|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 17
�Kanske redan i kv�ll. Bara inga �fverenskommelser, med ty �tf�ljande
k�nsla af tv�ng.�
�Du har r�tt�, sade hon och sm�log. �Kom n�r du har lust. Under tiden
skall jag ordna det h�r.�
Hon lade in alltsammans i ett omslag och tog det under armen, nickade
farv�l och gick.
Han kom icke samma kv�ll, men den f�ljande, vid vanlig tid. D� han
slagit sig ner vid bordet lade hon n�gra fullskrifna pappersblad framf�r
honom.
�Se nu igenom det.�
Det var f�rsta kapitlet som hon renskrifvit efter att ha putsat och
utfyllt utkasten. Det s�g fint och prydligt ut och sjelfva detta
prydliga yttre var f�r honom en dragningskraft mer. Han satt med
hufvudet st�dt mot sina h�nder och armb�garne p� bordet, slukande sina
egna ord. Modern hade tagit plats i bakgrunden och f�ljde med
uppm�rksamhet det skiftande minspelet i hans ansigte, medan han l�ste.
Han var helt upptagen. �Ja, det h�r �r bra�, sade han ibland och ibland
hette det: �Nej detta duger inte�--eller: �h�r �r ju ett stort h�l; det
h�r h�nger inte ihop.�
�S� skrif d�, sade modern lugnt. �Rif s�nder pappersbladet och f�st in
en kil med knappn�lar. Jag reder det nog.�
Han tog penna och bl�ck fr�n skrifbordet och han skref--skref s� det
yrde om pennan. Klockan blef tio men ingen st�rde honom; hon blef half
elfva och han reste sig upp, samlade ihop alla pappersremsorna och slog
dem i bordet med en klatsch.
�Ses�, sade han. �Der �r f�rsta kapitlet och hela f�rhistorien. Och nu
vet jag det �r bra. Det �r m�rkv�rdigt hvad det g�r l�tt att arbeta p�
detta s�ttet. Man blir vaknare p� allting n�r man ser det skrifvet med
en annans stil. Man ser strax hvad som b�r vara och hvad som inte b�r
vara.�
�Antages jag som renskrifvare?� fr�gade hon muntert, medan hela hennes
ansigte lyste af gl�dje.
�Med f�rtjusning!� sade han och tryckte hennes framstr�ckta hand.
TREDJE KAPITLET.
William hade f�tt ett ryck af arbetsifver och modern bl�ste under p�
alla uppt�nkliga s�tt. Hon skydde hvarken m�da eller besv�r f�r att g�ra
honom allt s� bekv�mt som m�jligt och det gick godt n�gon tid. Han satt
i hennes mjuka l�nstol och diktade; orden kommo fram forml�st och utan
stil, men hon f�ngade dem i flykten och skref dem ned. Hon fick hans
utkast och hon st�llde allt samman s� godt hon kunde p� rent hvitt
papper med breda marginaler. Och n�r han s�g det st� der s� fint och
prydligt med hennes fasta s�kra piktur, greps han af nyfikenhet och
intresse. Han satte sig att l�sa, han �ndrade och str�k, flickade in och
omarbetade, han kunde bli sittande der till l�ngt ut p� n�tterna utan
att m�rka hur tiden gick. D� h�ll hon sig alltid i bakgrunden, tyst som
en r�tta att han icke skulle st�ras af ett ljud. Hon h�rde pennan raspa
fram �fver bladen och hon kunde f�lja minspelet i hans ansigte. Ibland
framst�llde han ocks� h�gt en anm�rkning, men hon svarade aldrig och han
v�ntade icke heller p� svar.
N�r han d� var f�rdig och reste sig upp r�d i ansigtet men med en min
full af bel�tenhet, d� kunde der ibland komma fram n�got ungt och
lefnadsdugtigt i hans gr� �gon. Och sedan hon en g�ng sett det, spanade
hon st�ndigt efter det der uttrycket; det kunde hon sitta hela kv�llen
och gl�dja sig till.
Hon kom s� sm�ningom in i hans tankeg�ng; hon b�rjade bli bekant med
hans personer och hon begagnade sig deraf f�r att locka honom till att
tala. Hvad han s�der samtalsvis ber�ttade, skref hon ned sedan han g�tt.
Ibland var resultatet magert men ibland n�r han var i st�mning kommo
orden af sig sjelf. Efter en s�dan afton kostade det henne icke s� litet
arbete och hjernanstr�ngning att f�lja med, minnas allt och f� det
antecknadt allt. Hon kunde sitta vid sitt skrifbord till l�ngt ut p�
natten, men hennes sega ih�rdighet gaf aldrig tappt. Och dagen derp�,
n�r han kom, lade hon det fram med en min af undfallenhet. Han tog det,
l�ste det och stoppade det i fickan; eller han satte sig ner, �ndrade
och str�k. Tackade gjorde han aldrig; det stred emot hans principer. Det
beh�fdes ju icke heller; hon s�g �nd� p� honom n�r han blef glad.
Previous Page
| Next Page
|
|