|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 27
�Det var ot�ckt�, mumlade han blott, liksom f�r sig sjelf medan han stod
kvar och stirrade p� henne.
Med ett ryck hade hon blifvit herre �fver sig sjelf. Hon satte stolen p�
golfvet undvikande hvarje buller som om det funnits en d�d i rummet. S�
sj�nk hon l�ngsamt ner p� sin plats och i det hon tryckte h�nderna
samman i sitt kn� f�r att icke g�ra n�gon �tb�rd, sade hon:
�Vill ni g� eller vill ni icke?�
Det var en klangl�s, sammanpressad r�st, som han aldrig h�rt f�rr, och
det m�ste ha svartnat f�r hennes �gon, ty de s�go f�rbi honom, som om
han f�rsvunnit f�r hennes blick.
Han tvekade. Han visste icke hvad han skulle g�ra; han var alldeles
villr�dig. Han k�nde p� sig, att h�r var den vanliga ironien icke p� sin
plats; och n�r han icke kunde f�rskansa sig bakom den, var han hjelpl�s
som ett barn.
�Detta �r mitt hem och jag vill icke se er mer.�
Hon reste sig; nu var hon �ter fullkomligt lugn. �gonen hade �ter f�tt
lif, men p� sned �fver ena kinden drog sig tv� l�nga, m�rkr�da strimmor,
likt tv� blodiga m�rken efter ett yttre v�ld i det f�r �frigt vaxgula
ansigtet.
Han stod �nnu qvar derborta vid d�rren, med handen p� l�set. Han visste
ingenting att g�ra och ingenting att s�ga.
�Det var ot�ckt�, upprepade han blott �nnu en g�ng, tomt och sj�ll�st.
S� gled han ut om d�rren.
Hon h�rde hans steg i tamburen, afl�gsnande sig nedf�r trappan--utanf�r
p� gatan... tills de dogo bort och tystnaden sl�t sig som hafvet �fver
en varelse, som g�r till botten. Det l�g ett h�rdt uttryck �fver hennes
drag och den starka figuren s�g segare ut i sin h�llning �n vanligt. De
r�da strimmorna hade s� sm�ningom spridt sig till en stark rodnad. Hon
k�nde ett behof af mekanisk syssels�ttning och b�rjade samla ihop
knifvar, gafflar och tallrikar p� bordet. S� slog hon p� gongongen f�r
att s�ga �t Molly att hon kunde duka af.--
Fru Zimmermann stod vid f�nstret och s�g ned p� staden med de m�nga
upplysta f�nstren, der man firade julafton innanf�r. I hennes sinne
bredde sig en d�d, blytung sm�rta. Nu var det allts� slut; nu f�rst hade
hon blifvit helt och h�llet ensam. Det fans ingen i verlden mer �n han,
som hon brydde sig om att vinna. Och honom hade hon drifvit bort. Hon
s�g honom i tankarne g� omkring p� gatorna, ensam och heml�s; och det
skar henne som en f�rebr�else genom sj�len: han hade ju aldrig vetat
hvad ett hem var.
Men i n�sta �gonblick hade harmen brutit fram igen: han hade s�rat henne
s� djupt. Det var icke blott sarkasmerna fr�n det upptr�de, som nyss egt
rum; det var ocks� n�got annat som kom till. Hon t�nkte p�, hur han fr�n
b�rjan genom sin ov�nlighet och sin kyla tvingat henne in i en falsk
st�llning, p�trugat henne en roll, som var hennes natur fr�mmande. Hon
hade af fruktan f�r att framkalla hans misshag tvungit all v�rme
tillbaka, bem�dat sig om att l�gga band p� hvarje yttring af sitt
lifliga temperament; hon hade gjort det med ett v�ld p� sin egen natur
och nu hade naturen h�mnats med att bryta alla dammar och rifva med sig
i ett enda �gonblick den konstlade byggnad hon f�rt upp. Der stod hon
ensam p� stranden och s�g p� f�r�delsen; s�g alla dr�mmar, som slingrat
sig kring denne son, hvirflas rundt och f�rsvinna--s�g honom sjelf
f�rsvinna, glida bort s� l�ngt, att hon aldrig kunde n� honom mer. Och
tomheten slog emot henne fr�n alla sidor--han var ju den ende i verlden,
hon hade velat vinna.
Vinna? Ja, men han hade tvungit henne att f�rskapa sig till en
automat--till samma automat som brukade f�revisa de anatomiska
m�rkv�rdigheterna f�r fr�mmande, ofta r�tt nyfikna kvinnor.
Nu var det slut. Naturen hade spr�ngt sjelfbeherskningen; han hade sett
hennes lidelsefulla h�ftighet och f�r hans kalla, skeptiska uppfattning
m�ste ju detta vara det vidrigaste af allt.--
Dagar kommo och dagar gingo utan att n�gon af dem gjorde ett steg till
n�rmande. Hon hade visat honom p� d�rren och han blef borta. Dammet l�g
p� kuddar och m�bler--Molly t�nkte aldrig sjelfmant p� att taga det
bort. Matmoderns kl�dsel blef v�rdsl�sare �n f�rut och hon kastade sig
�fver sina ryska �fvers�ttningar med den �ngsliga fliten hos en
menniska, som i arbetsbed�fningen ser enda m�jligheten att framsl�pa
sitt lif.
Previous Page
| Next Page
|
|