|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 21
��h--t�rs...� protesterade herr Hedstr�m saktmodigt, men man kunde se p�
honom att den andre tr�ffat hufvudet p� spiken.--
H�np� aftonen f�ljdes hela s�llskapet �t till Grands grop, der man
superade. Och klockan var n�ra tolf n�r fru Zimmermann, eskorterad af
unga herr Wahlberg, stod utanf�r sin egen port p� S�der.
Herr Wahlberg hade gjort sig s� angen�m som m�jligt p� hemv�gen; och n�r
han r�ckte handen till afsked sade han:
�Jag skulle v�l inte f� lof att g�ra en visit en af darna f�r att f�
forts�tta bekantskapen?�
�Jo, gerna. Ni �r v�lkommen.�
Hon hade ingenting emot att odla bekantskapen med herr Wahlberg;
tv�rtom. I sitt stilla sinne hade hon gjort upp en plan att draga
Williams n�rmare umg�ngesv�nner till sig, att �ppna sitt hus p� vid
gafvel f�r dessa heml�sa f�glar och om m�jligt bereda dem en
samlingsplats, der de kunde m�tas nar de k�nde behof att f� spr�ka och
umg�s efter slutadt arbete.
�Det �r en stilig mor du har�, sade Pelle Wahlberg till William, �fan s�
stilig morscha! Styf i f�rgen! Tror du inte jag skulle kunna f� m�la
hennes portr�tt?�
N�gra dagar senare kom den lilla fru Hedstr�m p� en f�rmiddagsvisit till
fru Zimmermann.
��r inte Karl h�r?� fr�gade hon strax liksom om hon var �ngslig att vara
ensam.
�Nej, men vill ni icke stiga in �nd�.�
�Jo tack, d� kommer han. Vi kom �fverens om att tr�ffas h�r.�
Samtalet gick tr�gt; det var ondt om anknytningspunkter och den lilla
frun var alltid s� hjelpl�s n�r �Karl� icke var n�rvarande. Fru
Zimmermann talade om hur trefligt de hade haft i hvarandras s�llskap f�r
n�gra aftnar sedan, hon och William och herr Hedstr�m och tv� andra af
Williams v�nner.
�Hvarf�r kom ni icke med?� fr�gade hon till sist.
Den lilla frun rodnade och slog ner �gonen. �Jag fick inte lof f�r
Karl�, sade hon.
�Karl tyckes vara en tyrann�, sk�mtade fru Zimmermann. �Jag skall
minsann lexa upp honom n�r han kommer.�
��hnej, s�g ingenting�, bad den lilla frun helt f�rskr�ckt. �Han--han
�r s� r�dd om mig, och s�...�
�R�dd om er? Men der var v�l ingen fara p� f�rde. Jag kom �tminstone
alldeles helskinnad derifr�n; der var ingen som gjorde ringaste min af
att �ta upp mig.--F�r resten var han ju sjelf med.�
�Ja, det--det �r inte det--men--ja, jag vet inte...�
Till all lycka f�r den unga frun, som v�ndades under sin f�rl�genhet,
ringde det nu p� klockan och �Karl� ryckte an till unds�ttning. Samtalet
gled �t annat h�ll.
Men n�r de voro g�ngna kunde fru Zimmermann icke frig�ra sig fr�n tanken
p� den lilla fruns f�rl�get rodnande kinder och nedslagna �gon. De
f�rf�ljde henne, h�llo hennes hjerna i st�ndigt arbete och pinsam
sp�nning, s�dan man erfar inf�r en g�ta man ej kan gissa, men som tyckes
s� ofantligt enkel, eller ett ord, som man icke kan finna men som hela
tiden leker p� tungan.
S� till sist stod det der, klart och tydligt, som n�r ett ljus t�ndes.
Det var s�ledes sk�let och det var detta hon instinktlikt hade k�nt.
�Hon t�rs inte g� med till en s� erk�ndt omoralisk ung herre�, hade herr
Wahlberg sagt. P� sk�mt--f�rst�s--men der l�g allvar p� bottnen.
Hon t�nkte p� den skildring af unge m�ns lif, som hon nyss hade l�st.
Han hade ju sjelf sagt, att den kunde vara hans egen bek�nnelse.
Hon hade icke f�rest�llt sig att han var n�got slags helgon; hon hade
nog trott att han i det fallet lefde ungef�rligen som andra unge m�n och
�nd� hade hon visst idealiserat honom. Hon hade aldrig t�nkt sig att
han kunde draga detta smutsiga in i sitt hem. Hon f�rstod icke hur hon
kunnat vara s� naiv. Hvarf�r skulle de icke komma hem till honom? De
kommo ju till andra. Hvad sk�l hade hon att tro honom vara s� mycket mer
fink�nslig �n de andre? Hon var ursinnig p� sig sjelf. Hvarf�r skulle
dessa trasor af idealism h�nga fast vid henne. Hvarf�r skulle hon �nnu
tro p� detta som var fint och vackert--tro p� det i hemlighet, i trots
af hans egna f�rs�kringar. Hvarf�r kunde hon inte trampa det ned inom
sig sjelf n�r det utom henne icke fans n�gon motsvarighet.
Previous Page
| Next Page
|
|