|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 31
Hon famlade efter orden och hon var mycket blek.
�F�rvillelser�, ifyllde sonen. �Jag tror det �r s� den �fverseende
moralen brukar kalla det.�
�Det �r �nnu ett ord som icke passar. Han hade f�rbindelser--k�rlek,
v�nskap och hvad allt det heter. Hans k�nslolif hade s� m�nga
afskuggningar; det var som den tropiska vegetationen, som har s� vackra
blommor och s� skarpa taggar. Den �r icke gjord att mejas af som v�ra
�ngar h�ruppe. Jag hade l�rt mig att �lska honom s�dan han var.�
Sonen hade b�jt sig fram�t och der l�g som en str�le af gl�dje �fver
hans ansigte:
�K�nde du det aldrig som om du hade n�got att _f�rl�ta_ honom?�
�F�rl�ta? Nej... Jag har st�tt honom s� n�ra som en menniska kan komma
den andra, jag har f�tt dela hans gl�dje och jag har f�tt dela hans
sorger. Jag har k�nt det som en stor tacksamhet eller en stor rikedom,
hvilket du vill. Jag har aldrig haft n�got att f�rl�ta.�
Han s�g p� henne. De djuptliggande, gr� �gonen hade en fuktig glans och
hans r�st fick sitt mjuka, vackra tonfall, d� han svarade:
�Jag f�r akta mig att jag inte kommer att bli stolt �fver dig. Du
f�refaller s� hel och s� harmonisk; det �r som om ingenting sm�tt och
futtigt kunde klibba fast vid dig.�
Han satt ett �gonblick liksom f�rsjunken i begrundande; s� tillade han
sakta:
�Jag skall skrifva upp dina tv� sista repliker. Det �r en vacker och vid
horisont �fver dem; det �r som en mun full frisk luft midt i v�r
indignationskvafva atmosfer.�
En stund efter utbrast han pl�tsligt:
�H�r--det �r sant--dina anteckningar? Dem har du v�l nu packat upp?�
�De ligga i boksk�pet, ja.�
�Du lofvade en g�ng att jag skulle f� l�sa dem?�
�Det f�r du gerna. Vi kunna taga dem fram efter teet...�
�Ja tack! �r der mycket?�
�Hela luntor--Jag kunde vara ensam i l�nga tider. Ett tu tre kom
reslusten p�. D� for han upp--din far--och sade: 'Jag hatar mus�et! Det
�r som att vara smidd fast till ett lik. Jag blir sjuk! Jag blir
vansinnig!'--Hvad hade jag v�l annat att g�ra �n att s�ga: res. Gamle
Ruben och jag kunna nog sk�ta mus�et--Ruben var v�rt factotum, ett
gammalt original som var lika oskiljaktig fr�n mus�et som en skeppare
fr�n sin skuta; dess burkar, preparat och afgjutningar voro som delar af
hans egen varelse.--N�r s� din far rest och jag var ensam med Ruben och
Molly och--allt det andra; d� kunde der komma �fver mig en �ngest som om
jag skulle slitas i stycken; det var som om jag aldrig skulle f� se
honom mer. �h, du kan inte veta hur det k�ndes! Jag var frit�nkare,
liksom han, men i s�dana �gonblick kunde jag kasta mig p� kn� och vrida
mina h�nder och bedja till Gud att han m�tte ge mig honom igen--bara
l�ta mig se honom, bara l�ta mig tr�ffa honom en enda g�ng s� visste jag
att jag skulle vinna honom tillbaka--ty s� tillgifven, s� glad, s�
of�rskr�ckt, s� smidig och stark som jag _kunde_ ingen annan vara. Det
enda i hela verlden, jag hade att frukta, var att gl�mmas.�
Sonen st�dde ena armb�gen mot bordskanten och lampskenet f�ll p� hans
t�ttklippta, m�rka hufvud som p� en polerad knapp. Det fans likhet
mellan hans och moderns drag, men hans �gon voro ljusgr� i st�llet f�r
hennes bruna; och det som hos henne var lidelse hade hos honom afkylts
till ironi.
�Att l�ra k�nna sina f�r�ldrar riktigt i grunden �r att f� nyckeln till
sin egen karakt�r�, sade han. �Forts�tt! Du ber�ttar s� bra.�
�Det var jag som f�revisade f�r kvinliga bes�kande och Ruben f�r
manliga. T�nk dig att g� ensam med denna sj�lsd�dande utanlexa, och min
t�rande �ngest; med Ruben som bara t�nkte p� mus�et och Molly som icke
t�nkte alls--och s� f�r resten bara fr�mlingar, f�r hvilka jag skulle
visa ett lugnt och gladt ansigte och vara underh�llande! D� var hela
verlden bara ett tomt svalg, som skulle sluka mig. Jag sl�pade mig
omkring s� tr�tt och tung och gl�djel�s som en utlefvad gammal kvinna.
Jag k�nde det hvarje g�ng som om detta skulle r�cka alltid. Jag kunde
icke hoppas p� ett �terseende, f�r mig fins det aldrig annat �n det
n�rvarande; om det n�rvarande �r d�dt, har jag intet--intet!�
Previous Page
| Next Page
|
|