Modern by Ernst Ahlgren and Axel Lundegård


Main
- books.jibble.org



My Books
- IRC Hacks

Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare

External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd

books.jibble.org

Previous Page | Next Page

Page 28

Strax p� ny�ret kommo herr och fru Hedstr�m p� bes�k. Fru Zimermann blef
glad �fver att f� n�gon att tala med och de stannade kvar hela kv�llen.
Talet f�ll naturligtvis ocks� p� William under aftonens lopp och modern
n�mde att hon icke sett honom sedan julaftonen. Herr Hedstr�m uttryckte
sin f�rv�ning.

�Vet ni ingenting?� sade fru Zimmermann �fverraskad.

�Hvad d�?�

�Vet ni icke att det kommit till en brytning mellan honom och mig?�

�Nej. Det har han inte n�mt ett ord om. Hur kom det sig?�

�Det var en bagatell. Men jag kan icke uth�rda hans h�nfulla ton.�

�Det �r tr�kigt�, sade herr Hedstr�m. �Han st�ter alla menniskor bort
med det der.--Men det h�r ska' v�l kunna redas upp. Jag vill tala med
honom.�

�Nej, g�r icke det.--Har ni n�gonsin varit ov�n med honom?�

�Ja, i b�rjan. Men aldrig p� sista tiden. Nu k�nner jag honom f�r godt
och hans tjurskallighet generar mig inte. Der �r ingenting ondt i den.
Men p� fr�mmande menniskor...�

Det h�gg till inom henne. Fr�mmande menniskor--hon, hans mor? Ja, det
var det som var felet.

��r han mycket l�ngsint�, fr�gade hon.

�Nej, inte alls. Han tar allting en bagatelle. Ingenting g�r intryck p�
honom.--Vill ni inte att jag talar med honom?�

Var det m�jligt, att han kunde taga det som bagatell, detta som v�llat
henne sjelf en s� gr�nsl�s sm�rta. Hennes stolthet reste sig.

�Nej tack�, sade hon afvisande. Han hade f�rst�tt henne s� d�ligt och
kr�nkt henne s� djupt att hon tvingats att visa bort honom. F�r henne
var _det_ icke n�gon bagatell; och hennes natur uppreste sig emot att
f�retaga n�got som kunde se ut som ett n�rmande.

��r det er afgjordt emot att jag talar med honom?�

�Ja.�

�Min man kunde annars s� gerna�, sade den lilla bleka frun som under
samtalet suttit tyst och f�ljt de andre med sina bl� dufvo�gon. �Min man
och herr Zimmermann �ro s� goda v�nner.�

Fru Zimmermann b�rjade tala om sina resor och herr Hedstr�m spetsade
�ron som en gammal trumpetarh�st n�r han h�r en hornsignal.--

N�r herrskapet sade farv�l m�ste fru Zimmermann lofva att tillbringa en
afton hos dem. Hon framst�llde dock som vilkor att de icke skulle
f�ranstalta n�got sammantr�ffande mellan henne och sonen. I tysthet
hoppades hon dock att de skulle bryta �fverenskommelsen. Men den alltf�r
hederlige herr Hedstr�m h�ll sitt ord.

En dag i midten af Januari m�tte hon sonen helt of�rmodadt p� Norrbro.

�God dag�, sade han tv�rt och r�ckte henne sin hand. �Skall du g� hem
till dig?�

�Ja. Vill du g� med?�

Fr�gan kom lika o�fverlagd, som m�tet var ov�ntadt.

�Ja. Jag g�r med.�

B�da togo det som om de tr�ffats f�reg�ende dag och som om ingenting
ovanligt f�refallit.




FEMTE KAPITLET.


Det led fram�t v�rsidan.

Previous Page | Next Page


Books | Photos | Paul Mutton | Fri 19th Dec 2025, 9:42