|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 19
Och �nd�--hvilken underlig dubbelnatur han var. Satt han nu icke sjelf
derborta--skeptikern--och var sentimental som trots n�gon. Men f�r
minsta vidr�rande, minsta antydan om att man f�rstod hans
sinnesst�mning, minsta f�rs�k till ett n�rmande skulle han krympa samman
som en sensitiva och f�rskansa sig bakom en sarkasm eller ett h�nfullt
smil.
Hon reste sig tyst och gick n�gra slag af och an p� golfvet. �Nej, nu
f�r man hafva ljus�, sade hon och gjorde min af att sl� p� gongongen.
Han bad henne v�nta.
�Det sk�r s� i �gonen; och jag ska strax g�. Der �r premi�re i kv�ll p�
dramatiskan--en tysk farce.�
N�r han g�tt satte hon sig att skrifva till herr Hedstr�m och bad honom
skaffa sig den omn�mda boken.
Herr Hedstr�m kom sjelf upp med den. Han ans�g det vara sin pligt att
p� f�rhand h�nleda fru Zimmermanns uppm�rksamhet p� bokens beskaffenhet.
Fru Zimmermann visste m�h�nda inte...
Hon log �t hans moraliska ifver. Jo, hon visste allt. Men hon ans�g sig
vara s� pass gammal och erfaren att hon kunde l�sa den utan att taga
skada till sin sj�l.
Herr Hedstr�m s�g fundersam ut. �Jag skulle aldrig till�ta att
Amalia...�, sade han.
Fru Zimmerman l�ste l�ngt ut p� natten och hela dagen derp�. Hon gjorde
anteckningar p� l�sa pappersblad, nedskref allt som f�ll henne in,
gjorde utdrag och citat. Hon k�nde det som om denna bok var en fiende,
hon hade att bek�mpa och hon m�ste samla en arsenal af vapen.
Men ju l�ngre hon kom dess tydligare s�g hon att alla de argument hon
kunde samla upp icke skulle f�rm� att i ringaste m�n f�r�ndra eller
modifiera sonens mening. Fr�n dessa blad slog der emot henne samma
trista, gl�djel�sa st�mning, samma tr�tthet, samma brist p� tro, samma
likgiltighet och samma kyla, som fr�n hans eget v�sen. Hon m�rkte den
omissk�nneliga fr�ndskapen mellan sin son och bokens f�rfattare.
Der var s� mycket som uppr�rde henne i denna bok. Der fans ingen andlig
finhet och ingen sinnets adel; der var blott r�het och krasshet--och s�
denna �dsliga tomhet. Hon hade undrat �fver, att William med sin
k�nslighet f�r allt som var l�gt och osk�nt icke st�ttes tillbaka af
denna brist p� finhet, som var bokens hufvudegenskap. Men han hade
svarat att r�heten var forcerad som en hysterisk kvinnas skratt; den
rymde en s� gr�nsl�s sm�rta och en s� hjelpl�s f�rtviflan.
Hon kunde icke f�rst� det. Men hon f�rstod att denna bok var som en
sista bikt af en menniska, som g�tt under och hon ryste till vid tanken
p� att denne mans lifs�de ocks� skulle bli hennes sons.
Detta toma, f�rslappande ur-famn i-famn, med k�pta smekningar, utan en
gnista af n�got mer �n det, som flammade upp f�r stunden och som
slocknade utan att lemna efter sig ett solgrand v�rme.--
Den 9:de November var det Williams f�delsedag.
Modern hade p� en af sina promenader f�tt syn p� en vacker pappersknif,
till formen som en dolk med en spetsig och blank st�lklinga och ett
handtag af cicelerad brons. Hon visste att William hade en viss svaghet
f�r blankt st�l; han �dagalade bland annat en r�rande omsorg om sin
pennknif, hvilken aldrig l�ntes bort och som alltid polerades noggrannt
f�r hvarje g�ng den begagnats; hon hade s� ofta sett honom sitta och
betrakta det blanka bladet, gl�djande sig �t dess glans n�r det
gnistrade mot solen. Och f�r att bereda honom en �fverraskning hade hon
k�pt dolken och l�tit gravera in hans initialer i skaftet.
N�r han kom till henne p� f�rmiddagen l�g den framme p� bordet. Han tog
den, m�nstrade den sm�leende, h�ll klingan upp mot ljuset och sade: �den
�r vacker�. Men s� pl�tsligt fick han syn p� initialerna och med en
hastig r�relse lade han den ifr�n sig.
Denna tillt�nkta �fverraskning verkade p� honom som en fara, han hade
att v�rja sig emot. Och ju st�rre beg�r han hade att bli egare af
f�rem�let, desto h�ftigare blef reaktionen emot detta beg�r.
Modern s�g hans f�r�ndrade ansigtsuttryck men anade icke orsaken. Det
fl�g genom hennes hufvud en dunkel f�rest�llning om att hon m�jligen
utan att veta det hade kommit att vidr�ra n�gon �mt�lig punkt i hans
f�rflutna och hennes samvete anklagade henne strax f�r tankl�shet och
ofinhet.
Previous Page
| Next Page
|
|