ty tystnaden k�ndes aldrig tryckande och konversationen var aldrig
tv�ng.
Modern rufvade emellertid st�ndigt p�, hur hon skulle �v�gabringa ett
nytt gemensam-intresse. Hon tyckte att han blef nerv�sare och nerv�sare,
ju mer det led fram�t v�ren; han magrade synbart och der kom �ter �fver
hans drag och hans v�sen den kvicksilfveraktiga oro, som s� l�nge han
h�ll p� med anteckningarnes bearbetning n�stan hade varit helt och
h�llet f�rsvunnen.
Om sitt arbete talade han aldrig.
�Hvad finner du p�, nu f�r tiden?� fr�gade hon en dag.
��h, just ingenting.�
Han sade det i tr�tt ton och hon visste hvad det betydde. Herr Hedstr�m
hade ber�ttat henne att William h�ll p� med att �fvers�tta en fransk
roman och att han n�mt n�got om att anv�nda honoraret till en badresa
under sommaren. Till modern hade han ingenting n�mt om denna sin plan.
Previous Page
| Next Page
|
|