|
Main
- books.jibble.org
My Books
- IRC Hacks
Misc. Articles
- Meaning of Jibble
- M4 Su Doku
- Computer Scrapbooking
- Setting up Java
- Bootable Java
- Cookies in Java
- Dynamic Graphs
- Social Shakespeare
External Links
- Paul Mutton
- Jibble Photo Gallery
- Jibble Forums
- Google Landmarks
- Jibble Shop
- Free Books
- Intershot Ltd
|
books.jibble.org
Previous Page
| Next Page
Page 15
Hon tv�rtystnade, ur st�nd att forts�tta.
�Ja det ligger som en tyngd �fver honom, h�mmande, f�rkv�fvande. Han kan
inte arbeta.�
��h, men n�got g�r han v�l. Han �r ju teateranm�lare.�
�Det kallar han inte att arbeta. Han har s� stora kraf p� sig sjelf.�
�N� men novellerna--och teaterpjesen?�
�Ja, det �r ju det han lefver p�--f�rst�s. Jag menar, det �r det som
gett honom den smula f�rfattarnamn, han har. Men han skref b�da delarne
under det f�rsta �ret han var h�r.�
�Han skrifver ju p� en roman nu.�
�Han vill, men han kan inte.�
�Hvarf�r icke?�
�Ja, det �r inte s� godt att s�ga s�der precist. Han vill ju h�lla alla
menniskor borta s� att ingen skall m�rka hur det �r fatt. Det �r v�l
heller ingen mer �n jag som anar det och det �r naturligtvis bara en
gissning.�
��r han utan talang?�
�Nej, l�ngtifr�n. Men jag tror att han spelat sin roll af k�nslol�s s�
l�nge, att han h�ller p� att stelna inv�rtes. Han m�rker det sjelf--och
det pinar honom obeskrifligt.�
�Jag har sett att han st�ndigt pinas af n�gonting. Han har ingen ro. Nu
f�rst�r jag--han k�nner hur han f�rtorkar. Det m�tte vara f�rf�rligt!�
�Han �r ju ung �nnu�, sade den fr�mmande, liksom f�r att tr�sta. ��nnu
kan allt bli annorlunda.�
Fru Zimmermann f�rde samtalet in p� andra �mnen. Hon fick veta att
hennes g�st var tidningsman--en af de m�nga som gifvit ut ber�ttelser.
Och hon kom nu tydligt ih�g att William yttrat om honom: �Han h�r till
literaturens underklass. Men jag tycker bra om honom.�
De talade om en utrikesresa, som herr Hedstr�m gjort f�r n�gra �r sedan,
innan han var gift. Han dr�jde med en s� innerlig bel�tenhet och
stolthet vid minnena fr�n den resan; man kunde m�rka att det var hans
lifs stora h�ndelse. Fru Zimmermann hade bes�kt alla de platser han
talade om. Hon hade i allm�nhet lefvat der l�ngre tid och hon k�nde dem
ut och in. Han var s� glad �fver att f� n�gon att utgjuta sig f�r, n�gon
att tala med om detta, som var hans lifs hufvudtilldragelse. Det kom en
egendomlig v�rme �fver honom och han blef ogenerad i sitt s�tt som om
han varit en gammal bekant.
N�r han reste sig upp f�r att s�ga farv�l s�g han p� henne med n�gonting
s� os�kt hjertligt i sin blick att hon icke kunde tillbakah�lla ett
litet sm�leende. Hon k�nde p� sig, att denna menniska hade hon vunnit.
Och hon kunde komma att beh�fva honom.
�Kom snart igen!�
�Tack, det vill jag riktigt gerna. Det �r s� s�llan jag tr�ffar n�gon
jag kan tala med om lifvet--derute.�
�Derute!�--Det l�g n�stan som en smekning i tonfallet.
N�sta f�rmiddag n�r modern minst anade det kom sonen.
�Jag har varit i Upsala�, sade han.
�Jas�, lj�d det likgiltiga svaret.
Han var vid godt hum�r och han s�g henne muntert och ogeneradt in i
ansigtet. Hon tog det f�r skadegl�dje, trodde att han s�kte efter sp�r
af gr�melse �fver att han blifvit borta utan att underr�tta--och hon
anstr�ngde sig att se fullst�ndigt apatisk ut.
Men det hade icke ens fallit honom in att hon saknat honom, l�ngt mindre
att hon lidit af att han uteblef. Full frihet var ju �fverenskommelsen.
Sedan de talat en stund om hans resa och om Upsala, kom hon till sist
fram med det hon f�resatt sig att s�ga honom:
Previous Page
| Next Page
|
|