|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 29
Fru Zimmermann hade fullt upp att g�ra. Hennes �fvers�ttningar fr�n
ryskan hade b�rjat upptagas under strecket i en af hufvudstadens dagliga
tidningar och de hade fallit allm�nheten i smaken, s� att
hufvudredakt�ren f�rklarat sig vilja mottaga allt hvad hon kunde hinna
med att �fverflytta.
Hon hade ocks� kastat sig �fver arbetet med hela sin energi. Hon visste
hvad hon ville och hon s�g m�let. Det var icke s� mycket det ekonomiska
resultatet, som lockade henne, fast hon � andra sidan var alltf�r
praktiskt anlagd f�r att icke ocks� det skulle spela en roll i hennes
str�fvan. Hon visste att penningar var makt. Hon byggde inga luftslott,
h�ngaf sig icke �t n�gra fantasier; hon hade lagt sin plan kallt och
nyktert och ber�knat alla chancer; nu satte hon alla krafter in p� att
genomf�ra den.
Hon ville skapa sig en position, en position som st�mde med hennes
f�rm�ga, hvilken hon icke �fverskattade. Hon ville blott arbeta sig till
erk�nnande, som en samvetsgrann och duglig �fvers�ttarinna f�r att i
denna sin egenskap f� tillf�lle att stifta bekantskaper inom den
liter�ra verlden; med ett ord: hon ville med sitt eget arbete skaffa sig
tilltr�de till sin sons umg�ngeskrets.
Hvilka planer som f�r �frigt kn�to sig till denna str�fvan hade hon �nnu
icke gjort klart f�r sig sjelf. Detta var det f�rsta och detta var hon
redan p� god v�g att n�.
Hennes egen personlighet och den trefnad hon f�rstod att sprida i sitt
hem gjorde snart det lilla originella huset p� s�der till en m�tesplats
f�r personer af olika lifs�sk�dning och olika �lder fr�n
journalistikens, literaturens och konstens verld. Det var isynnerhet de
�ldre hon lade an p�; hennes tysta plan var att �v�gabringa ett n�rmande
mellan de unge och gamle. Hon hoppades med tillhjelp af sin s�kra takt
s� sm�ningom kunna visa dem � �mse h�ll, att olikhet i �sigter och
lifs�sk�dning icke n�dv�ndigt m�ste betyda detsamma som fiendskap, att
man i trots af alla meningsskiljaktigheter mycket v�l kunde vistas under
samma tak och andas samma luft.
Bakom allt detta l�g tanken p� sonens framtid g�md. Hon �lskade denne
inbundne tv�rvigg med hela sin naturs h�ftighet. Hon �lskade honom som
en mor �lskar det barn som genom hennes f�rv�llande blifvit en krympling
f�r lifstiden--med en k�nsla af skuld. Hon trodde att han blifvit s�dan
han var derf�r att hon l�tit honom v�xa upp p� egen hand, utan �mhet och
utan st�d. Och detta gaf �t hennes k�nsla f�r honom en pregel af
�dmjukhet, som gjorde att hon kunde f�rdraga b�de hans sarkasmer och
hans tv�rhet utan att bli s�rad och utan att st�tas tillbaka.
Hon trodde nu ocks�, att Hedstr�m hade r�tt: denna kyliga skepsis, detta
forceradt h�nfulla i hans v�sen var endast ett yttre skal, bakom hvilket
han f�rskansade sig f�r att skydda ett �mhudadt och bl�digt sinne emot
lifvets n�lstyng. Men detta skal hoppades hon s� sm�ningom f� att sm�lta
genom v�rmen af sin tillgifvenhet.
Hon led s� o�ndligt af att se honom s�dan han var, utan tro, utan
lifsintresse och utan medelpunkt. Hvad hon trodde sig ha funnit som det
centrala i hans karakter ingaf henne den djupaste aktning och gl�dje. D�
och d� kunde det skymta fram i deras dagliga samlif, liksom af
ovarsamhet, hur r�tt�nkande och fink�nslig han var, en sj�lsaristokrat
som sl�t sig inom sig sjelf i o�tkomlig f�rn�mhet; hon trodde s� fast p�
hans beg�fning och hon greps af en andl�s f�rtviflan vid tanken p�, att
alla dessa rika m�jligheter skulle vissna bort af brist p� gl�dje och
sol.
Om han bara kunde bli glad, om han en g�ng kunde bli riktigt glad, �nda
ned i hjerter�tterna; det var den fixa id� kring hvilken hennes tankar
st�ndigt fladdrade.
Men han kom och gick, dag ut och dag in och der m�rktes ingen
f�r�ndring. Aldrig en glimt af ungdom i de der intelligenta gr� �gonen,
aldrig ett uttryck af lefnadslust �fver hans drag. Hans lynnes
skiftningar r�rde sig blott mellan en ljum v�nlighet, med f�rr�diska sm�
reflexer af en s�regen sj�lens finhet, och en kall vresighet, med
omotiverade utbrott af h�nsynsl�shet och h�n.
Det s�g emellertid ut som om han trifdes godt i hennes s�llskap. Han kom
�tminstone hvarje kv�ll i skymningen--�det �r inte s� utan att Wille
Zimmermann lagt sig till med vanor�, skrattade herr Hedstr�m
godmodigt.--�Du har s�dana sk�na stolar�, framh�ll Wille vid alla
uppt�nkliga tillf�llen till modern, som en slags urs�kt f�r sin svaghet.
Men fru Zimmermann bara log i mjugg; hon hade l�rt sig att genomsk�da
hans taktik.
Previous Page
| Next Page
|
|