|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 41
Han s�g det allt och han nj�t. Det var som _smakade_ han p� sjelfva
luften, hans br�st sp�nde sig ovilkorligen ut och han andades i l�nga,
djupa drag, som om himlen hv�lft h�gre h�r �n annorst�des--medan hans
�gon drucko dagrarnes vexlande spel och rika skiftningar.
Om han varit m�lare skulle han velat pr�fva sina krafter p� denna luft
och dessa klippor, som �n l�go s� underligt n�ra, �n veko tillbaka l�ngt
i fjerran, och hvilkas f�rg skiftade i olika belysning, fr�n bjertaste
r�dbrunt till gr�tt och bl�tt i finaste f�rtoning.
Men han var inte m�lare, gun�s!
Han v�nde sig om och gick upp i r�ksalongen.
* * * * *
S� snart William kommit n�gorlunda i ordning, packat sina saker upp och
placerat ett par ark rent hvitt skrifpapper p� den halfdel af ett rundt
bord, som jemte en s�ng, en byr� tv� stolar och en kommod utgjorde hela
m�bleringen af det rum i Kyrkviken, som han hyrt f�r 1,25 om dagen, gick
han ut f�r att se p� folket. Han dref l�ngsamt f�rbi societetshuset och
restaurationsbyggnaden ned emot badhusbron.
�Nej--h�rdu du! Stopp litet!� h�rde han en r�st bakom sig och i det han
v�nde sig om s�g han ett par l�nga ben som i fullaste fart stretade
utf�r backen fr�n societetshuset.
�Pelle? �r du h�r?�
�Javisst--faen! Goddag p� dig, gamle!�--Och den l�nge, som bem�ktigat
sig Williams hand, tryckte den med en hjertlighet som var alltf�r
eftertrycklig f�r att icke vara uppriktig.
William var i grund och botten lika glad �t sammantr�ffandet som den
andre, men h�ll sig dock enligt sin vana betydligt mer reserverad och
kunde icke ens neka sig n�jet att slunga den l�ngbente v�nnen en sarkasm
i ansigtet.
�Dig _kan_ man d� bokstafligen aldrig undg�.�
��h, b�rjar du nu med det igen.�
�Hvad g�r du h�r?�
�Sk�ter min helsa och m�lar. H�r �r n�gra styfva gubbar, som jag f�tt
fatt i nere vid Bansvik--bussiga gastar, m� du tro, med beckiga n�fvar
och tobakss�s ut om mungiporna--du ska' se i morgon; jag har dem dernere
mellan 12 och 2. Men i dag ska' du dansa; der �r soar� uppe--
venersborgsfr�knar som tala en pittoresk vestg�tadialekt och
g�teborgskor, f�rst�r du, med stora f�tter och smala midjor--och ett par
sk�nskor, som skorrar s� snobbigt: herrrr Wahlberrrrg--kom med nu bara,
ska' jag presentera dig.�--Han drog William med sig mot societetshuset
till.
�Tack ska' du ha--beh�ll dina sk�nskor f�r dig sjelf. Jag dansar inte.�
��sch, jo, hvad du g�r! H�r ska' valsas med gubb-blodet! H�r �r ondt om
folk s� invaliderna f�r ta' mig fan rycka till unds�ttning.�
Pelle var vid det mest str�lande hum�r och jargongen str�mmade honom
�fver l�pparne i en ren syndaflod. Men William var omedg�rlig; han ville
icke dansa. Han satte sig p� verandan utanf�r, derifr�n han genom
glasd�rrarne kunde f�lja paren med �gonen.
Det var �nnu tidigt p� eftermiddagen och endast ett f�tal af de allra
mest danslystne hade anl�ndt. F�rst senare brukade det bli en smula lif
derinne. En del damer, som icke ans�go det m�dan v�rdt att taga verksam
del i soar�en p� detta dess f�rsta mindre intressanta stadium, hade
slagit sig ned h�r och hvar p� verandan med en tidning eller en bok i
handen.
Pelle Wahlberg tycktes emellertid taga sina pligter som kavaljer p�
fullt allvar. Efter flere fruktl�sa f�rs�k att v�rfva William, sv�ngde
han nu rundt derinne p� sina smala ben med ett d�dsf�rakt, som gjorde
hans l�ttsinne all heder. William satt och betraktade hans evolutioner
med det intresse man ovilkorligen k�nner vid att se en god v�n f�retaga
sig ett eller annat halsbrytande experiment, d� hans uppm�rksamhet
f�ngades af en ung fr�ken, som i detsamma kom in p� verandan och tog sig
f�r att m�nstra honom med den slags n�rg�ngenhet, som en dam
comme-il-faut kan till�ta sig gentemot en ung herre om hon blott
samtidigt i min och h�llning inl�gger ett tillr�ckligt stort qvantum
otillg�nglighet och f�rakt. Denna salongs-fr�ckhet m�tte William med sin
allra mest ironiska fysionomi, i det han � sin sida b�rjade betrakta
henne med ett par stickande �gon, men detta bekom henne synbarligen icke
stort; sedan hon tillfredsst�llt sin f�rsta nyfikenhet tycktes hon icke
ens ana att han existerade. Hon satte sig midt emot honom, i ett h�rn af
verandan och slog upp en bok, i hvilken hon f�rdjupade sig.
Previous Page
| Next Page
|
|