|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 20
�Vill du icke hafva den?� fr�gade hon skyggt.
�Nej.�
�N�, s� beh�ller jag den sjelf. Monogrammet kan jag nog f� �ndradt.�
Hon f�rs�kte s�ga det i s� likgiltig ton som m�jligt, men missr�kningen
och nedslagenheten gjorde hennes r�st os�ker. William m�rkte det och
hade en f�rnimmelse som om han p� ett brutalt och hjertl�st s�tt
tillfogat henne en sm�rta; men han kunde icke klarg�ra f�r sig hvari den
l�g och derf�r st�lsatte han sig mot hvad han i enlighet med sin
lifsjargon kallade en sjuklig sentimentalitet. Och s� v�gde han i sitt
sinne denna tillt�nkta v�nlighet mot sin egen brist p� liknande k�nslor
gentemot modern; och d� han visste sig aldrig kunna �terg�lda f�rekom
det honom som en o�rlighet att mottaga. Hans erfarenhet i lifvet hade
hittills varit s� ensidig; han anade �nnu icke, att det kunde vara en
gl�dje att f� _ge_.
Det blef en l�ng, f�rst�md tystnad; modern tog dolken och lade den bort
p� sitt skrifbord och William satt och stirrade framf�r sig med mulen
uppsyn; han hade i alla fall en obehaglig k�nsla af att ha varit
sm�aktig och tarflig.
Emellertid besl�t han att skaka den af sig.
�Vill du komma till mig p� en kopp kaffe eftermiddag?� fr�gade han. �Jag
har ett par v�nner hos mig�.
Modern hade hoppats att han skulle tillbringa dagen hos henne, att de
skulle ha �tit en liten festlig middag tillsammans p� tu man hand, med
ett glas godt vin. Hon v�gade sig emellertid icke fram med sin
inbjudning nu, utan svarade i st�llet genast ja till hans.
�Du blir ensam dam--t�rs du?� fortsatte han i en lindrigt sarkastisk
ton, men med en anstrykning af godmodigt sk�lmeri.
T�rs! Om hon tordes g� till sin egen son!--Jo tack, hon skulle nog
komma.--
Han hade arrangerat det s� festligt som m�jligt med kul�rta lyktor och
en stor r�d lampsk�rm. Det var en d�mpad och varm belysning och der s�g
trefligt ut. Tre unga m�n sutto vid bordet n�r hon tr�dde in. William
tog emot och presenterade. Den ene var herr Hedstr�m, den andre en blek
konstkritiker med binocle och den tredje �herr Wahlberg, snobbfr� och
artist�mne--idiot f�r resten�. Det var den l�ngbente individen hvars mun
icke r�ckte till.
William bj�d p� kaffe, riktigt starkt och godt kaffe. Han hade sjelf
varit ute p� f�rmiddagen och k�pt ett halft sk�lpund af det b�sta han
kunde komma �fver, och han hade uttryckligen f�rbeh�llit sig att
v�rdinnan utan h�nsyn till sina egne principer f�r kaffekokning skulle
l�gga det alltsammans i kitteln. Han ville prestera ett riktigt
�fverklasskaffe. F�r �frigt bestod kalaset af en flaska Maraschino och
ett franskt p�ron pr man.
�Litet men godt, det �r min hufvudprincip�, sade han.
Det blef ett riktigt trefligt litet kafferep, alldeles i fru Zimmermanns
smak. Der var en frihet fr�n tv�ng, som verkade behaglig. Hon m�rkte att
hennes n�rvaro icke p� minsta s�tt ut�fvade n�got tryck p� s�llskapet
och detta gaf �t hennes s�tt en uppsluppenhet, som hon icke k�nt p�
mycket l�nge.
�Hvad du �r vid godt hum�r i kv�ll!� sade sonen.
�Det k�ns s� sk�nt att f� vara menniska�, svarade hon. �Det h�r �r ju
n�stan icke som om det vore Stockholm�.
�Jag kan inte fatta att det kan vara din mor, gamle�, sade
konstkritikern till William.
�Naturligtvis�, replikerade Wille godlynt. �Det h�r ju inte till ditt
fack.�
�Nej, men det �r ocks� ett fenomen, att en gubbe har en s� ung mor.�
�Hvar har ni er fru?�, fr�gade fru Zimmermann herr Hedstr�m. Han s�g en
smula f�rl�gen ut. �Hon �r hemma, sade han till sist!�
�Hon t�rs inte g� med till en s� erk�ndt omoralisk ung herre, som Wille
Zimmermann�, upplyste herr Wahlberg.
Previous Page
| Next Page
|
|