|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 25
Hon spratt till och skiftade f�rg.
�Hvilket knep?� sade hon.
�Hvilket? Tror du inte jag f�rst�r hur v�l allt var utr�knadt! N�r jag
kom uppf�r trappan stod d�rren till dubletten half�ppen--bara lite grand
p� gl�nt s� att det skulle se ut som en v�rdsl�shet.�
Han s�g p� henne med en bakslug och elak gl�dje �fver att kunna f�lja
hvarje tr�d i hennes tankeg�ng.
�Jag gick naturligtvis in--det kunde du nog f�rst� att jag skulle
g�ra... Jo, det _�r_ ett vackert litet ungkarlsbo, vackert nog att f�nga
den som inte �r p� sin vakt.�
�F�nga? Hvad talar du om?�
�_Mycket_ vackert�, fortfor han liksom f�r att f�rl�nga njutningen af
sina elakheter genom att minutera ut dem i s� sm� portioner som
m�jligt--�det innersta i synnerhet �r ett m�sterstycke. Utsigten f�rst
och fr�mst--�fver den glittrande str�mmen, �fver staden som ligger der
nere lik en stor terrass med ljus och lyktor--alldeles samma utsigt som
h�ruppe-ifr�n--den jag fr�n b�rjan afundats dig. Och der i det innersta
rummet beh�fver man bara lyfta �gonen fr�n sitt stora vackra
skrifbord--och den ligger framf�r en. Och s� rummet med hvilstolar och
draperier, ch�slong och boksk�p... Ingenting fattas... Mer �n f�geln i
buren, f�rst�s!�
�Hyresg�sten, menar du�--det sades i en iskall ton--��h han kommer nog.
Jag skall annonsera mellan jul och ny�r.�
Hon var en smula blekare �n vanligt, men fullkomligt lugn. Sonens
sarkasmer tycktes hvarken framkalla vrede eller ledsnad. Hon kastade dem
blott ifr�n sig med en fr�mmande afvisande stolthet.
Men just detta retade. Det var liksom en f�r�dmjukelse f�r honom i det.
�Kan det aldrig bli nog med hyckleri!� utropade han. �Vill du neka till
att det var f�r mig du inredde rummen?�
�Nej, jag nekar icke till f�rbrytelsen�, sade hon med en ansats till
humor, som dock strax f�rsvann. �Men du vill icke ha dem. Ja--s� hyr jag
ut dem till n�gon annan. Voil� tout. Det �r ingenting att tala om.�
�Och du tror att ett s�dant intryck strykes bort lika l�tt som det
kommer? Om du visste hur vidrigt det �r mig--detta att du jemt skall
s�ka draga mig till dig och h�lla mig fast! Hvilken motvilja, hvilken
leda jag f�r f�r dig!�
�Ar det s�? L�t oss d� g� hvar �t sitt h�ll. Den saken �r enkel�, sade
modern i det hon reste sig fr�n bordet med ett lugn som stack alltf�r
bjert af mot sonens bitande bitterhet f�r att kunna vara naturligt.
�S� s�ger du med munnen�, fortfor han i det han f�rg�fves s�kte ansl�
sin kallt sarkastiska ton. Men r�sten darrade. Hennes synbara lugn
verkade p� honom som en f�rol�mpning--som n�r man h�ller en spegel f�r
ansigtet p� en menniska n�r vreden f�rvridit hennes drag. Han blef
besinningsl�s som en s�rad tjur. Han rusade blindt fram�t--fram�t. Han
k�nde ingenting, t�nkte ingenting, hade blott en enda f�rnimmelse: att
han m�ste rifva henne ut ur detta lugn, som tryckte honom likt en skam.
�Men i ditt sinne vet du, att om du inte f�rifrar dig, om du bara
beh�ller kallblodigheten, s� har du ett �fvertag, s� har du i sjelfva
v�rt rent animala f�rh�llande af mor och son ett hemlighetsfullt band
�fver mig, som jag inte skall kunna vrida mig ifr�n. I ditt sinne ler
du �fverl�gset �t mina f�rs�k att stryka dessa band af mig. Du vet att
om du bara inte f�rg�r dig, om du bara �r den o�tkomliga, lugna som
aldrig tycks beg�ra n�gonting, som endast �r likgiltig, d� skall jag
inte kunna frig�ra mig. Ah, du k�nner mig! Men du k�nner mig inte nog.�
Modern var blek �nda ut p� l�pparne, �gonen hade svartnat som kol och
hon grep h�rdt om en stolrygg, men r�sten var s� djup och tydlig och
lidelsefri som om hon talat till en flock bes�kande i sitt museum.
�S�g icke mer just nu�--och hon f�ste de kyligt svarta �gonen p� hans
nerv�sa, r�rliga ansigte--�l�t mig beh�lla min sjelfbeherskning; det �r
b�st f�r oss b�da.--Du kan f� g�. Jag h�ller dig icke kvar�--hon slog ut
med b�da h�nderna, som f�r att visa att der icke fans n�gra band--�och
du kan komma igen, om du f�r lust. Vi �ro d� fria b�da. Men s�g icke
mera nu!�
Previous Page
| Next Page
|
|