|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 32
�Du �r s� olik mig�, afbr�t sonen. �Det �r just i det n�rvarande _jag_
inte kan lefva. Min fantasi �r s� liflig och mitt blod s� r�rligt.�
�S� var det ocks� med din far. Han kunde gl�djas som ett barn �t
�fverraskningar, �t f�rhoppningar och dr�mmar, �t allt som fantasien
hade spelrum i. Det b�sta han visste var att umg�s med nya menniskor,
hvars karakt�rskonturer �nnu icke voro skarpare uppdragna �n att hans
inbillning kunde forma om dem till n�gonting stort och egendomligt. N�r
verkligheten korrigerat hans fantasi var det i allm�nhet slut med
intresset.�
�G�llde detta ocks� dig?�--Det sades i sk�lmaktig ton, men med en
understr�m af godhet. Hon svarade p� samma s�tt:
�Ja, ocks� mig.�
Men s� br�t allvaret fram:
�Jag led gerna allt hvad en skilsmessa f�rde med sig, blott f�r det han
icke skulle bli tr�tt p� mig. N�r han reste bort lade der sig s�
sm�ningom nya intryck mellan honom och mig--Jag tror till och med han
gl�mde, hur jag s�g ut. Och n�r han s� kom igen, f�ref�ll jag honom vara
en annan menniska. F�r mig som i allt �r s� hel--som du s�ger--eller s�
osammansatt--om du s� vill--att min varelse knyter sig liksom
krampaktigt kring ett enda f�rh�llande; f�r mig voro dessa
ensamhetstider h�rda pr�fningar. Men jag s�ger icke annat �n att de
voro mig nyttiga. Jag tror att det var genom dem jag fick en karakt�r.�
Det knackade p� d�rren; det var Molly som kom f�r att s�ga att t�et var
serveradt.
N�r de slutat �ta och �terv�ndt till arbetsrummet togos anteckningarne
fram. William grep sig strax an med att studera dem, medan modern satt
borta vid bordet och sydde.
Han l�ste en halftimmas tid utan att yttra ett ord, men modern, som
iakttog hans minspel, m�rkte hur intresserad han var.
�Detta �r ju samvetsgrannt arbete!� utbrast han slutligen. �Till detta
v�lde �fver formen kommer man inte utan ih�rdiga studier. Du har
brottats med spr�ket innan du fick magt �fver det.�
�Ja.�
�Men hur har det kommit sig? Hvarf�r...?�
�Det vet du ju.�
�Du skall aldrig f�rs�ka inbilla mig att detta bara �r skrifvet f�r ditt
eget minne. Dertill �r det alldeles f�r samvetsgrannt utf�rdt. F�r hvem
ber�ttade du?�
�F�r din far.�
�L�ste han dina anteckningar?�
�Ja. Alltid. Det var derf�r jag kom att g�ra mig s� m�n om dem. Han hade
ett beg�r att uppsuga och tillegna sig allt och det var som hade han
icke nog af att vara p� _ett_ st�lle af jordklotet. Han ville icke blott
lefva sitt eget lif utan ocks� mitt. Han var som en t�rstig svamp och
det var lif han t�rstade efter.�
��h, jag f�rst�r honom!� sade sonen med �fvertygelse.
�Jag f�rstod honom ocks�. Han ville se med mina �gon och h�ra med mina
�ron. Aldrig blef han s� glad som n�r jag kunde ge honom--riktigt
lefvande--allt hvad jag hade upplefvat. Det sk�rpte min blick och mitt
minne. Han med sin bel�senhet och sitt fina �ra kunde bli s� bel�ten n�r
jag lyckats g�ra n�gonting riktigt p� spiken r�tt, s� att b�de lokalton
och f�rg och st�mning var i beh�ll. D� kunde han trycka mitt hufvud mot
sin axel och s�ga: Nu har jag inte varit bortrest, nu har jag varit med
dig hela tiden, nu har jag sett det alltsammans, liksom du. Ofta �nskade
han ocks� att jag skulle anteckna hvad vi b�da varit med om och som han
tyckte var v�rdt att komma ih�g.--'Du �r mitt minne' brukade han s�ga;
'du �r min skrifvande hand, min t�nkande hjerna, mitt allt.'�
Hon satt tyst och det l�g en stilla gl�dje �fver hennes drag, liksom
h�rde hon �nnu de smekande orden i sitt �ra.
�Har du aldrig t�nkt p� att l�ta trycka deth�r?� sade han efter en
stund.
Previous Page
| Next Page
|
|