|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 26
�Skall det betyda, att din vrede �r s� f�rskr�cklig?� sade han h�nfullt.
�Det skall betyda att jag �r mycket h�ftig och att mitt t�lamod har en
gr�ns.�
�Du vill g�ra i den h�gre tragedien med ett ord sagdt�, skrattade han
f�rsm�dligt. Hennes kalla ton hade drifvit upp hans ursinne till
kokpunkten. Till hvad pris som helst m�ste hon k�nna att han hade makt
att s�ra denna os�rbarhet, som f�r�dmjukade honom mer �n de bittraste
ord.--�Men de stora passionerna ligga nu en g�ng inte f�r dig. Din
jemna, borgerliga natur skall alltid skina igenom. L�t oss inte g�ra oss
l�jliga.�
�Skulle du icke vilja g� nu�, kom det om m�jligt �nnu lugnare �n f�rr
och hon s�nkte sin blick liksom ville hon icke att sonen skulle se in
deri.
�Hvad beh�fs det? Du blygs en smula �fver att jag genomsk�dat dig.
Ingenting sm�rtar en kvinna--och en mor--s� mycket som det. Men du f�r
�nd� v�nja dig vid det. Jag �r inte s� naiv att jag g�r p� f�rsta b�sta
limst�ng; den ska' vara betydligt finare arrangerad �n din. Inbilla mig
att man g�r rum i ordning p� _det_ viset f�r att hyra ut dem �t
fr�mmande--nej, det g�r inte.�
�Jag har aldrig s�kt inbilla dig det. Det _var_ f�r dig. Det var min
gl�dje att t�nka p� hvar sm�sak derf�r att det var f�r dig. Det gjorde
att allt blef fint och vackert; det _m�ste_ bli s�, utan ber�kning.�
Hon h�ll blicken f�st p� golfvet med det slags lugna v�rdighet, hvarmed
en god menniska kan afge bek�nnelsen om sitt enda brott. Der fans inga
t�rar i hennes �gon och ingen sk�lfning i hennes r�st; men han visste
att detta v�rdiga lugn var tillk�mpadt. Han k�nde p� sig att det icke
skulle beh�fvas mer �n ett ord fr�n honom--_ett_ ord som icke var en
sarkasm--f�r att sm�lta denna onaturliga stelhet i naturlig gr�t. Han
k�nde ett h�ftigt beg�r efter att kunna s�ga detta ord; men i samma
�gonblick var os�kerheten �fver honom, och han grep till sin vanliga
utv�g f�r att d�lja den. Lifvet hade aldrig _tvingat_ honom att bli
vek; och af fruktan f�r att synas naiv sp�nde han alltid taggarne ut som
en igelkott s� snart han inom sig hade minsta f�rnimmelse af hvad han i
enlighet med sin lifsjargon ben�mde svaghet.--�Nitton m�drar af tjugo
�ro lika sentimentala s�m du�, sade han. �Men m�ngden kan alldeles inte
g�ra att sentimentaliteten blir mindre l�jlig. Tror du inte jag vet, att
du st�r och v�ntar p� det �gonblick d� jag som den sn�lle lille gossen
skall falla dig om halsen och lofva att alltid bli beskedlig.�
�Jag �r icke sentimental. G�! Det �r nog nu!�
�Hvilket �r nog?�
�Din of�rsk�mdhet.�
�Aha. Du ger den f�rn�rmade. M�rker du inte att det �r komiskt.�
�_Vill_ du g�?�
�Ja. Men jag skulle s� gerna f�rst vilja ha dig att stiga ner fr�n
kothurnen och l�ta bli all tragik.�
Hon kl�mde h�nderna h�rdt samman liksom f�r att med v�ld hindra dem fr�n
att g�ra n�gon r�relse.
�G�, sade hon blott med en r�st som var s� oartikulerad som om den icke
kunde b�jas annat �n kring denna enda stafvelse.
Han s�g p� henne med ett uttryck af f�rv�ning och en skymt af �ngslan.
Det gr�bleka ansigtet, de hopdragna �gonbrynen, de sammanpressade
l�pparne som mist sin f�rg, hela denna muskelstarka gestalt hvars alla
fibrer tycktes krympa sig under en v�ldsamt �terh�llen vrede verkade s�
egendomligt skr�mmande p� honom. Det var som om han denna g�ngen st�llts
ansigte mot ansigte med n�got inf�r hvilket till och med hans vanliga
h�nsynsl�shet f�rstummats, och der blef ett �gonblicks tystnad. Men s�
reste han sig med en r�relse som om han ville skaka intrycket af sig.
�Teatervrede�, sade han, men ordet kom tveksamt och l�gt, som ett sista
uttryck f�r hans inneboende protestlusta.
D� reste hon sig blixtsnabbt och lyfte stolen, som hon h�llit i, liksom
f�r att i n�sta sekund slunga den emot hans hufvud.
Han hade gripit tag i d�rren och stirrade m�ll�s p� denna f�reteelse;
men han gjorde icke det minsta f�r att afv�rja det hotande slaget.
Previous Page
| Next Page
|
|