|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 18
Som sagdt, det gick godt en tid; men s� b�rjade han tr�ttna. Hon s�kte
f�rg�fves att locka fram n�gra ytterligare sm�drag om de handlande
personerna. Han blef nerv�s och orolig s� snart hon slog p� den
str�ngen. Hon m�rkte det och derf�r h�ll hon upp. Hon v�gade icke fr�ga
mer; hon visste att han skulle taga det som ett slags f�rs�k till
andligt f�rmynderskap och d� skulle han helt och h�llet krypa in i sitt
skal igen. Der var ingenting annat f�r henne att g�ra �n att v�nta och
se tiden an.
Hon var f�r �frigt n�stan s�ker p� att han icke arbetade. Det hade
kommit n�got mera slappt och apatiskt i hans ansigtsuttryck och i allt
hvad han sade l�g der nu �ter den ursprungliga tonen af likgiltighet och
skepsis.
En dag kom han tidigare �n vanligt och tycktes vara i �nnu s�mre hum�r
�n vanligt. Modern hade nyss slutat sin middag och Molly h�ll p� att
duka af. Det b�rjade skymma och mulattskan gjorde min af att t�nda
taklampan fast klockan icke var mer �n half fem.
��hnej--l�t bli att t�nda� sade han. Matmodern gaf henne en vink och hon
fick br�dt att pressa lampglaset ner igen, hvarefter hon, stum som
alltid, tumlade utom d�rren.
William drog en af stolarne fram till kaminen, der det �nnu fans n�gra
gl�der kvar, och slog sig ner. Modern satt vid ena f�nstret och s�g ner
�fver staden der de f�rsta gaslyktorna b�rjade glittra fram. S�
f�rblefvo de tysta en stund, hvar och en f�rsjunken i sina egna
betraktelser.
Till sist kom det borta fr�n stolen, framsagdt i nerv�s och f�rpl�gad
ton:
�Det �r ett ot�ckt v�der, deth�r. Hvarken kallt eller varmt--bara
ruskigt och gr�tt. Det st�mmer alltid lynnet s� trist.�
��h�, sade modern, �man f�r strama upp sig. Icke �r det l�nt att g� och
l�ta v�dret taga kommando �fver sitt lynne.--N�r man sitter inne och
arbetar m�rker man ju f�r resten knappt hur det �r utanf�r.�
�Nej. Om man bara rullar gardinerna ner och har lampan t�nd hela
dagen.--Jaha, och s� ifall man gnor. Men jag g�r hvarken det ena eller
det andra�.
�Hur kan det komma sig att du icke arbetar?�
�Jag gitter inte�.
Hon teg. Hon hade intet svar att ge. Det f�ll som en tyngd �fver henne.
Det var ju detta hon fruktat.
�Det tjenar ingenting till�, fortsatte han. �Det jag skrifvit duger
inte. Men jag har i desse dar l�st en bok som duger. Der st�r det allt
hvad jag skulle vilja s�ga--'st�r som skrifvet i blod', som det heter i
den gamla romanstilen. Men h�r passar uttrycket verkligen�.
�Hvad �r det f�r en bok?�
�En norsk naturligtvis! Vi f� ju allting fr�n Norge numera. Det �r
f�rbannadt att vi ingenting kunna g�ra sjelfva... F�r resten har denh�r
redan f�tt sin stora utm�rkelse: den �r konfiskerad. Alla bra b�cker
konfiskeras; det b�rjar n�stan bli genant att aldrig ha varit med.�
�Du har ju tiden f�r dig �nnu�, sade hon i det hon f�rs�kte sig med ett
sm�leende, men det blef sj�ll�st och d�dt; hon tyckte sjelf att hennes
�ngest sken igenom.
�Nej. Jag kan ingenting g�ra mer. Nu �r allting sagdt, allt hvad jag
skulle velat s�ga--jag kan aldrig g�ra det b�ttre och den k�nslan
trycker mig till jorden. Det �r en d�lig bok--ja, p� s�tt och vis, som
konstverk, som helhet; man m�ste naturligtvis tappa blicken f�r den
yttre plastiken n�r man f�rdjupar sig i detaljerna och skrifver med
blodspr�ngda �gon och darrande hand. Men det �r en s�dan bok som en
menniska inte kan �stadkomma mer �n en enda g�ng i sitt lif, ty att
skrifva den �r att rista blod�rn i sitt eget br�st. Det �r den nutida
ungdomens trista bek�nnelse; s�dant �r v�rt lifs�de, s� �r det v�rt lif
f�rfuskas och vi sjelfve f�rderfvas. Jag skulle vilja skrika det ut i
trots; det �r sant, det �r sant!�
Han talade hest och l�gm�ldt. Hon lyssnade till hans r�st, som var
klangl�s som en gubbes; och dess f�rpl�gade uttryck slog henne. Hon
k�nde icke boken, han talade om, men der tr�ngde sig p� henne en rent
instinktlik f�rnimmelse af den tomhet och �dslighet som var grundtonen i
hans st�mning. Hon s�g bort p� honom der han satt, sammansjunken i
stolen, tryckande sig in till det stoppade ryggst�det som om han fr�s;
hon stred med en l�ngtan att g� bort till honom, taga hans hufvud mellan
sina h�nder och l�gga det in till sitt br�st som f�r att v�rma honom
med sin egen kroppsv�rme; men hon v�gade icke. Det fans ett ord som hon
fruktade mer �n ett piskrapp och hon visste att han strax skulle sl�
henne det i ansigtet, ifall hon f�rs�kte ge luft �t sin medk�nsla, som
alltid skulle f�rbli fr�mmande och obegriplig f�r hans kalla skepsis.
Hon s�g honom redan i inbillningen f�rvrida sin mun till en sarkasm och
framslunga det der enda, uddhvassa ordet, som hon fruktade:
_sentimentalitet_.
Previous Page
| Next Page
|
|